Mitt ex vägrar ge en förklaring

Och du tar tillbaka honom?

Ja. Mitt ex som misshandlade mig lämnade mig på samma sätt. Han hörde av sig efter 2-3 månader först och sen 2-3 månader senare och fortsatte så tills jag blockade honom.

Det tog sån tid att bearbeta och läka och bli starkare efter det förhållandet att jag inte bara blockerade honom direkt. Nu önskar jag såklart i efterhand att jag hade lämnat honom direkt efter första slaget och iallafall inte väntat på att han skulle höra av sig.

Har dock en väninna som blev dumpad på sms efter 5 år tillsammans (han hade träffat en ny medans dom var ihop och när dom var redo att bli ihop sms:ade han bara, strax innan hennes födelsedag till på köpet, då dom hade en resa bokad) att det var slut utan förklaring och vägrade sen svara i telefonen. Hon fick veta av gemensamma bekanta vad som hänt. Det är 7 år sen nu och han kontaktade henne aldrig mer :/

Men den som gör såhär är ju inte vettig i huvet, endast svin gör det. Hoppas du kan släcka hoppet om att få prata mer med honom och hitta tillbaka till din egen källa till lycka inuti.

Men det är lättare sagt än gjort.

Ja, åsiktsinkontinens och ett beroende av att mobba människor för att höja sig själv.

Ja det var hemskt. Känner fortfarande hur kränkt jag kände mig (och chockad! Hon skrev ju helt annorlunda till alla andra och ingen annan sa ifrån på forumet, jag hade ju själv stöttat jättemånga som öppnat sig där)

Det kommer aldrig någonsin vara någon annans ansvar att du känner att något fattas i ditt liv, för dig att må bra. Att du vill förklara dig i en liknande situation, det är ditt eget val. Ditt ex har också ett eget val och jag håller med samtliga som tycker du är den med problem, hört talas om acceptans? Han valde att inte ha mer kontakt, det suger, men valet är inte ditt, det är hans. Hur du hanterar det valet han tog är däremot ditt val.

Sedan finns det inget som är en faktisk förklaring till någonting det är en illusion, du måste fortfarande acceptera att han dumpade dig som fan hur mycket han än förklarar så kan du inte ändra på hans beslut, svälj det sura äpplet och släpp besattheten och sluta skuldbelägga andra för ditt liv och mående så kommer du få se på magi i ditt liv.

Jag har djupaste medlidande för dig!
Vilken feg jäkel som inte ens kan göra slut ansikte mot ansikte efter 5 års förhållande. Jag tycker inte alls att det är konstigt att man vill veta varför när någon gör slut via "sms" utan att ens ge en någorlunda förklaring. Under 5 år så betraktar man oftast varandra "inte enbart som sin kärlek utan även som sin bästa vän". Inte skulle man bara blocka sin bästa vän ur sitt liv utan säga varför. Jag kallar det egoistiskt, ryggradslöst och fegt.

Anledningen till att han inte svarar är troligen att han är djupt konflikträdd. Därav valet att avsluta förhållandet via sms. 

Vad många inte tänker på är att "slutat älska" eller "tappat känslorna" faktiskt räcker som en förklaring. Det är en förklaring som man inte kan göra mycket mer åt än att acceptera. Om man däremot ältar om något kunde göras annorlunda är man inte på en farlig väg. 

Min erfarenhet är att killar/tjejer som träffat en ny (varit otrogna) oftast beter sig kallt när de vill avsluta ett förhållande. De vill ofta att det ska gå snabbt och smärtfritt, och blir irriterade när någon lyckas ge deras samvete en törn genom att göra sig påmind istället för att bara försvinna direkt ur deras liv. Nu säger jag inte att det absolut måste vara så i ert fall, men jag har tyvärr många dåliga erfarenheter av det (inte enbart egna erfarenheter, utan även hört av vänner och bekanta). 

Tänk efter om du verkligen skulle vilja ha en förklaring av honom. Du behöver inte få känna välvilja mot honom, utan snarare ilska för att orka ta dig igenom avslutet. När du kommer till insikt så kommer du inse att du inte vill ha tillbaka en kille som trots ett långvarigt förhållande inte ens kan bemöda sig göra slut ansikte mot ansikte.  Dessutom skulle du med största sannolikhet ha svårt att lita på en sådan kille efter denna erfarenhet.

Jag förstår att det kan kännas svårt att bearbeta utan ett riktigt avslut. Men ju mer du hör av dig desto mer sannolikhet att han blir irriterad och tar avstånd.
Låt han istället undra hur kan kunde vara så lätt att komma över. Då finns en större chans att han i framtiden hör av sig till dig istället för tvärtom. Om så sker så hoppas jag att du redan gått vidare och undrar vad du såg i den killen från första början. 

Sanningen tenderar komma fram förr eller senare ändå på ett eller annat sätt.

Sörj (nu) som att du mist honom för alltid för då kommer du över honom snabbare.

Kontakten med familjen är bra, men jag har inte berättat något för dem än. Kanske är tragiskt men jag sitter fortfarande här och väntar på honom. Han var både mitt livskärlek och bästa vän på samma gång. Vi delade allt med varandra. Jag hade hellre förlorat min ena arm än att förlora honom.

I alla inlägg jag har läst så är det ingen som säger att exet har rätt eller en schysst attityd. Det är ingen som försvarar exet. Däremot påpekar många (syster y, sextiotalist, ace m. fl. ) att nu är så har exet en skyldighet att förklara sig/TS har ingen rättighet att få en förklaring, och att det bästa TS kan göra är att backa och låta gårdagens sopor stanna på soptippen.

TS kommer inte bli lyckligare av att kontakta exet en, två, tre ggr om dagen (eller hundra ganger om dagen, vilket jag inte tror hon gör med tanke på hennes post) när hon inte får någon givande respons.

Nej, SysterY, sextiotalist, mellanmjölk valde att kalla henne stalker och utmålade henne som desperat och en spammare innan de ens visste något om hur många gånger hon hade hört av sig till exet. De var alltså otroligt snabba att döma TS helt utan att fråga henne om oklarheter och helt utan att ha minsta förståelse för hennes situation. Det blev en lynchmobb som utan några belägg gick in och anklagade TS för saker de inte hade någon aning om, och det är därför jag liksom många andra reagerade så hårt!

Sen ja, hon borde inte höra av sig till exet men det verkar hon redan förstå. Om man vill föra fram något så kan man göra det utan att ljuga och utan personangrepp.

Ja det är naturligt att känna så. Speciellt när man varit tillsammans i fem år och blivit lämnad från ingenstans. Men när du väl berättar för dem så tycker jag att du ska prata ut med dem. Det kommer nog behövas

Den tolkningen får stå för dig