Världens högsta marginalskatt

arbetet.se/2016/12/02/girighet-bakom-falsk-skatteteori/

"Martin Klepke: Girighet bakom falsk skatteteori

En del tankegångar tenderar att återkomma även om de är galna. En sådan är den nationalekonomiska teorin om Lafferkurvan, som nu återigen lanseras av näringslivets tankesmedja Timbro i en ny drive för att sänka skatten för dem med högst inkomster.

Det vill man göra genom att avskaffa den statliga inkomstskatten. Lafferkurvan sägs skildra sambandet mellan skattesatsen och statens inkomster av skatt. Tar regeringen ut noll procent i skatt får statskassan naturligtvis ingenting. Tar staten ut 100 procent i skatt får statskassan inte heller någonting eftersom ingen vill jobba, eller snarare eftersom alla svälter ihjäl. En borgerlig favoritlek har därför blivit att hänvisa till Lafferkurvan och påstå att Sverige skulle få in mer pengar till statskassan om vi sänker skattesatsen eftersom fler skulle vilja jobba.

Det resonemanget låg bakom Alliansens stora skattesänkningar. Och det låg i än högre grad bakom Reaganadministrationens gigantiska skattesänkningar på 1980-talet. Men i stället för mer jobb skapade tilltaget både i USA och Sverige ett gigantiskt underskott och omfattande nedskärningar.

Lafferkurvan stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Det som händer är att de rika blir rikare och att statens åtaganden skärs ned. Och där någonstans brukar talet om Lafferkurvan tystna. Tills Timbro eller någon annan borgerlig tankesmedja får lust att försöka använda den i propagandan en gång till"

Finns ingen seriös nationalekonom som motsätter sig Lafferkurvans giltighet. Det som det råder viss oenighet kring är var den optimala nivån på skattesatsen ligger. Dvs, hur hög kan skatten på arbete tillåtas bli, innan staten börjar få in mindre skatteintäkter. Den nivån har i olika undersökningar visat sig variera i olika länder. Alla inser att skatteintäkterna vid 0% skatt blir noll. De flesta inser också att skatteintäkterna vid 100% skatt också blir noll eftersom i princip inga människor då skulle jobba (de skulle vara fullt upptagna med att ordna försörjning på annat håll).

Lägre inkomstskattenivåer speciellt om de riktar sig till låg- och medelinkomsttagare leder allt annat lika till att det arbetas fler timmar och att det samlade värdet av varor och tjänster ökar. Det kan man aldrig komma ifrån.

Nej, det gör han inte. Det meningsskiljaktigheterna gäller är VAR gränserna rent skattemässigt går och hur det påverkar drivkraften bland olika grupper av människor att arbeta. Det finns ingen seriös ekonom som tror att 100% marginalskatt inte skulle påverka drivkraften för arbete.

www.aei.org/publication/piketty-and-krugman-admit-the-laffer-curve-is-real/

Att budgetunderskotten på 80-talet i USA skulle bero på för låga inkomstskatter har jag aldrig hört talas om. Populära förklaringsvarabler brukar ju annars vara skevheter i handelsbalansen och höga försvarskostnader under kalla krigets dagar. För övrigt hade ju Sverige under hela 70- och 80-talet också rejäla underskott i statsfinanserna trots skyhöga marginalskatter.  Man kan utan omsvep hävda att det var då sossarna på allvar började köra landet i botten. Den förra finansministern Kjell-Olof Feldt insåg att allt barkade åt skogen och avgick på grund av detta.

Nej det finns ingen seriös nationalekonom som tror att 100 % marginalskatt inte skulle påverka drivkraften för arbete å andra sidan förstår alla ekonomer att medborgarna måste betala skatt men jag hoppas inte att det är på den nivån du vill bedriva diskussionen?

Här kan du läsa vad som hände när Ronald Reagan blev motiverad av Laffer och genomförde stora ofinansierade skattesänkningar. Reagan såg inga problem med att skattefinansieringarna inte var finansierade då skatteintäkterna enligt Lafferkurvan skulle öka men resultatet blev självklart tvärtom och Reagans skattesänkningar blev en katastrof för USAs statsfinanser. Lite längre ner kan du läsa vad som hände när den borgerliga regeringen på 90-talet försökte sig på samma sak där ofinansierade skattesänkningar skulle finansieras med "dynamiska" effekter men där statsfinanserna kraschade. www.dagensarena.se/magasinetarena/sandro-scocco-vem-ska-ta-hand-om-lantstallet/

Här kan du läsa när nobelpristagaren i Ekonomi Paul Krugman sågar tanken med Lafferkurvan. krugman.blogs.nytimes.com/2015/04/10/the-laffer-swerve/

Till diskussionen kan läggas att alliansen sänkte skatten med för löntagarna under åren 2007 - 2014 utan att detta var fullt ut finansierat (för att få ut fler i jobb). Även detta skulle leda till "dynamiska effekter". Tyvärr fungerade inte upplägget och alliansen var tvungen att sälja ut statliga tillgångar och öka statsskulden för att få ihop ekvationen (största underskottet i statens finanser kom 2013 och 2014 d.v.s. när Sveriges ekonomi var stabil). 

Läget i Sveriges offentliga finanser under borgerliga regeringar

Det lafferkurvan egentligen visar är ju en schematisk bild och ett samband mellan statens skatteintäkter på inkomstskatter och inkomstskattens nivå i procent. En fråga man då kan ställa sig är var den optimala nivån ligger om man vill optimera statens skatteintäkter. Lafferkurvan i sig, ger som modell inget svar på den frågan, utan det beror helt och hållet på hur man ritar den. Alla förstår nog att 0% skatt ger 0% i skatteintäkter. De flesta förstår också att 100% skatt ger 0% skatteintäkter, eller i vart fall mycket nära 0% (kan ju finnas en och annan som jobbar ideellt).

Det diskussionen handlar om är snarare om nivån ligger på 30, 40, 50, 60 eller 70% inkomstskattenivå som "optimal" nivå om man vill maximera skatteintaget. De undersökningar som jag har tagit del av har visat på att det skiljer sig runt om i världen. Dels har det med kulturella skillnader att göra, men skatteviljan har också att göra med vad medborgarna förväntar sig att få tillbaka från staten. Här i Sverige förväntar sig många en fungerande skola, en fungerande sjukvård, att man kan få en anständig pension. Att det finns ett fungerande skyddsnät om man blir sjuk eller arbetslös. Börjar tron på dessa skyddssystem att rämna, exempelvis pga överbelastat välfärdssystem kommer vi ofrånkomligen att röra oss till vänster på Lafferkurvan. Dvs, den "optimala" nivån på skattesatsen kommer att minska.

Då får vi mer och mer ett samhälle där den enskilda får se efter sig själv. Jag tror dessvärre att det är dit vi är på väg.  

Det finns ingen seriös nationalekonom som hävdar att det inte finns något som helst samband mellan skattesats och viljan att arbeta. Börjar kännas tjatigt av mig att upprepa detta hela tiden.

Sänkt inkomstskatt för pensionärer är bra ur rättvisesynpunkt och till viss del för tilltron för pensionssystemet.

Jag och många med mig skulle nog hellre se en diskussion kring vad man använder skattepengarna till, snarare än en absolut diskussion kring skattesatsernas nivå.

Fredrik Reinfeldt skrev för övrigt en bok om hur han ville slå sönder välfärdssystemet genom att överbelasta det. "Det sovande folket".

Att en extremliberal kan förorda politik som leder till välfärdssystemets kollaps kan jag på något vis förstå, men att personer som befinner sig till vänster på partiskalan förordar samma sak har jag alltid tyckt varit rätt märkligt.