• Anonym (xxx)

    Barnveckorna kommer att få mig att separera

    Vi har bott ihop 2,5 år nu. Situaionen med bonusbarnen, partnerns barn, som bor hos oss varannan vecka , har varit upp och ner i omgångar från början. Jag har oxå barn. De är äldre tonåringar och bor hos oss på heltid. Partnerns barn är under tio. Jag har från början märkt att ena barnet är "annorlunda". Länge skyllt detta på barnets andra förälder, där det inte finns några regler eller ordningar, de får göra precis vad och hur de vill. Finns psykisk ohälsa med i bilden.  Hos mig finns regler. Vårt hem är ej en lekstuga till för att barnen att hoppa leka o röja helt fritt... Till saken. Barnet, har tydliga problem. Jag vill ha utredning för diagnos. Min partner är nollställd och ser inte så mkt av problemen. Andra föräldern vägrar och tar det personligt som kritik mot hen. Även skolan har uppmärksammat problemen. Jag har ont i magen och är på uselt humör var ggn veckan kommer. Vill ej vara hemma, men måste, om jag vill ha ett hus kvar att komma hem till....
    Känner så hemskt att jag flyttar snart. Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så....

  • Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera
  • Anonym (!)

    Det är lite underligt hur många som klagar över sina styvbarn. Syftar inte alls på ts nu, hon verkar inte i närheten så hemsk som vissa andra. 

    Jag skulle nog också tycka att styvbarn eller vilka barn som helst var jobbiga ibland -med eller utan diagnos, därför ger jag fan i att bli tillsammans med någon som har barn. Det är så himla enkelt!
    Så synd om barnen som får bo med någon som ogillar eller tom hatar dem under hela sin uppväxt..
    Ändå kan vissa vuxna människor tänka sig att vara så otroligt ego att de ska ha mamman eller pappan-men vill inte ha deras barn. Sjukt! Take it or leave it, liksom. 

  • Anonym (eva)
    smulpaj01 skrev 2019-06-03 12:18:54 följande:
    Ts är inte vårdnadshavare och ska därav inte prata med skola och lärare. Hon är ny i barnets liv. Hon bör flytta som sagt. Antingen träffas som särbos eller bryta helt med mannen.
    Hon kan prata och yttra sin oro för sitt styvbarn trots hon inte är vårdnadshavare. På samma sätt som du skulle kunna tala med läraren om att du sett något oroande om ett annat barn i ditt barns klass.

    Att få svar är inget som behövs i denna diskussion med läraren. Det är ju som sagt var TS som yttrar en oro och inget annat.

    Det kan vara det samtalet som får skolan att agera och tala tydligare med föräldrarna på ett extra möte. Vad vet jag.

    Men jo vem som helst kan gå och tala med en lärare.
  • smulpaj01
    Anonym (eva) skrev 2019-06-03 12:42:53 följande:

    Hon kan prata och yttra sin oro för sitt styvbarn trots hon inte är vårdnadshavare. På samma sätt som du skulle kunna tala med läraren om att du sett något oroande om ett annat barn i ditt barns klass.

    Att få svar är inget som behövs i denna diskussion med läraren. Det är ju som sagt var TS som yttrar en oro och inget annat.

    Det kan vara det samtalet som får skolan att agera och tala tydligare med föräldrarna på ett extra möte. Vad vet jag.

    Men jo vem som helst kan gå och tala med en lärare.


    Vad skulle ts kunna säga som skolan inte redan känner till?

    Om min partner skulle prata med MITT BARNS lärare/skola om mitt barn skulle jag bli vansinnigt förbannad och kasta ut dåren samma sekund!
  • Anonym (eva)
    smulpaj01 skrev 2019-06-03 12:54:30 följande:
    Vad skulle ts kunna säga som skolan inte redan känner till?

    Om min partner skulle prata med MITT BARNS lärare/skola om mitt barn skulle jag bli vansinnigt förbannad och kasta ut dåren samma sekund!
    Vilken tur denna tråd inte hamnade om dig då?

    Men för att återgå till vad ts skulle kunna säga är vad som händer hemma. Om skolan då ser samma saker eller om de ser annat så kan de antingen lugna och de kan ta med sig informationen vidare. Det är ju inte så att det kommer vara en tvåvägskommunikation vid samtalet.

    Det kan vara den berömda droppen som gör att barnet får den hjälp den kanske behöver för att klara av skolan.

    Det jag skrivit handlar ju inte om hur du skulle känna och tycka utan vad ts skulle kunna göra om hon vill och orkar.
    Jag tycker nog att ts verkar vara så pass smart att hon kan skilja på vad som är rätt att säga och göra gentemot vad man inte kan så hon tar nog rätt beslut utefter all info hon har.

    Vet du om jag skulle träffa på ditt barn som just endast i denna diskussion skulle ha problem och vara odiagnoserad. Skulle jag se och veta så skulle jag säga något. För det handlar inte om dig utan om barnet. Din då sårade självkänsla kunde jag inte bry mig mindre om.
  • Anonym (eva)
    smulpaj01 skrev 2019-06-03 12:54:30 följande:
    Du och jag är olika och tänker olika, så är det med det.
  • Anonym (Väninna?)
    Anonym (!) skrev 2019-06-03 11:53:31 följande:
    Det är enkelt. Bli inte tillsammans med någon med barn. Då får man acceptera hela paketet eller dra.

    (Btw jag älskar att följa med på min väninnas barns olika tillställningar )
    Det fetade visar ju att du inte kan ha någon erfarenhet av situationen. När det gäller din väninna så är ju din relation till hennes barn HELT frivillig. INGEN kommer att försöka kräva något av dig, utan du umgås bara med dem när du tycker att det är kul - och kan gå när du vill. Och du har aldrig ansvaret för barnet.

    När man är styvmamma och bor ihop med styvbarnen, så finns det plötsligt NOLL frivillighet och (i alla fall i stunden, om än kanske inte långsiktigt) lika mycket ansvar som barnens biologiska föräldrar. 
  • Anonym (Jk)
    Anonym (Väninna?) skrev 2019-06-03 14:02:39 följande:

    Det fetade visar ju att du inte kan ha någon erfarenhet av situationen. När det gäller din väninna så är ju din relation till hennes barn HELT frivillig. INGEN kommer att försöka kräva något av dig, utan du umgås bara med dem när du tycker att det är kul - och kan gå när du vill. Och du har aldrig ansvaret för barnet.

    När man är styvmamma och bor ihop med styvbarnen, så finns det plötsligt NOLL frivillighet och (i alla fall i stunden, om än kanske inte långsiktigt) lika mycket ansvar som barnens biologiska föräldrar. 


    Ja, visst är det konstigt men så är det ofta. Inte minst vi själva går in i relationen och tror att vi har alla dessa förväntningar på oss, eller om vi försöker leva upp till någon annans förväntning, vilket vi faktiskt inte har någon skyldighet att göra.
  • Anonym (Li)
    smulpaj01 skrev 2019-06-03 12:54:30 följande:

    Vad skulle ts kunna säga som skolan inte redan känner till?

    Om min partner skulle prata med MITT BARNS lärare/skola om mitt barn skulle jag bli vansinnigt förbannad och kasta ut dåren samma sekund!


    Ännu en upprörd en med versaler och utropstecken, som verkar leva sig in i scenariot lite väl intensivt...
  • smulpaj01
    Anonym (Li) skrev 2019-06-03 19:24:12 följande:

    Ännu en upprörd en med versaler och utropstecken, som verkar leva sig in i scenariot lite väl intensivt...


    Verkligen inte. Men scenariet att som utomstående kontakta skolan är helt efterblivet.
  • Anonym (xxx)
    smulpaj01 skrev 2019-06-03 19:27:19 följande:

    Verkligen inte. Men scenariet att som utomstående kontakta skolan är helt efterblivet.


    Efterblivet? Vi lever ju som en familj, och jag har lika stor kontakt med skola/fritids som föräldrarna, då jag hämtar o lämnar lika ofta som dem, i livets pussel. Finns med på skolfester avslutningar och möten, som vilken vanlig ansvarstagande vuxen i barnets nätverk som helst.

    Vad är konstigt med det?

    Du behöver inte svara, då jag faktiskt inte ens tänk titta mer på min tråd, då den blivit kapad av så många som vet hur jag funkar ???? ????
Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera