• fhkb

    BF September 2018

    Hej :) Tänkte att vi som har BF i September 2018 kunde samlas här och utbyta våra erfarenheter och prata om våra liv som nu växer i magen! Grattis till er alla som plussat och lycka till.

  • Svar på tråden BF September 2018
  • josgos
    Löv1 skrev 2018-01-17 18:25:44 följande:

    Alltså, idag har jag tänkt ?nu är jag inte gravid längre? ändå sedan jag vaknade imorse.

    Hade ju så extremt tidiga symptom och plussade redan fem dagar innan BIM...

    Ska ta ett nytt tidigt gravtest i morgon bitti då det är två dagar innan BIM.

    Opererade bort en cysta på vä äggstock 2015 och idag har molverken i tjejmagnet jag haft nu i några dagar snarare gått över som ?slitningar? i äggstocken så som det kändes innan jag opererade bort cystan.

    Någon mer än jag här som upplever att gravidsymptomen kommer och går? Eller någon likt jag som oroar ihjäl mig inför tanken på MF eller att något ska gå snett. :/

    Min glädje har gått över till oro vilket är jättejobbigt. Tips på att komma över detta?

    Kram!


    Definitivt att de kommer och går! Och att nya symptom dyker upp.

    Hade molvärk ganska många dagar som jag knappt känt alls de tre senaste dagarna. Men ibland ilar det till i magen om jag spänt mig, typ tar mig upp ur sängen eller så. Ömma bröst är konstant. Och vissa dagar jättehungrig andra inte.

    Men jag förstår hur du menar, när det molar känns det ju att nåt händer, även om det gör pytteont gillade jag det på nåt vis.

    För att stilla min egen oro har jag bokat VUL om 3 veckor (v 8 för mig). Så vi kan lugna nerverna och känna att det är mer konkret att berätta för folk. Så det kanske är nåt att fundera över? Då får man ju förhoppningsvis svart på vitt att någon finns där! Kram
  • Mimipig
    beso skrev 2018-01-17 19:40:01 följande:

    Åh fy vilken mardröm du varit med om! :( Beklagar så jätte mkt! Hur gammal va du när d hände o vad var det för kromosomer? Kanske dom inte kan se såklart.. Förlåt om jag frågar för närgånget o förstår om du inte vill/orkar svara. Jag e 40 så det är rätt nervöst med d där..men försöker inte tänka på det så mkt..

    Krm


    Det var i somras, jag är 37, fyller 38 i mars. Även om det sägs att risken för trisomi ökar med åldern är forskarna inte helt ense om det. Oavsett så är ändå risken bara 1/100, enligt min läkare. Varken jag eller min man bär på något anlag, de kunde se på moderkaksprovet att trisomi uppstod vid celldelningstillfället. Så bara otur. Så egentligen borde man ju inte noja, men det spökar ju ändå. Vi har båda oddsen pågår sida. Må det gå väl! Kram!
  • josgos
    beso skrev 2018-01-17 17:20:54 följande:

    Tack snälla! Jag går runt som ett lyckligt illamående frågetecken! ;) Vecka 7+3 sa dr..men hur kan man veta liksom när bebis vuxit från att inte ens synas till att vara ca 13mm på 5dagar!!? Besynnerligt! Har dock hört talas om andra fall med ivf till och med där fostret till en början vuxit så långsamt I början att det inte alls stämmer överens med implanteringen. Förvirrande värld detta med bebbarna..! En teori i mitt fall e ju dock att förra ultraljudet gjordes med dålig utrustning o ute noggrant..hon gjorde bara i ca 10sek..eller att fostret låg gömt bakom gulesäcken.

    Läste nåt jättekul på fl förut haha! Det var en mamma som berättade att det lilla fostret på vulet rörde sig o mätte två olika storlekar med bara minuter emellan. Först gjorde den 'boll' och mätte bara ca 4mm eller nåt sen så ville den bli 'snöre' och sträckte sig o blev typ nån cm! Haha!! ;D


    Så kan det ju säkert vara, att det gick lite för snabbt första gången! Eller så rörde sig pyret till en bättre position denna gång, likt historien du nämner ovan :)

    Och vi alla människor är ju olika och växer olika snabbt, kanske även redan i magen går det olika fort:)
  • Löv1
    Mimipig skrev 2018-01-17 20:37:26 följande:

    Barnmorskornas mantra är ?leta inte fel där inga finns?. Tänk på att de allra flesta graviditeter inte går åt skogen. Du har oddsen på din sida.


    Tack, rimligt mantra... ska försöka banka in det i min skalle... :)

    Måste bryta tankarna så fort jag sätter igång och börjar tänka massor. Känner efter i kroppen efter minsta lilla tecken prick hela tiden också. Haha, orkar inte med mig själv just nu. Är detta vanligt eller bara jag som är supernojig/känslig?
  • Mimipig
    josgos skrev 2018-01-17 20:36:56 följande:

    Jag förstår dig. Alltså, hur aborten kändes kan jag bara försöka förstå, men jag förstår dina tankar kring denna graviditet. Och hoppet har man ju ändå! Tur är väl det, annars skulle vi inte kunna resa oss efter en sådan sak. Styrkekram!


    Ja, kroppen är rätt fantastisk ändå. Och psyket också. Men det MÅSTE liksom bli ett barn till, det fattas en. Det är som en urinstinkt, det har verkligen varit hormonerna som krävt en ny graviditet. Det enda jobbiga har varit att se gravida mammor på sonens dagis. Då grät jag i smyg. Av någon anledning var gravida kvinnor på stan ok.
  • Löv1
    josgos skrev 2018-01-17 20:44:05 följande:

    Definitivt att de kommer och går! Och att nya symptom dyker upp.

    Hade molvärk ganska många dagar som jag knappt känt alls de tre senaste dagarna. Men ibland ilar det till i magen om jag spänt mig, typ tar mig upp ur sängen eller så. Ömma bröst är konstant. Och vissa dagar jättehungrig andra inte.

    Men jag förstår hur du menar, när det molar känns det ju att nåt händer, även om det gör pytteont gillade jag det på nåt vis.

    För att stilla min egen oro har jag bokat VUL om 3 veckor (v 8 för mig). Så vi kan lugna nerverna och känna att det är mer konkret att berätta för folk. Så det kanske är nåt att fundera över? Då får man ju förhoppningsvis svart på vitt att någon finns där! Kram


    Okej, skönt att höra att det går upp och ned för dig med symptomen också. Man får väl egentligen vara glad för de dagar då det inte känns så mycket, för tids nog blir man ju varse om det. Hehe...

    Smart! Vad roligt att du har det inbokat och att se fram emot! :)

    Jag ska nog ringa mvc på måndag om jag fortfarande plussar då, så får jag också försöka boka in VUL så tidigt som det är möjligt. :)

    Mina tankar är på utomkvedes, fick se ett foto på min kusins foster som var utomkvedes när jag var ca 15 år, och det har satt sig som en skräck i mitt huvud. :(
  • beso
    Löv1 skrev 2018-01-17 20:19:31 följande:

    Okej, tack, det känns som en liten tröst att höra i alla fall. :) Tack för att du svarade!

    Jag är ju bara i vecka 4 (3+4)... så det är ju så himla tidigt!

    Vad roligt att höra att allt såg bra ut för dig! Grattis! Vilken vecka är du i? :)


    Ja d va tidigt! :) Men förra gången jag va gravid fick jag massa symptom typ direkt efter befruktning! :o Den här gången kände jag inte mkt alls innan v 5. Sen har det kommit o gått vissa symptom. Jag e nu v8 (7+3) :) Fast jag har tre barn redan så e mkt så lätt att glömma! ;) Har nog aldrig upplevt denna enorma förlamande trötthet tidigare! Galet!
  • beso
    Mimipig skrev 2018-01-17 20:46:12 följande:

    Det var i somras, jag är 37, fyller 38 i mars. Även om det sägs att risken för trisomi ökar med åldern är forskarna inte helt ense om det. Oavsett så är ändå risken bara 1/100, enligt min läkare. Varken jag eller min man bär på något anlag, de kunde se på moderkaksprovet att trisomi uppstod vid celldelningstillfället. Så bara otur. Så egentligen borde man ju inte noja, men det spökar ju ändå. Vi har båda oddsen pågår sida. Må det gå väl! Kram!


    Ja d e inte roliga grejer d där. Med min äldsta son gjorde jag fostervattenprov då risk fanns för kromosomer som kunde göra att han fick stora missbildningar o skulle dö inne i magen eller strax efter födseln. Detta pga att hans pappa bär på kromosomtra slokation. Provet va inte kul alls o väntan på svar fruktansvärd. Han var tack o lov frisk iaf..
  • Löv1
    beso skrev 2018-01-17 21:13:55 följande:

    Ja d va tidigt! :) Men förra gången jag va gravid fick jag massa symptom typ direkt efter befruktning! :o Den här gången kände jag inte mkt alls innan v 5. Sen har det kommit o gått vissa symptom. Jag e nu v8 (7+3) :) Fast jag har tre barn redan så e mkt så lätt att glömma! ;) Har nog aldrig upplevt denna enorma förlamande trötthet tidigare! Galet!


    Ja, samma var det för mig, kände också direkt efter befruktning. Helt galet! :) Massor med växtvärk i livmodern osv. Skönt att någon annan också upplevt det så tidigt.

    Jobbigt att tröttheten kommer vid denna graviditet för dig då, kan tänka mig att det inte går att vila så mycket med tre barn hemma. Hihi.
  • mrsLina
    Löv1 skrev 2018-01-17 21:05:52 följande:

    Okej, skönt att höra att det går upp och ned för dig med symptomen också. Man får väl egentligen vara glad för de dagar då det inte känns så mycket, för tids nog blir man ju varse om det. Hehe...

    Smart! Vad roligt att du har det inbokat och att se fram emot! :)

    Jag ska nog ringa mvc på måndag om jag fortfarande plussar då, så får jag också försöka boka in VUL så tidigt som det är möjligt. :)

    Mina tankar är på utomkvedes, fick se ett foto på min kusins foster som var utomkvedes när jag var ca 15 år, och det har satt sig som en skräck i mitt huvud. :(


    Hur menar du att du kunnat se bilder på ett foster som är utomkveds?

    Utomkveds eller en extrautrerin graviditet upptäcks vanligen i v5-7 då embryot växer så pass mycket att det inte får plats i äggledaren där den satt sig. När den växer börjar de göra ont i ena sidan där den sitter och tillslut brister äggledaren om man inte hinner operera.

    Den enda bilden din kusin kan ha haft av det är en äggledaren med ett embryo..
Svar på tråden BF September 2018