Barnveckorna kommer att få mig att separera

Det här med "städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder" säger dig ingenting? Vad kommer det sig att ts får mer att göra de veckor som hennes partners barn bor där? Det där ska partnern/barnets förälder ombesörja men när ham inte gör det i tillräcklig mån går ts in och täcker upp. Föräldrar som beter sig så mot sina partners och lutar sig tillbaka på att de har en partner som går in och täcker upp för deras egna tillkortakommanden, de ska inte bli förvånade när deras barn börjar skapa magont och ångest. Som vuxen får man faktiskt säga så och som förälder behöver man ta den signalen på allvar, gå in och ta mer ansvar för sitt egna barn.

Hennes egna ord i starttexten: "Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så...."

Vi har bott ihop 2,5 år nu. Situaionen med bonusbarnen, partnerns barn, som bor hos oss varannan vecka , har varit upp och ner i omgångar från början. Jag har oxå barn. De är äldre tonåringar och bor hos oss på heltid. Partnerns barn är under tio. Jag har från början märkt att ena barnet är "annorlunda". Länge skyllt detta på barnets andra förälder, där det inte finns några regler eller ordningar, de får göra precis vad och hur de vill. Finns psykisk ohälsa med i bilden.  Hos mig finns regler. Vårt hem är ej en lekstuga till för att barnen att hoppa leka o röja helt fritt... Till saken. Barnet, har tydliga problem. Jag vill ha utredning för diagnos. Min partner är nollställd och ser inte så mkt av problemen. Andra föräldern vägrar och tar det personligt som kritik mot hen. Även skolan har uppmärksammat problemen. Jag har ont i magen och är på uselt humör var ggn veckan kommer. Vill ej vara hemma, men måste, om jag vill ha ett hus kvar att komma hem till....

Känner så hemskt att jag flyttar snart. Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så....

Du kan alltid tala med skolan och barnets lärare. För de kan trycka på även om du inte får gensvar hos föräldrarna.

Strunta i att försöka få till en utredning stärk det som är bra hemma och meddela din sambo att han får ta hand om det som blir fel för barnet. Du ser saker men det vill inte bioföräldrarna. Det är synd.

Men det är kanske för jobbigt för dem att ta in. De ser kanske en adhd diagnos som de extrema fall de hört talas om och inte riktigt så som deras barn har för svårigheter.

Kanske att pappan förstår att något är avvikande i barnets beteende när han själv får ta konsekvenserna.