• Anonym (xxx)

    Barnveckorna kommer att få mig att separera

    Vi har bott ihop 2,5 år nu. Situaionen med bonusbarnen, partnerns barn, som bor hos oss varannan vecka , har varit upp och ner i omgångar från början. Jag har oxå barn. De är äldre tonåringar och bor hos oss på heltid. Partnerns barn är under tio. Jag har från början märkt att ena barnet är "annorlunda". Länge skyllt detta på barnets andra förälder, där det inte finns några regler eller ordningar, de får göra precis vad och hur de vill. Finns psykisk ohälsa med i bilden.  Hos mig finns regler. Vårt hem är ej en lekstuga till för att barnen att hoppa leka o röja helt fritt... Till saken. Barnet, har tydliga problem. Jag vill ha utredning för diagnos. Min partner är nollställd och ser inte så mkt av problemen. Andra föräldern vägrar och tar det personligt som kritik mot hen. Även skolan har uppmärksammat problemen. Jag har ont i magen och är på uselt humör var ggn veckan kommer. Vill ej vara hemma, men måste, om jag vill ha ett hus kvar att komma hem till....
    Känner så hemskt att jag flyttar snart. Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så....

  • Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera
  • Siden
    Anonym (separera) skrev 2019-06-02 13:58:25 följande:

    Att du ens räknar på det...då är det något som inte stämmer, det verkar som om du har pinat dig igenom dessa vårfester. Vet du, jag ser fram emot mitt barns vårfest och har inte ens tänkt tanken på att räkna antalet. 


    Ok, du ser fram emot ditt barns vårfest. Vad har det med saken att göra? Har du ens varit styvförälder själv? Vet du vilket jobb det innebär för en styvförälder innan hen ärligt kan säga: jag ser fram emot mitt STYVbarns vårfest? Om inte, var vänlig och respektera Ts resa, det är inte din resa. Vi behöver inte dina nedlåtande inlägg i tråden.
  • Anonym (xxx)

    [quote=79664051][quote-nick]Anonym (separera) skrev 2019-06-02 13:58:25 följande:[/quote-nick]Att du ens räknar på det...då är det något som inte stämmer, det verkar som om du har pinat dig igenom dessa vårfester. Vet du, jag ser fram emot mitt barns vårfest och har inte ens tänkt tanken på att räkna antalet. [/

    <3 det hade inte jag heller tänkt på förän en annan förälder på samma fest klagade på att det var så tråkigt, och satt och somnade. De var en förälder från klass två. Deras andra år.

  • Anonym (separera)
    Anonym (xxx) skrev 2019-06-02 14:03:38 följande:
    Ingen fara, har inte skrivit något om det tidigare i tråden.

    Skilnaden är? Mig? Föräldrarna? Den ena älskar jag. Den andra förstår jag min absolut inte på.

    Mig? Dags att låta mig själv bli fri från yngre barn?

    Skulle säga hela situationen. Usel kommunikation mellan alla vuxna.
    Om du inte förstår dig på barnet, kan jag förklara: han känner på sig att du varken vill eller kan förstå dig på honom. Han känner på sig att du inte tycker om honom. Han känner på sig att du försöker hitta fel på honom, sätta dit en diagnos, för att bekräfta vad du tror är rätt. Har du någonting positivt att säga om honom?
  • Anonym (separera)
    Anonym (xxx) skrev 2019-06-02 14:06:40 följande:

    [quote=79664051][quote-nick]Anonym (separera) skrev 2019-06-02 13:58:25 följande:[/quote-nick]Att du ens räknar på det...då är det något som inte stämmer, det verkar som om du har pinat dig igenom dessa vårfester. Vet du, jag ser fram emot mitt barns vårfest och har inte ens tänkt tanken på att räkna antalet. [/

    <3 det hade inte jag heller tänkt på förän en annan förälder på samma fest klagade på att det var så tråkigt, och satt och somnade. De var en förälder från klass två. Deras andra år.


    Så du är inte ensam om att sakna empati, tycker du att det är något som bör hyllas?
  • Siden

    Ok. Usel kommunikation mellan de vuxna underlättar då verkligen inte... :) Kanske där ni ska börja nysta. I min styvfamilj har vi (vi vuxna) diskussioner hela tiden just nu om det här med att hälsa eller inte hälsa. Att vi ska ha sociala regler och att barnen ska hälsa på oss vuxna och på varandra. Men det tar tid och ändlösa diskussioner. Om en så liten grej som att hälsa! Hade jag inte haft ett gemensamt barn med min man så hade jag flyttat för länge sedan, och då är jag ändå lite små-kär i mitt styvbarn (oftast, ibland irriterar hen ihjäl mig). Men det är inte lätt att leva med någon annans barn och försöka få ihop ett familjesystem, speciellt inte om man inte klickar med sitt styvbarn eller den biologiske föräldern vägrar kommunicera. Du skriver också att du kanske redan har gjort din del av att bo med yngre barn. Vad hindrar er från att vara särbos?

  • Siden
    Anonym (separera) skrev 2019-06-02 14:08:51 följande:

    Om du inte förstår dig på barnet, kan jag förklara: han känner på sig att du varken vill eller kan förstå dig på honom. Han känner på sig att du inte tycker om honom. Han känner på sig att du försöker hitta fel på honom, sätta dit en diagnos, för att bekräfta vad du tror är rätt. Har du någonting positivt att säga om honom?


    Försvinn, ditt troll.
  • Anonym (separera)
    Siden skrev 2019-06-02 14:11:54 följande:
    Försvinn, ditt troll.
    Då kanske du kan förklara hur du tror att barnet känner sig?
  • Anonym (Lägg ägg)
    Anonym (separera) skrev 2019-06-02 13:58:25 följande:
    Att du ens räknar på det...då är det något som inte stämmer, det verkar som om du har pinat dig igenom dessa vårfester. Vet du, jag ser fram emot mitt barns vårfest och har inte ens tänkt tanken på att räkna antalet. 
    Det är väl en jäkla skillnad att gå på egna barns tillställningar och andras?

    Jag gick aldrig med på styvungarnas tillställningar. Inte en endaste gång.
    Och kommer aldrig mer utsätta mig för andras avkommor i mitt eget hem.
  • Anonym (Lägg ägg)
    Anonym (separera) skrev 2019-06-02 14:13:44 följande:
    Då kanske du kan förklara hur du tror att barnet känner sig?
    Fast nu handlar tråden om ts och om hon ska separera eller inte.
    Du är ot så det står härliga till.
  • Anonym (xxx)
    Anonym (separera) skrev 2019-06-02 14:08:51 följande:

    Om du inte förstår dig på barnet, kan jag förklara: han känner på sig att du varken vill eller kan förstå dig på honom. Han känner på sig att du inte tycker om honom. Han känner på sig att du försöker hitta fel på honom, sätta dit en diagnos, för att bekräfta vad du tror är rätt. Har du någonting positivt att säga om honom?


    Det var inte barnet jag inte förstår mig på, utan den andre föräldern, snälla du. Och vad gäller detta barn är hOn inte medveten. Skulle aldrig visa skillnad på barnen.
Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera