Tror du att alla kan vara otrogna?

Om jag blev uppriktigt förälskad i en annan? 
Ja, då avslutar jag min gamla relation innan jag påbörjar en ny. Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara det. Jag blir dock inte så lätt förälskad, det tar väldigt lång tid att vinna mitt hjärta. 

Jo, jag är helt säker. Har jag inte varit det på snart 47 år så kommer jag inte börja vara otrogen nu heller. 

Glömde tillägga en sak: 
Jag är självfallet tillsammans med en man jag är förälskad (kär) i. Det handlar inte bara om teknik och experimenterande. Jag kan helt enkelt inte ha sex utan känslor. Har provat som yngre men det fungerar inte alls särskilt bra för mig.

Nej, inte nödvändigtvis. Faktum är ju att även i bra förhållanden så händer det att någon av parterna blir förälskad i någon annan och har en känslomässig otrohetsaffär. Om du läst i tråden "Jag vill ligga med min kollega" så ser du exempel på en kvinna som har det bra i sin relation men som ändå trillat dit känslomässigt. Om du tänker dig att person A och B har två olika personligheter. Person A är en sådan som gärna förnekar och flyr från problem. Om person A har det bra i relationen så är det möjligt att hen lyckas stå emot en emotionell affär i exemplet, men har hen det dåligt så kommer hen garanterat att fly till någon annan. Detta stämmer i stort sett in på alla jag känner som haft en otrohetsaffär på ett känslomässigt plan. De är så som personer och känner sig själva dåligt.

Person B är person som värderar ärlighet väldigt högt och till skillnad från A brukar person B ta tag i problem istället för att förneka eller fly ifrån dem. Person B kommer då snarare vånda sig inåt i reaktionen och lägga sin energi på att få det bra igen, snarare än att dra nån annanstans. Iaf så länge person B tycker det är värt att kämpa för, annars kommer person B avsluta först och sedan ev inleda något med kollegan. Hänger du med?

Fast problemen beror ju oftast på en partner. Att denne inte visar uppskattning och uppfyller behov. Att "ta tag i det" innebär då att ändra någon annans beteende. 

Prata ut, söka parterapi och mycket annat ger ju sällan avsedd effekt över tid.
Kan man "ta tag i det" genom att uppfylla behoven någon annanstans och fortfarande uppskatta det gemensamma man faktiskt har med partnern? Det behöver ju inte vara sex just, det är ju bara ett av våra basbehov. Uppskattning, "bli sedd", mentala utmaningar och annat är vanligare behov som gör att folk söker sig utanför förhållandet. 

Ingen är fullkomlig. Ingen kan uppfylla en annan persons samtliga behov. Vilka behov som är viktiga för en individ i en viss situation ändras. Man varken vet eller fattar det alltid och gör man det är det svårt att sätta ord på det. Framförallt till en partner som ska greppa och anpassa sig till det. 

Intressant. Så olika bekantskapskrets man kan ha.

Däremot håller jag inte med dig ang samma som elefantmannen.

Jag har flera saker som jag stör mig på min sambo och som jag tagit upp flera gånger. De är inte tillräckligt störande för att göra slut eller få mig att tänka på en grönare sida men tillräckligt för att få mig att tänka mer och gå runt och vara tidvis olycklig. Det gör mig vid tillfället mer mottaglig för andra även om jag vet att det skulle krävas mycket mer än så för att fånga mitt intresse. Vad tror du om det? Du kan ju bara ändra dig själv och inte din partner. Vad händer när man är förälskad och kär men inte får gehör för dina behov och ingen förändring sker. Din partner vägrar ändra sig eller acceptera dina tankar. Till slut blir du nedbruten och mottaglig för andr.

Har inte haft sex på över 5 år pga sambons sjukdom. Saknar sex något enormt. Har blivit raggad på av riktigt sexiga tjejer, men jag tackar nej. Min sambo mår tillräckligt dåligt redan som det är. Skulle aldrig svika henne då.

Ja, och alla människor som inte lever ensamma i en öde ö har ramar. Ingen människa är fri att göra precis hur han vill mot andra människor. Så fort man pratar om att ha någon slags relation till en annan människa oavsett om det är en partner eller vän så finns det alltid ramar. Så att prata om att ramar skulle vara hämmande är ganska irrelevant för det är väl ganska självklart att inte kunna bete sig precis som man vill mot andra människor är hämmande. Bara en sån sak som att man måste hålla sig inom lagens ramar och inte skada, utnyttja eller ha ihjäl andra människor är ju en ram. 

Vi diskuterar inte förbi varandra vi har bara lite olika syn på vad som är ok och vad som inte är ok att göra mot andra människor. Där vederbörande verkar tycka att inte kunna får göra precis som man vill mot andra människor är detsamma som att man "äger" personen vilket i mina ögon är ett extremt irrationellt sätt att se på mänskliga relationer. Att ingen äger dig betyder som sagt inte att man får bete dig precis hur du vill mot andra människor och ramar finns det alltid i mänskliga relationer. 

Om man inte kan förstå att om man ska dela sitt liv med en annan människa så kan man inte alltid få exakt som man vill och leva som man vore ensam så ska man nog inte vara i ett förhållande för då har man inte riktigt förstått konceptet.

Nä, jag håller inte med. Det handlar inte bara om "behov" (du pratar som en psykolog?) utan förälskelse kan slå till ändå. Det är något mystiskt - eller rättare sagt: det UPPLEVS som något mystiskt, men egentligen är alltihopa ett hjärnspöke som förmedlas av hormoner och har sin orsak i vår fortplantningsdrift. Många - särskilt kvinnor - blir t.o.m. förälskade i män som de inte ens känner, som de bara har sett på TV och film, eller på en scen. 

Jag har läst en förklaring till detta, nämligen att vi människor ALLTID har en beredskap på att bli förälskade i hjärnan, som utlöses om vi möter en människa av motsatt kön med "top-drawer genes". Den delen av hjärnan försöker driva oss till att skaffa barn med så bra gener som möjligt (eller med så bra gener som möjligt om vi skulle ha levat på stenåldern, för den här funktionen har inte ändrats på femtusen år - det tar mycket längre tid.) Och detta har inget att göra med hur snäll, omtänksam och hjälpsam partnern där hemma är. Han eller hon är glömd.

Sedan vet jag inte om detta är orsaken heller ALLTID, för ibland ser man ju människor som lämnar sin partner för någon som - fortfarande på stenåldersskalan - har sämre gener. Eller till och med en kvinna som är för gammal för att få barn, och då borde detta inte inverka alls...

Vi människor är väl komplexa, helt enkelt. Det finns drivande krafter som vi är födda med, men sedan lägger den uppfostran vi får och kulturen vi lever i på andra mönster också, som overrajdar naturen ibland. 

Riktigt antingen/eller-resonemang. Ramarna är ju olika stora och utformade. Ingen har pratat om att alla ska leva i eller utanför samma ram.

Det finns socioekonomiska, religiösa och geografiska ramverk att anpassa sig till. Vissa misstänker jag starkt att du inte vill leva inom?
X får inte lämna huset alls, Y får lämna huset med förkläde under förutsättning att hon inte tittar en man i ögonen, Ä ska göra allt för att behaga mannen och alltid ställa upp på sex, Å får ha fyra fruar. Homosexuella handlingar bestraffas med döden. 

Å andra sidan finns det ramverk där det inte finns familjer, där man hänger runt med vem man vill om det fins "Samtycke".

I det ramverket vi utgår från här får kvinnor klä sig som de vill, arbeta, säga vad de tycker och knulla runt inom ramarna. Skitsamma vad folk har för sexualitet eller vad de vill identifiera sig som. 

Frågan är då vilka ramar man vill stoppa någon annan inom och vilka ramar man själv vill leva inom? Det är först här man pratar om frihet och att inte äga någon. När man definierar ramverket. 

 "För man kan väl förfan inte bryta mot överenskommelser och sen kola och skylla det på att "du äger inte mig" eller hur?"
- Fast det var inte resonemanget. Och det är här ni talade förbi varandra, tycker jag. 
Individer som vill leva tillsammans eller utföra en uppgift tillsammans sätter ett ramverk som känns ok för de inblandade. Om grunden är att "man inte äger den andra" och ena parten helt plötsligt vill snäva till ramen, exempelvis via sex, är det ju den personen som bryter ramverket. Då är det helt ok att säga "du äger inte mig". Om man har ett ramverk som säger att man inte får ha sex med andra är det inte så bra att använda samma argument om man vänstrat. 

Fast du stoppar in något helt annat i en förklaringsmodell. Behov och kärlek är inget motsatsförhållande. Det blir bara konstigt att du inte håller med om det grundläggande för hur man psykologiskt analyserar och förklarar beteenden.