Najo skrev 2019-11-01 18:47:32 följande:
Jag hade tidigt VUL i april då jag inte ville vänta på tiden hos min ivfklinik i v 7 plus ngt. V6+0 såg man endast hinnsäck (varken gulesäck el foster) men läkaren gav mig hopp då det var så tidigt. Mådde fruktansvärt dåligt och fick läkaren på ultragyn på o sthlm att dubbelkolla v 6+2. Hon sa då att d trvis handlade om MA. De tog hcg som låg på ca 6000. Var på min ivf klinik v 6+5 och de såg samma, grav hade trvis avstannat strax innan jag var på första vul. De 5 dagarna var bland de vörsta i mitt liv och ungefär 3 v efter jag fick cytotek var jag helt under isen, jag bara gröt över mitt förlorade barn. Denna erfarenhet har gett mig nya perspektiv. Att när jag tex inte plussar efter en ruvning gör det inte lika ont. Jag vill hellre inte plussa än att förlora en graviditet. Jag vill med detta säga att jag verkligen förstår vad du just nu går igenom känslomässigt. Jag hoppas verkligen att utkomsten för din del blir positiv. Att du får goda nyheter vid kommande VUL!
Beklagar det du gått igenom. Ingenting av det här är rättvist, det tär så jävla mycket på en att ta sig upp varje gång.
När vi plussade första gången i juni hann vi till 6+1 innan det gick åt helvete. Den gången såg de aldrig ens något foster. Jag bröt ihop totalt, har aldrig blivit så förkrossad tidigare. Jag vet inte om det är för att vi inte fått ett klart besked än, men jag har inte ens gråtit. Jag vet vad som väntar den här gången. Kanske blir fallet inte lika hårt. Eller så blir det värre.
Önskar att man bara kunde få veta om det någonsin kommer gå..