Kärlek vid otrohet

Får man hoppas på att du uppdaterar och berättar hur det går?

Ja jag skall försöka uppdatera, vet ju själv hur man funderar hur det gått för de som skriver.

Ja, du har bara deltagit i andras lögner och bedrägeri. Men jag förmodar att det inte räknas i din värld?

Kan ju bero på att det ÄR dumt och blåögt att ta det en person som man VET sviker och ljuger som 100% sanning utan att ifrågasätta något alls.

Ingen har sagt att det inte KAN finnas kärlek, det är snarare en fråga om hur ofta det är det och om en relation som bygger på att man bedrar någon annan, dvs den där "djupa och intensiva relationen" bygger på ett lika djupt och intensivt svek.

Mitt ex var otrogen och när han blev påkommen gjorde han klassikerna: blånekade, försökte skylla på brister i vår relation (som han aldrig tagit upp med mig och jag hade inte märkt några större problem) och, när detta inte fungerade, gråta och be om förlåtelse. Jag pratade med älskarinnan och henne hade han ljugit sig blå för, det var i princip inget han påstått som var sant, det gällde allt från påstådd brist på sexliv till att jag skulle vara känslomässigt beroende av honom (snarare tvärtom), och lögner om semestrar, kontakt med hans familj, boendeförhållanden etc etc.

Poängen, som du säkert förstår, är att du inte "vet" hur det är med hans nuvarande relation, sexliv hemma etc bara för att han sagt att det är på ett visst sätt. Kanske talar han sanning, men det vet du inte. Kanske är det som han säger (i så fall är han oärlig och självisk som inte låter frun veta att han inte vill leva ihop med henne och ger henne en chans till ett bättre liv), kanske lever de ett utmärkt liv ihop och kanske har de som de flesta familjer sina kriser men inte alls så att han tänkt lämna henne.

Jag valde för övrigt att förlåta den gången, han var ju så ångerfull, vårt förhållande var i grunden bra tyckte jag och jag ville inte kasta bort våra år ihop. Andra gången valde jag att avsluta. Då grät han på min telefonsvarare, kontaktade min släkt o s v. Samtidigt som han sade till sin dåvarande älskarinna att han lämnat mig för hennes skull... De höll i alla fall ihop något halvår efter att jag lämnat honom.

Vad gäller din fråga om att din älskares partner inte känner att något är fel och lämnar. De flesta förhållanden  har sina upp- och nergångar när man hunnit några år in i förhållandet. Det är oftast inget man springer och lämnar för. Och helt krasst: Du själv vet att din älskare har en annan familj som han inte lämnat på ett år trots ert förhållande, och inte verkar ha brått att lämna fortfarande, och DU väljer att stanna kvar. Varför förväntar du dig att någon som levt ihop med honom längre än du ska sticka snabbt vid ev äktenskapsproblem (om hon ens fattat att de har några)?

Vad gäller exempel på "lyckliga slut" för att hålla modet uppe. Jo, de finns förstås. Ser man på längre sikt kan förstås även de nya familjebildningarna spricka men det kan ju hända i vilken relation som helst, jag antar att det "lyckliga slutet"du efterlyser handlar om att man alls lämnar nuvarande relation för sin älskare/älskarinna.
Min kusin flyttade in till sin älskarinna när hans fru kastade ut honom och han har blivit kvar där. En bekant lämnade sin exfru för sin nuvarande (dock efter ett par månader, inte år) och de höll ihop alla fall sist jag hörde av dem. En arbetskamrat lämnade sin man för sin nuvarande (dock ganska snabbt) och de har hållit ihop tio år. På kändissidan har du Hysénfamiljen där han blev ihop med älskarinnan och bildade ny familj med nya barn med henne i ett antal år (det tog iofs slut för att han vänstrade, men det var ju många år senare).

Folk lämnar sina äktenskap dagligen. Du skriver inte vad de unika skälen är som gör att din älskare inte kan lämna sin fru /nu/. Personligen tror jag att chansen att han lämnar henne blir mindre i takt med att tiden går. Hans starkaste motivation att lämna är i början av en ny relation där känslorna är nya och han vet att han riskerar att förlora dig om han inte väljer dig. När du stannar kvar visar du ju att han inte behöver välja. Sedan kanske frun, beroende på hur han hanterar avslöjandet,  lämnar honom om hon får vetskap om otroheten men det var väl inte en karl som tar dig i brist på sitt förstahandsval du ville ha?

Klart att den otrogne garanterat ljuger.
Han ljuger och går bakom ryggen på sin sambo.
Så vad är det som säger att han skulle tala sanning för dig? 
Kan du garantera att han säger sanningen? Har du hans sambo sida av saken så du kan garanterat avgöra det?Ingen?  Du hävdar att du har INGEN? Varför dra du alla över samma kam?  Läs tråden igen, så kanske du ser hur fel du har.

Du har några på din sida och du behöver ju inte vara oförskämd mot dem bara för att du har några som inte ser det ur ditt synsätt, och tycker att "din älskaDE", beter sig som en skitstövel mot sin sambo.

Du sitter och är direkt oförskämd mot folk som svara dig i tråden när du bokstavligen dra alla över en och samma kam.

Hoppas att hans sambo kommer på honom, fast jag skall säga rent ut i KLARTEXT.

Din s.k pojkväns sambon skulle göra direkt fel om hon hoppade på dig och vill göra livet surt för dig. Du har ingen skuld i att han beter sig som en lögnaktig skitstövel emot henne. Och ja jag menar detta verkligen att det är endast han som skall ha skit.

Fast ofta är det väl så att den otrogna parten ljuger och talar om hur dåligt deras förhållande är osv. Allt för att få ligga.
Och den h*n ligger med tror på allt h*n säger för att h*n är upp över öronen förälskad eller får "helt fantastiskt" sex.
Utan att ha pratat med den otrognes partner så kan man ju omöjligt veta att det verkligen är så som den otrogne säger.

Oj det va verkligen inte så jag menade, klart det finns de som tänker som jag och jag menade inte att vara oförskämd. Jag efterfrågar ju allas åsikt men de negativa är kanske de som låter högst ?

Nej det negativa åsikterna låter inte alls högst. Det är bara du som väljer att se enbart dem (medvetet eller omedvetet, skall förbli osagt), och inte ser de andra åsikterna.

Tycker du skall sätta dig ned och läsa om hela tråden så kommer du att se att du har faktiskt lika många som ser det ur nästan samma synsätt som dig, som det finns de som dissar.

Jag rekommendera dig faktiskt att lägga särskilt vikt på inlägg #10, skrivet av Anonym(Vargen) , han erkänner att han är otrogen.
Dock reflektera en stund på vad han faktiskt skriver i det inlägget.

För min man (vi är gifta nu), tog det nio månader att lämna.