Bf juli 2018

Finns det ingen släkting eller vän som kan hjälpa till? Tror som du att det inte är bra att ha med barnet under förlossningen (en förlossning kan vara nog så traumatisk för en vuxen). Vi har en plan för förlossning en och har en barnvakt men skulle det av någon anledning inte fungera så får mannen vara hemma med barnen och jag åker in själv. Vill inte gå igenom förlossningen utan honom men det är bättre han tar hand om barnen. Ni har inte funderat på en doula som stöd under förlossningen ifall han måste passa barnet?

Ingen :( Ja hört talas om doulor, men vart hittar man såna? kostar det mycket ? tack för tipset :)

Googla! Det är rätt dyrt men jag är övertygad om att det är värt det :)

Någon på dagis? Fröken som hon känner redan?

Nej inget extra ultraljud utan bara vad hon trodde utifrån SF mått/ kurvan och när hon kände på magen. Så vi får se.

Inga som helst tecken på att något är på gång här...

Vilken bra ide!Dottern kanske har någon vän på förskolan så du kan kontakta vännens förälder och fråga om de kan tänka sig att hjälpa er och ha henne hos sig?

Så nu är min och bebis bb-väska packad. Känns overkligt och väldigt många tankar och känslor i huvudet nu. Var ju hos spec mvc i onsdags och mina levervärden hade ju höjts igen. Läkaren pratade redan då om att sätta igång förlossningen. Men efter att ha pratat med sin kollega så ville de vänta en vecka och ge medicin. Jag tycker ju inte alls medicinen hjälper utan kliar så mycket ändå så jag får vetkligen vetkligen panik!! Mår mer illa och foglossningen är hemsk. Sover endast 3-4 timmar per natt. Mitt psyke orkar vetkligen inte mer.

Var hos bm på mvc igår som förstod hur dåligt jag mår,både fysiskt och psykiskt i allt detta och denna resan jag gjort igenom gravidteten är väldigt väldigt tuff och speciell. Så hon ringde sjukhuset men de tyckte jag kunde vänta någon dag till och bättre och vänta till onsdag för då hade de någon special läkare där.

Så imorgon hade jag redan tid för nya prover och jag hoppas bedömning av igångsättning. För inget hjälper längre. Och hade fått tid för bedömning idag egentligen vis aurora för länge sen men den tog dem bort och gav mig tiden imorgon. Då de ville vänta en vecka till. Imorgon är jag i v 36+6 och jag hoppas de sätter igång mog imorgon eller lägger in mig för igångsättning på torsdag. För skall jag gå ännu längre så vet jag inte hur jag skall orka en förlossning eller tiden efteråt. Det äe för myclet just nu!!

Så mycket tankar och känslor idag,vill bara gå och sova. Hoppas jag kan sova och att jag skall sitt i bilen påväg till sjukhuset istället eller allra helst fått besked av läkaren. Förta veckan sa hon att hennes tanke och plan är att sätta igång mig imorgon och så trodde min bm på mvc också. Men läkaren kunde inte lova sist och tydligen bestämde ju någon över henne. Men får se,ändå skönt att få träffa damma läkare imorgon som förra veckan. Som också förstod mitt psykiska mående i det hela.

Jag vet inte alls vad jag vill med detta inlägget,behövde nog bara få skriva av mig. Hoppas de går bra för er andra och att ni mår lite bättre än mig iallafall.

Kram på er

Nej, vi valde att ta ut henne ur dagis med samtycke med pedagogen,(hon höll med oss 100%,men endå gjordes ingen anmälning) då ett par av fröknarna särbehandlade henne och var väldigt oproffsiga. :( synd att ett litet barn ska behöva vara med om sådant pga etnicitet. 
Så vi har absolut ingen att få hjälp av. Får väll bli en doula eller antingen att min man är med henne...Tack för tipset endå :)

Hej! Vilken jobbig situation . Ett fyraårigt barn tror jag inte att man får ha med sig vid en förlossning. 
Det finns olika barnvaktstjänster att hitta på internet, om du kollar upp det nu så kanske din dotter hinner träffa sin barnvakt i förväg. Hoppas att det löser sig för er, stort lycka till!

Hej allihopa! Jag har BF om 3 veckor dvs 18 juli. Har de senaste 2-3 dagarna inte mått bra alls. Mår illa, har jättesvårt att äta pga jag har ingen aptit, mår illa och blir mätt på en gång. Sen är jag extremt trött, sover kanske 14 h om dygnet minst. Har ingen ork alls. Som tur är har jag precis slutat jobba, det hade inte gått annars. Det känns nästan som det gjorde i första trimstern . Detta är mitt tredje barn och jag mådde inte såhär i slutet av graviditeten med de andra två. 
Någon som känner igen sig i detta?