Otrohet, men från ett annat perspektiv

Det man gör bakom ryggen på sin partner är ett svek, oavsett vad handlingen består av. Här ryms allt på otrohetsskalan från oskyldiga flirtar, porrsurf, hångel, förälskad i någon annan, petting, samlag, etc etc etc.. Ett svek är alltid ett svek oavsett handling.

Så med det sagt, om sexet plötsligt skulle vara något som är okej att dela med andra så är det ju en privat överenskommelse, en form av öppet förhållande och därmed inte otrohet. Då är själva sexet okej men det finns då andra handlingar som kan vara svek/otrohet och något som absolut inte är okej.

Du kommer få två sorters svar på ditt inlägg. Dels från de som tycker att de själva har rätten att vara otrogna av en eller annan anledning.

Dels från de som inte vill bli bedragna.

Vilka vill du ha konstruktiva svar ifrån?

Jag tror att själva sexet för många är det mest intima ögonblicket, närmare kan man ju inte komma en annan människa fysiskt! Detta vill man inte dela med någon annan eller att ens utvalda partner ska dela med någon annan.

Största sveket för mig vore om min man öppnade sig och berättade sina innersta känslor och problem för en annan kvinna än mig.. Då jag förutsätter att vi delar på allt/ berättar allt för varandra. Sex-biten är inte hela världen. Jag är en öppen person och jag har full förstående om man "faller" eller blir sugen på någon annan efter så många år ihop.  

precis precis precis!!!

Otrohetsdiskussioner finns det många. Men de handlar alltid mer eller mindre uteslutande om att otrogna är hemska för att de sviker sin partner/är inte hemska för det man inte vet lider man inte av. 

 

Men det finns ju en annan komponent - utöver svek-komponenten - som är lika intressant, nämligen sex-komponenten. 

 

Alltså, det är väl klart att man blir förtvivlad över *svek*-komponenten i otrohet - alltså att man blir förtvivlad över att ens partner har gått bakom ryggen på en - men jag tycker det är überkonstigt att man blir förtvivlad över *sex*-komponenten. Varför i hela världen skulle det spela nån roll att man har sex med andra? Så länge man skyddar sig osv förstås. 

 

Notera att jag pratar alltså bara om sexdelen nu, inte om svekdelen - att svek är förkastligt, och kan ses som ett tecken på att man inte älskar sin partner kan jag absolut se (även om det kanske inte är fullt så enkelt alltid), men det har redan avhandlats i tusen andra trådar, så det är jag inte intresserad av här. 

 

Vad jag undrar är alltså: hur blev otrohet överhuvudtaget en grej? *Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande? Om man till exempel har svårt att acceptera att partnern har andra vänner, eller en hobby som hen vill ägna sig åt några timmar i veckan så brukar man ju ändå inse att problemet ligger hos en själv, och därför kompromissa om det, och, om det är ett stort problem: jobba med sig själv för att komma över det. Man brukar ju inte säga sorry, vi kan inte ha ett förhållande, för jag tycker inte att det är ok att du har vänner/utövar en hobby etc, eller hur? Helt enkelt för att man inser att det är ju ett sjukt krav/kriterium. Så vad är det som gör sex annorlunda?

 

Hoppas på lite konstruktiva, reflekterande svar, för jag är genuint nyfiken. 

Det är enligt min mening för att sex oftast anses vara penetration, en akt som ska vara förknippat med känslor och kärlek, även om det i praktiken inte alltid är det.

Om folk kunde se sex ur ett bredare perspektiv, tända på mer och fler saker, så skulle vi se sex just utifrån det som det är. En njutning av många.

Och du går tex inte till samma person för att få ryggen masserad och håret klippt. Så om vi slutade blanda i hop sex med kärlek så är det ett betydligt mindre problem.