BF September 2018
Hej :) Tänkte att vi som har BF i September 2018 kunde samlas här och utbyta våra erfarenheter och prata om våra liv som nu växer i magen! Grattis till er alla som plussat och lycka till.
-
-
Svar på tråden BF September 2018
-
Vad skönt att man inte är ensam med sina tankar. Känns som att denna graviditet är jobbigare på alla sätt och vis. Tog ju tre år att bli gravida så jag vet inte om det psykiska spelar in. Hur är era gravidsymptom just nu? Mina är:
Mår konstant dåligt, ljuskänslig, ljudkänslig, rörelsekänslig, doftkänslig, konstant hungrig men ändå inte, äter väldigt ofta och bara onyttigt, illamående om jag inte äter illamående efter jag ätit, extremt trött, ledsen/arg/irriterad ja och så mina åderbrock som börjar ?ådra fram?. Alltså är jag är superdålig mamma och person just nu. -
Precis så känner jag! Mina barn är födda 08 och 10. Självgående. Jag känner att jag äntligen börjar kunna leva mitt eget liv. Sattsa på mig själv. Men samtidigt är det en sorg att barnen inte behöver mig på samma sätt.Orkide skrev 2018-02-04 07:32:42 följande:Någon mer än mig som väntar syskon och har börjat tänka ?å nej vad har jag gjort?. Jag tänker att mina barn är så stora och ska vi nu börja om, ska barnen få vänta på massa saker för att första bebisåren är krävande. Är jag egoistisk som vill ha en till. Två stycken är ju egentligen bra vi kan ta en i varje hand o gå..
Jag och min man var så klara med småbarnsåren. Men helt plötsligt ändrade jag mig. Tog 2 år att övertala min man! Jag fick sådan ångest när jag sålde våran vagn. Att inte få köra vagn igen.. det var jag inte redo för! -
En till här. Har en son född 08 och dottern född 12. Fick väl egentligen ingen tid för mig själv mellan skolan och vuxenlivet då sonen föddes 4 mån efter jag tog studenten. Då sonen blir 10 och dottern 6år i år så känner jag mer och mer att vad tusan har vi/jag gjort?! Jag är helt slut innan graviditeten pga jobb, aktiviteter etc.... Vill dessutom hitta på massor med barnen nu när dom är i den åldern! Detta är dessutom första sommaren dom får sommarlov! Känns som att jag ångrar mig lite grann? Jag kommer inte orka och jag vill njuta av mina barn jag redan har, fullt ut. Det förtjänar dom. Två stycken är perfekt.... För mig.Orkide skrev 2018-02-04 07:32:42 följande:Någon mer än mig som väntar syskon och har börjat tänka ?å nej vad har jag gjort?. Jag tänker att mina barn är så stora och ska vi nu börja om, ska barnen få vänta på massa saker för att första bebisåren är krävande. Är jag egoistisk som vill ha en till. Två stycken är ju egentligen bra vi kan ta en i varje hand o gå..
Barnen vill ha ett lillasyskon, har dom sagt. Och detta barn är med The one, han jag ska gifta mig med juli - 19. Barnen tidigare är från ett annat förhållande.... Så det är klart det känns i hjärtat att VI ska få något gemensamt som är hälften han och hälften mig.... Spännande och se hur denna individ ser ut. Första gången jag är sambo dessutom hehe... Hela upplevelsen att dela graviditeten etc med någon, det är första gången. Men känns ändå som att "varför gav jag mig in på det här?" -
Förstår er! Mina e födda 02- 10- 13-. Är ensam med de två yngsta och nu oplanerat gravid efter att sambon o jag gjort slut o han flyttat ut. Men efter att fått många mf o försökt få ett till barn så kändes det helt fel att ta bort något jag bett om i flera år. Ironiskt nog efter 8mf så ville ödet att just denna lilla bebis skulle få stanna kvar iaf så här långt, nu när jag är ensam! ;) Tack livet! ;DNostalgity skrev 2018-02-04 11:32:45 följande:
En till här. Har en son född 08 och dottern född 12. Fick väl egentligen ingen tid för mig själv mellan skolan och vuxenlivet då sonen föddes 4 mån efter jag tog studenten. Då sonen blir 10 och dottern 6år i år så känner jag mer och mer att vad tusan har vi/jag gjort?! Jag är helt slut innan graviditeten pga jobb, aktiviteter etc.... Vill dessutom hitta på massor med barnen nu när dom är i den åldern! Detta är dessutom första sommaren dom får sommarlov! Känns som att jag ångrar mig lite grann? Jag kommer inte orka och jag vill njuta av mina barn jag redan har, fullt ut. Det förtjänar dom. Två stycken är perfekt.... För mig.
Barnen vill ha ett lillasyskon, har dom sagt. Och detta barn är med The one, han jag ska gifta mig med juli - 19. Barnen tidigare är från ett annat förhållande.... Så det är klart det känns i hjärtat att VI ska få något gemensamt som är hälften han och hälften mig.... Spännande och se hur denna individ ser ut. Första gången jag är sambo dessutom hehe... Hela upplevelsen att dela graviditeten etc med någon, det är första gången. Men känns ändå som att "varför gav jag mig in på det här?"
-
Just nu är jag sjukt illamående. Min man gör sina matlådor och just idag luktar blomkål och vitkål fruktansvärt. Och trött. Snittar ca 14h/dygn. Försöker sova extra nu på helgen. Är mest sugen på gröna äpplen och potatis i alla former.Orkide skrev 2018-02-04 10:12:43 följande:
Vad skönt att man inte är ensam med sina tankar. Känns som att denna graviditet är jobbigare på alla sätt och vis. Tog ju tre år att bli gravida så jag vet inte om det psykiska spelar in. Hur är era gravidsymptom just nu? Mina är:
Mår konstant dåligt, ljuskänslig, ljudkänslig, rörelsekänslig, doftkänslig, konstant hungrig men ändå inte, äter väldigt ofta och bara onyttigt, illamående om jag inte äter illamående efter jag ätit, extremt trött, ledsen/arg/irriterad ja och så mina åderbrock som börjar ?ådra fram?. Alltså är jag är superdålig mamma och person just nu.
-
Jag jag jag! Mina är 5 och 3 år gamla och trivs fantastiskt bra ihop, bråkar i princip aldrig och uttrycker ofta stor kärlek för varandra. Min äldsta vill inte ha ett syskon till eftersom han säger att jag inte kommer ha lika mycket tid för honom och lillebror då. Helt rätt ju, vad ska man säga?? Två är så lagom, tre kan bli lite vatten över huvudet känner jag. Men ändå vill jag så gärna ha en till! Jag är rädd att dynamiken ändras och det kommer bli mer bråkigt mellan syskonen.Orkide skrev 2018-02-04 07:32:42 följande:
Någon mer än mig som väntar syskon och har börjat tänka ?å nej vad har jag gjort?. Jag tänker att mina barn är så stora och ska vi nu börja om, ska barnen få vänta på massa saker för att första bebisåren är krävande. Är jag egoistisk som vill ha en till. Två stycken är ju egentligen bra vi kan ta en i varje hand o gå..
-
Idag går jag in i vecka 9 (8+0). Känner mig inte så gravid. Slutat må illa. Haft lite "mensvärk" senaste dagarna. Jobbigt när man typ inte känner några tecken alls. Usch! Kan inte veckorna gå så man får veta att det är bra och att det finns ett barn i mig? Orolig! Nästan så man ska göra ett gravtest igen för att se om det fortfarande står plus!
-
Jag känner inget heller mer och är i v 7 6+4 ! Hade ont i brösten och illamående men nu känns ingenting jag ville ej skriva in mig än hos barnmorska för hade fått missfall i somras tidigt så jag vill vänta minst 2 v till innan jag ringer de !Snufflan skrev 2018-02-04 15:46:56 följande:Idag går jag in i vecka 9 (8+0). Känner mig inte så gravid. Slutat må illa. Haft lite "mensvärk" senaste dagarna. Jobbigt när man typ inte känner några tecken alls. Usch! Kan inte veckorna gå så man får veta att det är bra och att det finns ett barn i mig? Orolig! Nästan så man ska göra ett gravtest igen för att se om det fortfarande står plus!
Men vi får försöka inte tänka att nåt är fel annars hade kommit blod eller nåt annat tecke -
Ja vi börjar med kub visar det på dåliga ods erbjuds det nipt och är det också dåliga oss blir det fostervattenprov. Så vi går så långt vi får så att säga.Lind75 skrev 2018-02-04 09:12:28 följande:
Vi gör också kub och troligen till och med nipt och är också överens om hur vi gör.
Jag tror apropå syskonen att det är fullt normalt med avundsjuka och bråk men de kommer ha utbyte av varandra senare i livet, definitivt!
Hade ni planerat barnet eller blev det bara så?
Vi försökte länge och fick besked det knappt är möjligt. Så gick det plötsligt. Men vi hade då ställt om oss, insett livet är såååå bra som det är! Så svårt med alla mentala vändningar...
Jo att syskon är ovänner är ju inget nytt är äldst en skara på 3 så jag har upplevt endel själv. Men att se och höra sitt barn be om att få dö, slå sparka på både mig och sin yngrebror då mår i alla fall jag skit och har svårt att se att åldern ska kunna reda ut situationen när det blir äldre, men hoppet finns då jag anar en bättring i alla fall.
Våra är planerade, även denna fast att jag vackert fick vänta och tjata i ca 3 år på att få med sambon på tåget.
Härligt att ni lyckades trots dåliga ods! -
Hmm jaha hoppas vätskan kan tillbaka bildas bara. Läste om nån där den hade försvunnit på sen.Mimipig skrev 2018-02-04 09:24:08 följande:
Ja, fostret lever ju i sin egen bubbla. Vad jag förstår kan blödningen dra med sig fostret ut om det vill sig illa, men jag blöder ju inte. Så så länge jag inte blöder försöker jag känna mig lugn. Ska på nytt ul 14/2.