Barnveckorna kommer att få mig att separera

Efterblivet? Vi lever ju som en familj, och jag har lika stor kontakt med skola/fritids som föräldrarna, då jag hämtar o lämnar lika ofta som dem, i livets pussel. Finns med på skolfester avslutningar och möten, som vilken vanlig ansvarstagande vuxen i barnets nätverk som helst.

Vad är konstigt med det?

Du behöver inte svara, då jag faktiskt inte ens tänk titta mer på min tråd, då den blivit kapad av så många som vet hur jag funkar ???? ????

Efterblivet? Vi lever ju som en familj, och jag har lika stor kontakt med skola/fritids som föräldrarna, då jag hämtar o lämnar lika ofta som dem, i livets pussel. Finns med på skolfester avslutningar och möten, som vilken vanlig ansvarstagande vuxen i barnets nätverk som helst.

Vad är konstigt med det?

Du behöver inte svara, då jag faktiskt inte ens tänk titta mer på min tråd, då den blivit kapad av så många som vet hur jag funkar ???? ????

Det är detta som är kärnan i problematiken i denna typ av tråd: bonusföräldern ska ta en massa ansvar för bonusbarnen men får inte ha några synpunkter på deras uppförande. Att föräldrar skriver av sig om att de tycker de egna barnen är jobbiga är för det mesta accepterat, men nåde den bonusmamma som tycker att det är jobbigt med bonusbarnen.

Jag vet att det är så. Tabu lixom. Därför jag tänkte att på en familjesida som denna kunde jag kanske ventilera lite.

Har fått många fina tankar, och råd. Tar till mig av alla i alla riktningar! Stanna / separera.

Men jag blir tagen av hur många som vet och dömmer, hur jag är. För det vet ni inte. Jag har delgivit väldigt lite av vårt liv, men får ändå oerhört stora reaktioner och många dömande svar om hur dålig vuxen jag är som skyller allt på ett barn och dömmer detta barn...

Vet nu att kastar man sig till bedömning får man bara finna sig.

Jag vet att det är så. Tabu lixom. Därför jag tänkte att på en familjesida som denna kunde jag kanske ventilera lite.

Har fått många fina tankar, och råd. Tar till mig av alla i alla riktningar! Stanna / separera.

Men jag blir tagen av hur många som vet och dömmer, hur jag är. För det vet ni inte. Jag har delgivit väldigt lite av vårt liv, men får ändå oerhört stora reaktioner och många dömande svar om hur dålig vuxen jag är som skyller allt på ett barn och dömmer detta barn...

Vet nu att kastar man sig till bedömning får man bara finna sig.

Det är lite underligt hur många som klagar över sina styvbarn. Syftar inte alls på ts nu, hon verkar inte i närheten så hemsk som vissa andra. 

Jag skulle nog också tycka att styvbarn eller vilka barn som helst var jobbiga ibland -med eller utan diagnos, därför ger jag fan i att bli tillsammans med någon som har barn. Det är så himla enkelt!
Så synd om barnen som får bo med någon som ogillar eller tom hatar dem under hela sin uppväxt..
Ändå kan vissa vuxna människor tänka sig att vara så otroligt ego att de ska ha mamman eller pappan-men vill inte ha deras barn. Sjukt! Take it or leave it, liksom. 

Bästa kommentaren i tråden!

Det är klart man får klaga på bonusbarn lika mycket som egna barn men ofta riktas ilskan mot barnen istället för mot partnern som ju är den som inte tar ansvaret för sitt barn utan lämpar över allt på sin nya sambo.

tråkigt nog är det ofta i trådarna just bonusmammorna som får ta hand om allt då papporna bara lämnar över ansvaret på den nya kvinnan.

Är barnen små är det ju oftast inte barnens fel att det är som det är utan just partnern som inte vill ta sin föräldraroll utan bara låter allt fortgå.

I ts fall är det ju också ett barn under 10 som troligtvis behöver något slags stöd i vardagen och det måste vara otroligt jobbigt för henne att hennes sambo inte vill se det men många föräldrar vill inte se att barnen behöver hjälp och det är inte för att slippa undan utan för att det är jobbigt att veta att ens barn kanske har en diagnos. Men det är ju inte bra för någon, inte för barnet inte för föräldern och inte för bonusföräldern. 

Det blir jobbigare och jobbigare i relationen mellan barn och vuxna och det kan ju till slut inte var roligt för pappan att bonusmamman tillslut inte orkar med vare sig barnet eller hemmet.

Det tråkiga är ju att det är barnet som blir irritationen istället för föräldern bara för att den inte vill gå vidare och se om barnet kan få hjälp och stöd.