Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

molly50

Äldre 19 Jun 20:26

#471

Steffqw skrev 2018-06-19 12:36:03 följande:

Om han inte svarar på mitt meddelande jag skickade igår kommer jag självklart bli ledsen! Om jag hade väntat eller låtit en vän skriva hade jag blivit lika ledsen om han inte svarar eller skriver bara ok.

Det spelar ingen roll om han inte svarar eller svarar. Spelar ingen roll när jag skriver. Jag kommer bli lika ledsen för jag är så sjukt jävla kär i honom.

Sen om inte svarar är väl ganska knäppt och omoget av honom? Jag skrev att jag vill ha tillbaka mina nycklar. Det kan han ju inte bara ignorera, eller hur???

Kan kan han väl. Men om han vill ha tillbaka sina egna nycklar så borde han ju göra det.

Klart jag förstår att det är svårt för dig oavsett hur du gör.
Men om någon annan,t ex din syster eller en vän hade skickat sms och gått dit med nycklarna så hade du inte behövt se hans svar förrän du är redo för det.

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 19 Jun 21:36

#472

sextiotalist skrev 2018-06-19 12:48:38 följande:

Du är mer nog kär i dina minnen av honom nu. Inte i honom längre, för äkta kärlek behöver bränsle och det har du inte fått på flera veckor.

Du har kommit långt nu, det kanske inte känns så. Men du börjar se honom med andra ögon, börja "nyktra till".

Om ytterligare fyra veckor kommer det kännas bättre.

Kan berätta att två av dom jag dumpades av, där tog det flera månader innan det gick över. Ett ex släppte inte mig förrän efter ett år.

Fast hur vet du att jag inte är kär i honom längre? Jag känner massa känslor i min kropp. Jag känner varje minut en saknad av hans närhet, hans pussar, kramar att få prata med honom.

Vi har inte träffats på fyra veckor men man kan väl fortfarande vara kär, eller?

Ja, jag börjar se honom med andra ögon. Jag försöker tänka att han inte är något att ha, men det är svårt, mycket svårt...

Steffqw

Äldre 19 Jun 21:40

#473

Anonym (99) skrev 2018-06-19 13:54:48 följande:

Lek med tanken att han skulle vilja bli ihop igen.

Hur skulle det kännas? Skulle du bara kunna bortse från den senaste månadens tystnad och vad det gjort med dig?

Nej, det skulle ligga där som en tagg och skava, du skulle ha svårt att lita på honom, du skulle ständigt gå och oroa dig för att han skulle lämna dig igen.

Jag tror inte heller du är sådär kär i honom, du är kär i det som aldrig blev, kär i att ha någon att vara kär i, kär i minnena, kär i kärleken helt enkelt.

Det du känner nu är nog snarare separationsångest, besvikelse, känslan av att inte duga, ledsenhet och känslan att ha blivit bortvald.

Försök härleda känslorna, bena upp dem och testa lite andra tankesätt än att bara fastna i hur kär du är i honom.

Det kanske kan få dig att se saker på ett annat sätt.

Jag skulle ha svårt att ta tillbaka och bara glömma allt. Så mitt svar om jag skulle ta honom tillbaka här och nu är: Tveksamt.

Men jag känner starka känslor för honom än. Det är känslor jag har i min kropp, känslor för honom. Han var en gång min men nu är han inte det längre. Jag saknar allt med honom och vill han honom nära mig.

Jag hoppas det känns mindre om en månad, att dessa könslor ska bli mer och mer dämpade tills jag inte känner dom alls. Just nu går jag runt med en ständig ångest...

Steffqw

Äldre 19 Jun 21:43

#474

molly50 skrev 2018-06-19 20:26:00 följande:

Kan kan han väl. Men om han vill ha tillbaka sina egna nycklar så borde han ju göra det.

Klart jag förstår att det är svårt för dig oavsett hur du gör.
Men om någon annan,t ex din syster eller en vän hade skickat sms och gått dit med nycklarna så hade du inte behövt se hans svar förrän du är redo för det.

Om han inte svarar mig tycker jag det är konstigt. Han kan ju inte sitta och trycka med mina nycklar. Vad ska han med dom till liksom..

Jag tror inte det hade spelat någon roll om någon annat hade smsat honom. Jag hade ändå velat veta vad han svarade. Jag hade inte kunnat låta bli att inte undra och få veta.

Det hade inte heller spelat någon roll om jag väntat tills jag är redo. Som det känns nu kommer jag aldrig bli redo. Jag tror jag kommer bli lika ledsen om jag väntar en månad eller två. Lika bra få det gjort!

Sen kan jag stänga dörren för alltid!

molly50

Äldre 20 Jun 11:00

#475

Steffqw skrev 2018-06-19 21:43:24 följande:

Om han inte svarar mig tycker jag det är konstigt. Han kan ju inte sitta och trycka med mina nycklar. Vad ska han med dom till liksom..

Jag tror inte det hade spelat någon roll om någon annat hade smsat honom. Jag hade ändå velat veta vad han svarade. Jag hade inte kunnat låta bli att inte undra och få veta.

Det hade inte heller spelat någon roll om jag väntat tills jag är redo. Som det känns nu kommer jag aldrig bli redo. Jag tror jag kommer bli lika ledsen om jag väntar en månad eller två. Lika bra få det gjort!

Sen kan jag stänga dörren för alltid!

Nej,nycklarna måste ni ju få tillbaka båda två,oavsett.

Jag förstår det. Man vill ju veta. Man vill ha ett svar.
Men samtidigt så mår man ju inte bättre av det.
Framförallt om svaret inte är det man vill höra.

Snälla du,det har gått en månad. 4 veckor.
Det kan ta längre tid än så.
Har du någon du kan prata med,eller kan du gå till kuratorn lite oftare?
Jag tror att du kan behöva det.

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 20 Jun 14:11

#476

molly50 skrev 2018-06-20 11:00:50 följande:

Nej,nycklarna måste ni ju få tillbaka båda två,oavsett.

Jag förstår det. Man vill ju veta. Man vill ha ett svar.

Men samtidigt så mår man ju inte bättre av det.

Framförallt om svaret inte är det man vill höra.

Snälla du,det har gått en månad. 4 veckor.

Det kan ta längre tid än så.

Har du någon du kan prata med,eller kan du gå till kuratorn lite oftare?

Jag tror att du kan behöva det.

Idag saknar jag honom.så extremt mycket!! Ena stunden känns det ok medan nästa vill jag bara ringa honom!

Så jobbigt att det är så här. Vill sluta tänka på honom, vill ha honom ur mina tankar. Faaan!

molly50

Äldre 21 Jun 14:27

#477

Steffqw skrev 2018-06-20 14:11:39 följande:

Idag saknar jag honom.så extremt mycket!! Ena stunden känns det ok medan nästa vill jag bara ringa honom!

Så jobbigt att det är så här. Vill sluta tänka på honom, vill ha honom ur mina tankar. Faaan!

Har du någon du kan prata med? Eller kan du gå till kuratorn lite oftare?

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 25 Jun 07:11

#478

Jag är så trött på att gå runt och vara ständigt nedstämd. Trött på att få plötslig ångest. Trött att få en klump i magen som gör så ont. Trött att få tryck över bröstet. Mest av allt trött på att må så dåligt över en enda person.

Hur kan det egentligen vara så? Att en enda person kan påverka en så mycket och göra att man kan må så dåligt? Varför? Jag känner att jag inte förtjänar att må så här. Jag är världens snällaste tjej, nästan för snäll ibland.

Jag tänker ofta: Vad har jag gjort för att förtjäna att känna denna smärta? Det måste vara karma från mitt förra liv.

Jag vill bara känna mig glad igen. Jag vill vakna upp en dag och känna att alla dessa jobbiga tankar och känslor har försvunnit ur min kropp, hjärna och hjärta. För jag orkar inte mer nu.

Mitt ex tar för mycket plats i mina tankar. Det tar bara massa energi av mig. Jag vill bli glad igen. 6 veckor har gått sedan han gjorde slut. Det borde bli bättre...det är liksom snart 2 månader som har gått.

Jag kämpar med att tänka på annat och aktivera mig. Men jag ältar och ältar och ältar. Det är ältandet som gör mig nedstämd. Men jag kan ju inte rå för det? Jag kan ju inte sluta tänka och jag kan ju inte slå bort mina tankar och känslor.

Anonym (G)

Äldre 25 Jun 08:04

#479

Jag är i samma sits som du. Min fd pojkvän gjorde slut på precis samma sätt. Han hade funderat i en månad och bestämt sig. Det fanns inget utrymme för dialog, att försöka på nytt, gå i terapi. Han krossade mitt hjärta i tusen bitar.

Det har gått en månad sen han gjorde slut med mig och det är först nu som jag börjar må lite bättre. Jag kan jobba som tidigare, har korta stunder ibland då allting känns bra. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt överlag. Vissa relationer är det mycket svårare att komma över än andra...

Ett tips jag har fått är att tillåta mig själv vara arg på på min fd pojkvän för hans dåliga sidor och för att han gjorde slut utan att ge mig en chans att påverka hans beslut. Så du inte glorifierar förhållandet utan påminner dig om det som inte var bra, ser på det mer realistiskt. Han var tydligen inte rätt för dig eftersom den rätta inte kommer dra. Ett annat tips är att inte fastna i tankarna om det förflutna, att fokusera på framtiden istället, tex planera en resa eller fundera på vad du vill ha ut av en perfekt relation. Ett tredje tips är att skriva dagbok för att bearbeta känslorna. Som dagbok kan du tex skriva brev till din fd pojkvän (som inte är tänkta att skickas) där du öppnar upp dig helt och hållet. Vill du en dag ha honom tillbaka så skriver du det. Är du en annan dag rejält arg så öser du ur dig all ilska och aggression.

Ta en dag i taget. Låt det hela få ta sin tid. Du kommer läka och så småningom hitta någon som är ännu mer rätt för dig.

Steffqw

Äldre 25 Jun 11:03

#480

Anonym (G) skrev 2018-06-25 08:04:39 följande:

Jag är i samma sits som du. Min fd pojkvän gjorde slut på precis samma sätt. Han hade funderat i en månad och bestämt sig. Det fanns inget utrymme för dialog, att försöka på nytt, gå i terapi. Han krossade mitt hjärta i tusen bitar.

Det har gått en månad sen han gjorde slut med mig och det är först nu som jag börjar må lite bättre. Jag kan jobba som tidigare, har korta stunder ibland då allting känns bra. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt överlag. Vissa relationer är det mycket svårare att komma över än andra...

Ett tips jag har fått är att tillåta mig själv vara arg på på min fd pojkvän för hans dåliga sidor och för att han gjorde slut utan att ge mig en chans att påverka hans beslut. Så du inte glorifierar förhållandet utan påminner dig om det som inte var bra, ser på det mer realistiskt. Han var tydligen inte rätt för dig eftersom den rätta inte kommer dra. Ett annat tips är att inte fastna i tankarna om det förflutna, att fokusera på framtiden istället, tex planera en resa eller fundera på vad du vill ha ut av en perfekt relation. Ett tredje tips är att skriva dagbok för att bearbeta känslorna. Som dagbok kan du tex skriva brev till din fd pojkvän (som inte är tänkta att skickas) där du öppnar upp dig helt och hållet. Vill du en dag ha honom tillbaka så skriver du det. Är du en annan dag rejält arg så öser du ur dig all ilska och aggression.

Ta en dag i taget. Låt det hela få ta sin tid. Du kommer läka och så småningom hitta någon som är ännu mer rätt för dig.

Men det är nog just det "Det fanns inget utrymme för dialog, att försöka på nytt." Det är det som mycket av mitt ältandet, tankar och funderingar går till, att vi inte ens kunde diskutera eller prata om varför han tappat känslorna och ge det en chans.

Det var liksom tvärstopp hos honom. Jag lät honom att fundera på sina känslor. Men jag då? Jag fick inte ens ge det någon chans, det känns som allt handlade om honom, om han känslor och vad han ville. Hela tiden tänker jag, Jag då? För det känns som vi inte försökte alls, vi gav inte förhållandet någon chans.

Det var liksom: "Jag har inga känslor längre, låt mig få fundera."

Jaha sen då? 5 veckor har gått sen han sa så och inte ett endaste ljud! Det gnager mig och mina tankar. Att han bara kan stänga av och låta det rinna ur sanden. Det är ett konstigt beteende kan jag tycka. Men jag tror många killar gör så, låter det rinna ur sanden, men de tänker inte på de som står ensamma kvar och fortfarande har förhoppningar?

Jag skriver mycket om mina känslor. Det hjälper mig. Men jag kan ändå inte sluta älta. Det tar sån energi!!! Jag tycker det är mest jobbigt att känna sig så jävla nedstämd varje dag....

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL