Selmans

Äldre 30 May 21:40

114 svar

Pappa prioriterar jobb före nyfödd

Jag väntar barn om några veckor och idag kom min man hem efter en hel dag av planering på jobbet. Han har fått krav på sig att plocka ut en massa komptimmar innan årsskiftet, vilket innebär att han behöver vara ledig 3 veckor under hösten. Detta vill han absolut INTE. Han vill inte missa så mycket på jobbet, säger han.

Han berättade också att han inte vill missa veckomötena, så han kommer jobba måndagarna även första 2 veckorna direkt efter födelsen.

Och sista smällen: 4 veckor efter BF har han en viktig utbildning på annan ort. Den varar mån-fre och han behöver sova borta alla nätter.

Alltså... jag kan ju sätta ner foten och säga nej, vilket jag också kommer göra till utbildningen. Men jag blir så ledsen över att han faktiskt prioriterar jobbet så tydligt över barnet. Hur kan han inte vilja fokusera på barnet det här första halvåret? Han kommer ju missa massa anknytningstid.

Känns som att barnet är "mitt projekt" som han hjälper till lite med, när jobbet tillåter.

Överreagerar jag? Jag kan ju inte tvinga honom att känna annorlunda. Det enda jag kan göra är att tvinga honom ställa in jobbgrejer, men det hjälper ju inte grundproblemet... :(

Michael 310

Äldre 1 Jun 09:28

#41

Tow2Mater skrev 2019-05-31 20:47:49 följande:

" Då har han semester och kan fokusera mer på det som kommer. Då tar vi tag i allt tillsammans, läser på och förbereder oss. "

Vad ska ni läsa på om och forbereda som tar sån tid...?

Ja det undrar jag med helt ärligt. Min sambo var likadan innan första barnet. Det skulle läsas om en det ena och än det andra konstiga. Sen när han väl komma vart inget som hon läst och hon vart nojig över det. Men det gick bra ändå och när hon släppte föreställningen om hur det skulle vara och accepterade hur det faktiskt var blev allt mycket bättre.

Anonym (Mamma till 2.)

Äldre 1 Jun 09:28

#42

Pappan till mina barn har inte varit hemma 2 veckor direkt efter födelsen.

Utan några dagar i början sedan ledigt de dagar jag behövt uppbackning.

Din man kan vara orolig över er ekonomi eller rädd att mista jobbet.

Har ni tänkt att han ska vara FL ?

Körsbärsdalen

Äldre 1 Jun 09:54

#43

Liberté skrev 2019-05-31 21:15:28 följande:

Ja och barnet skulle kunna ha kolik, vattenskalle samt multipla handikapp och samtidigt behöva sondmatas varje timme.

Eller så räknar man med ett normalt barn som kommer vara jobbigt i perioder och lätt i andra. En förälder borde kunna klara ett barn i några dagar utan problem, det är 1 barn.

Hur tror du ensamstående gör ?

Eller så undviker man att planera för att vara borta i flera nätter snart efter att barnet fötts, om det går att undvika.

Jag tror att ensamstående skapar back-up planer eftersom de inte kommer ha en partner att dela det med.

Liberté

Äldre 1 Jun 11:19

#44

Körsbärsdalen skrev 2019-06-01 09:54:43 följande:

Eller så undviker man att planera för att vara borta i flera nätter snart efter att barnet fötts, om det går att undvika.

Jag tror att ensamstående skapar back-up planer eftersom de inte kommer ha en partner att dela det med.

Ja är man dum nog att skaffa barn med en partner som inte klarar av att vara förälder så låter det som man måste göra det, men tror inte de flesta har så låga krav på partner.

jrockyracoon

Äldre 1 Jun 11:32

#45

Liberté skrev 2019-05-30 23:27:48 följande:

Fast tar du och kokar ned det som TS skriver så är det att mannen arbetar 2 måndagar när barnet är nyfött samt 5 dagar efter detta.

Vi pratar om ett nyfött barn som faktiskt inte har särskilt stora krav på omvärlden.
Det är mest äta, sova, bajsa, vaken en kort stund för att sedan börja om. Anknytning är ingenting som måste ske 24/7 heller.

Det TS menar är nog mera än att skylla på barnet att HON vill att hennes man ska vara där som ett stöd för henne, men det är en helt annan diskussion eftersom det inte är något hon skriver specifikt.

Korkat skrivet, faktiskt!

Anknytning är visst något som behöver ske hela tiden. Det är just det som är grejen med anknytning, att svara upp mot barnets behov, närhelst det behövs. Det är inte så att man kan ta semester från anknytningen, utan om man t.ex. lämnar bort barnet en dag, eller längre till någon som inte är anknytningsperson riskerar man att traumatisera barnet.

Du räknade upp några av barnens behov. Du glömde det viktigaste, närvaro av anknytningspersonen/personerna. Ett barn är ingen docka. Det är en levande varelse som är helt beroende av sin omvärld och därför startar en ganska känslig anknytningsprocess till de personer som finns runt den i sin omvärld.

Visst kan man som par välja att enbart mamman tar den nära kontakten med barnet den första tiden. Det som kommer hända då är att barnet börjar skapa en nära anknytning till mamman, men inte pappan. Sannolikt får detta effekter på anknytningen mellan far och dotter. Anknytningen till pappan riskerar att bli otrygg, beroende på hur mycket tid och närhet pappan kommer lägga på barnet därefter.

jrockyracoon

Äldre 1 Jun 11:40

#46

Hustru skrev 2019-06-01 09:14:01 följande:

Vad är det för fel på vissa av dagens mammor. När vårt första barn föddes jobbade mannen 60 mil bort varannan vecka. Det funkade bra, han har idag ett fantastiskt förhållande till dottern, så anknytning fungerar utan att man ses 24/7/365.

Din man tror uppenbarligen att du fixar att ta hand om ert barn, njut av förtroendet.

Har ni varit hos psykolog och gjort ett anknytningstest? Utifrån sett kan relationen mellan förälder och barn se väldigt fungerande och adekvat och kärleksfull ut, utan att det finns en trygg anknytning i botten.

Barn kompenserar ofta, så även en undvikande eller ambivalent anknytning är en form av anknytning, även om den är otrygg. Den formen av anknytning kan också te sig väldigt adekvat och kärleksfull utifrån.

Och även om vi antar att far och dotter har en trygg anknytning, så finns det en skala där. D.v.s. man kan ha en remarkabel trygg anknytning, eller man kan ha en ganska trygg anknytning. Synd om vi ska ge råd som i bästa fall ger en ganska trygg anknytning när det istället skulle kunna få remarkabelt trygg anknytning...

Därtill är det ju väldigt udda att argumentera utifrån ett enstaka fall, av typen: "min farmor rökte och blev 95 år - alltså är rökning ofarligt".

jrockyracoon

Äldre 1 Jun 11:55

#47

Selmans skrev 2019-05-30 21:40:25 följande:

Jag väntar barn om några veckor och idag kom min man hem efter en hel dag av planering på jobbet. Han har fått krav på sig att plocka ut en massa komptimmar innan årsskiftet, vilket innebär att han behöver vara ledig 3 veckor under hösten. Detta vill han absolut INTE. Han vill inte missa så mycket på jobbet, säger han.

Han berättade också att han inte vill missa veckomötena, så han kommer jobba måndagarna även första 2 veckorna direkt efter födelsen.

Och sista smällen: 4 veckor efter BF har han en viktig utbildning på annan ort. Den varar mån-fre och han behöver sova borta alla nätter.

Alltså... jag kan ju sätta ner foten och säga nej, vilket jag också kommer göra till utbildningen. Men jag blir så ledsen över att han faktiskt prioriterar jobbet så tydligt över barnet. Hur kan han inte vilja fokusera på barnet det här första halvåret? Han kommer ju missa massa anknytningstid.

Känns som att barnet är "mitt projekt" som han hjälper till lite med, när jobbet tillåter.

Överreagerar jag? Jag kan ju inte tvinga honom att känna annorlunda. Det enda jag kan göra är att tvinga honom ställa in jobbgrejer, men det hjälper ju inte grundproblemet... :(

Hej TS!

Det här duger inte. Jag tror inte din man har fattat vad ett barn innebär i form av ansvar och uppoffringar.

Jag tror att du behöver bli tuff. Nu är jag man, men hade jag varit kvinna i motsvarande situation hade jag först vägrat sex, därefter tagit ut skilsmässa om det inte blev bättring. Bättre ta hand om ett barn ensam och slippa ett vuxet barn, än att ta hand om två s.a.s.

Du tänker fel ang. dina tankar om att du inte kan tvinga honom till att frivilligt visa omsorg om sitt barn. Genom att diskutera och komma med forskning och fakta, kan du visa att du har på fötterna. Genom att ställa krav på honom och förutsätta att han tar sitt ansvar som förälder, kan du ge honom chansen att uppfylla kraven och inse vad han behöver göra.

När sedan proppen har gått ur badkaret, och att han har fattat poängen, kommer han absolut säkert frivilligt visa omsorg om barnet på det sätt som du har krävt. Han har antagligen inte alls fattat vilken enorm omställning det är och vilka krav som ställs för att ge en trygghet och värme till ett barn med till synes outsinliga känslomässiga behov. Berätta det för honom!

Hans korkade beteende har ju ursäkten att han inte har haft barn förut. Tyvärr så är det många i tråden som har haft det, men ändå visar prov på liknande konster.

Nej, stå på dig nu och visa mannen att barnets bästa alltid ska komma i första hand. Alltid!

Michael 310

Äldre 1 Jun 12:16

#48

Förstår inte hur en del i den här tråden klarar av att ha barn.

Tow2Mater

Äldre 1 Jun 14:05

#49

jrockyracoon skrev 2019-06-01 11:40:18 följande:

Har ni varit hos psykolog och gjort ett anknytningstest? Utifrån sett kan relationen mellan förälder och barn se väldigt fungerande och adekvat och kärleksfull ut, utan att det finns en trygg anknytning i botten.

Barn kompenserar ofta, så även en undvikande eller ambivalent anknytning är en form av anknytning, även om den är otrygg. Den formen av anknytning kan också te sig väldigt adekvat och kärleksfull utifrån.

Och även om vi antar att far och dotter har en trygg anknytning, så finns det en skala där. D.v.s. man kan ha en remarkabel trygg anknytning, eller man kan ha en ganska trygg anknytning. Synd om vi ska ge råd som i bästa fall ger en ganska trygg anknytning när det istället skulle kunna få remarkabelt trygg anknytning...

Därtill är det ju väldigt udda att argumentera utifrån ett enstaka fall, av typen: "min farmor rökte och blev 95 år - alltså är rökning ofarligt".

Anknytningstest, skämtar du? Visste det nojjas enormt i sverige, och att psykologer ska kontaktas for än det ena än det andra, men detta tar ju priset. Svenskar ska ha "sin psykolog", precis som "sin tandläkare" i dag? ha ha!

Tow2Mater

Äldre 1 Jun 14:08

#50

jrockyracoon skrev 2019-06-01 11:55:19 följande:

Hej TS!

Det här duger inte. Jag tror inte din man har fattat vad ett barn innebär i form av ansvar och uppoffringar.

Jag tror att du behöver bli tuff. Nu är jag man, men hade jag varit kvinna i motsvarande situation hade jag först vägrat sex, därefter tagit ut skilsmässa om det inte blev bättring. Bättre ta hand om ett barn ensam och slippa ett vuxet barn, än att ta hand om två s.a.s.

Du tänker fel ang. dina tankar om att du inte kan tvinga honom till att frivilligt visa omsorg om sitt barn. Genom att diskutera och komma med forskning och fakta, kan du visa att du har på fötterna. Genom att ställa krav på honom och förutsätta att han tar sitt ansvar som förälder, kan du ge honom chansen att uppfylla kraven och inse vad han behöver göra.

När sedan proppen har gått ur badkaret, och att han har fattat poängen, kommer han absolut säkert frivilligt visa omsorg om barnet på det sätt som du har krävt. Han har antagligen inte alls fattat vilken enorm omställning det är och vilka krav som ställs för att ge en trygghet och värme till ett barn med till synes outsinliga känslomässiga behov. Berätta det för honom!

Hans korkade beteende har ju ursäkten att han inte har haft barn förut. Tyvärr så är det många i tråden som har haft det, men ändå visar prov på liknande konster.

Nej, stå på dig nu och visa mannen att barnets bästa alltid ska komma i första hand. Alltid!

Skilsmässa för detta, med allt vad det innebär för barnet (och kanske flera andra kommande barn) under många år framåt?? Där rök tankarna på barnets bästa" redan i tredje stycket. Patetiskt!!

Pappa prioriterar jobb före nyfödd

INNEHÅLL