Bf juni 2018

Har halsbränna hela tiden dag som natt och Novalucol funkar inte, den gör mig numera bara äckligt illamående och jag spyr upp skummet den bildar i magen. Jag som trodde att jag skulle få föda snart och tänkte spara en liten slant på att inte köpa Omeprazol, tji fick visst jag på den och halsbrännan är värre än någonsin.

Idag vankas här kalas för sonen som egentligen inte fyller år förrän på fredag (15:e) men risken/chansen att vi inte är hemma då alt. precis kommit hem med en nyfödd känns relativt stor så bättre att fira honom ordentligt idag istället. Kanske får man lite värkar idag bara för det?

Bf 39+5 idag.

Beme, hur har det gått för dig?

Trycker på som tusan neråt när bebis rör sig. Känns som att jag skulle känna dennes huvud om jag satte handen mellan benen ?!?

Huvudet har varit fixerat/fast i två veckor nu. De må vara min 4:e men jag kan inte allt ändå.

Någon som vet hur länge det är fixerat tills det att bebis kommer?? Man tänker ju att det inte borde vara långt kvar :-/

Inga värkar, bara molande värk. Ischias i benen som gör att det är svårt att sova. Samt en hel del sammandragningar.

Kom nu bebis!

Du har som mig då, obehagligt som bara den.

Min har också varit fixerad länge nu men han verkar trivas bra där inne och man kan gå länge även med fixerade barn, tyvärr.

Jaså, du har också fött flera, kul med någon mer, väntar själv femte här.

När är du beräknad?

Misstänkte att det var så.. tänker varje gång den bökar för fult att hen ska ta i mer så vattenballongen spricker

Men icke de.

Jag hade Bf igår. I samma stund som jag vill att bebis ska komma ut så vill jag ändå inte det när det är en del saker kvar på jobbet som måste vara inne senast fredag. Jobbar som redovisningskonsult och sista dag för moms är på tis och sista dag för deklarationer med uppskov på fredag.. :-/

Men de ska nog gå bra. Har inget hänt imorgon har jag ändå förhoppning att kunna jobba massor imorgon

När har du Bf?

Hoppas att du hinner bli färdig med dina arbetsuppgifter men samtidigt så hoppas jag att din bebis snart vill komma ut.

Jag har hamnat i något slags ångestladdat stadie där jag dels vill ha ut bebisen så fort som möjligt och dels har fått värsta ångesten inför förlossningen, känner inte alls för att gå igenom den smärtan. :-S

Jag har bf om två dagar, på tisdag.

Åh fy, nu blev jag själv nervös av ditt inlägg. Du som väntar ditt fjärde eller femte barn? Jag hade en mardröm till första förlossning och lever endast på hoppet av att alla säger att "det går lättare" andra gången...

Har exakt samma :/ lever sååååå på hoppet om att andra ska gå bättre nu. Men ångesten äter ibland upp mig när jag tänker på att gå igenom det igen...

Så snopet. Haft grymma förvärkar sedan i torsdags kväll, så pass att dottern har sovit hos mina föräldrar i helgen om vi skulle behöva iväg på natten (vilket vi varit säkra på). Inatt kl.04 vaknade jag med värsta värkarna hittills (mest grym mensvärk som strålade ut i ljumskar och rygg), tog 2 alvedon för har läst att är det förvärkar försvinner de av alvedon men är det riktiga värkar försvinner de inte. Gick och la mig igen och vaknade 09.30! Snacka sovmorgon... förvärkarna som bortblåsta och nu känner jag absolut ingenting. Blä.

Ang att förlossningen skulle va enklare andra gången tänker jag på vad en väninna sa till mig när jag sa till henne att det nog blir enklare nu med andra barnet... hon bara: ååå nej du har fått det om bakfoten. Det går snabbare, inte enklare. Det är snarare värre för kroppen hinner liksom inte med så smärtan är ofta värre... Men tack för den liksom!? :/ men men, vi fixar detta! Jag tänker att går det fortare så är det enklare på ett sätt. Jag är mest orolig för att jag inte ska hinna in så jag får epidural vilket jag verkligen vill. Men första förlossningen tog 6 timmar totalt och då var vi på plats på förlossningen när värkarna startade pga att vattnet gick så vi var inne på kontroll för det. Nu har vi 75min bilväg till förlossningen + tid att få hit barnvakt osv. De säger ju att det inte är ovanligt att förlossningenstiden halveras från första till andra barnet och då blir det tajt att hinna in... men ja vad ska vi göra? Vi får ta en dag i taget... och andas... och tänka igenom vad f@n vi gett oss in på! :)

Jag har väldigt lätt för att få ångest och oroa mig över saker och förvänta det värsta. Därför har jag jobbat mycket med min egen inställning till födsel. Jag har gått ifrån att vara livrädd och tänka att ska jag nånsin ha barn måste det bli snitt, till att se fram emot det med en slags skräckblandad förtjusning. (Nej, jag är inte sadist.) :)

Nu får jag dela den här upplevelsen med alla andra mödrar. Det kan gå snabbt, eller ta lång tid, det kan bli komplikationer, eller det kan gå kanonbra. Men oavsett kan jag inte göra någonting som helst åt det, så det är ingen vits att gå runt och ha ångest för det. Och jag har hört att belöningen blir den största hitills i mitt liv... *får en tår i ögat*

Det kommer med största sannolikhet att gå bra för oss alla och för mig som nu väntar femte så kan jag säga så mycket som att det blir enklare för varje barn just eftersom du får met erfarenhet efter varje förlossning du genomgår. Dock så blir förvärkarna (och eftervärkarna) värre för varje barn och själva förlossningen tar kortare tid.

Jag är denna gången mest rädd för att inte hinna in i tid, mina två sista var vi 59 min resp knappt 2,5 h inne på förlossningen innan jag födde och nu har vi längre dit omkring 45-50 min. Jag hoppas att det blir kort tid inne på förlossningen för att behöva ligga där för länge känns väldigt ångestladdat för mig.