Otrohet, men från ett annat perspektiv

Jag ser det mer som en läggning man har. Jag har inget intresse för att ligga med andra när jag är i ett förhållande. Det är sån jag är och jag vill dela mitt liv med en person som är likadan på den punkten. Jag har aldrig varit otrogen, jag har aldrig ens kommit på tanken att jag skulle vilja ligga med någon annan än min man. Jag har varit i förhållanden där killen varit otrogen, men samtidigt så har jag aldrig träffat någon som skulle ha varit ok med att jag också låg med andra. 

Jag tycker att man måste skilja på anledningar till otroheten också. Är man är otrogen pga något fattas i förhållandet man lever i. Kärleken håller på att sina av en eller annan anledning. Eller är man otrogen pga man vill ha sex med andra fast man har det bra med och älskar sin partner. 

Jag skulle inte välja att ha ett förhållande med någon som har ett behov av att ligga med andra. Det går inte ihop med min läggning alls. 

Hur andra gör i sina förhållanden är upp till dom men att gå emot sin "läggning" tror jag inte att någon vinner något på. Det måste ju vara bättre att från första början vara ärlig med sina behov och se till att träffa någon som är ok med det. 

Själv ser jag ingen som helst vinst för egen del att försöka jobba med mig själv för att bli ok med att maken skulle vilja ligga med andra. För mig skulle det innebära att jag skulle behöva bli likgiltig i förhållandet, sluta känna och älska. 

Vad tråkigt det låter att du upplever verkligheten som sämre. Känns främmande att leva i någon typ av fantasibubbla som verkligheten inte kan överträffa. Så det ska helst vara "förbjudet" för att vara riktigt bra... Håller inte med.

Är det vad det kanske handlar om? Att de som inte kan tänka sig att tillåta sex vid sidan av befarar att partnern ska hitta någon den hellre har sex med? Jag för min del tror att fantasin om att någon annan är bättre än partnern är en större risk, verkligheten är aldrig lika spännande som förbjuden frukt.

Ja, det vore bedrövligt om ens partner fantiserade om någon som är bättre. Det ändrar ju inte på något dock.

Faktumet att det vore jobbigt och smärtsamt att veta att ens partner fantiserar om någon annan som är bättre förändrar inte faktumet att samma person kan tycka det är smärtsamt och jobbigt att vara med om att partnern föredrar att ha sex med någon annan.

Hur länge har du levt i en öppen relation?

Om du på allvar ska jämföra hur det är att leva som öppen bör du ha lika lång tid att jämföra med . För de flesta fungerar sex bra de första åren oavsett. Om man ska se hur en öppen relation fungerar måste man granska den på samma sätt som de monogama. Det är inte så ovanligt att det inte känns på samma sätt efter några år, och när någon blir riktigt kär är det mycket möjligt att det blir mindre viktigt att ha sex med fler. Har följt några personer som ändrat sig genom åren och framförallt i samband att de fått mycket känslor för någon ny person. Det låter som att erat val att leva öppet mer handlar om att slippa skiljas och det kan ju vara en vits med det.

Ja, visst finns risken att ens partner blir kär och attraherad av någon annan även om hen inte är otrogen. Det finns alltid risk att förlora den man älskar av olika anledningar men det ändrar ju inget, för dessa saker mår man ju inte heller bra av. Det finns ingen logik med att hänvisa till det.

Bara för att någon tex skulle bli ledsen om partnern lämnade, eller blev kär i någon annan, betyder inte det att hen lika gärna kan ha sex med någon annan.

Du förutsätter att det inte kan ställa till med problem att ha sex på sidan om. Men tänk på att man kan bli gravid trots skydd, och den man har sex med kan avsiktligt ha sönder skydd eller få känslor (eftersom en del får känslor av att vara intima med någon) och ställa till det för relationen.

Om alla fungerade och tänkte likadant hade det säkert varit mindre problematiskt. 

Jag har varit i förhållanden där killen varit otrogen, men samtidigt så har jag aldrig träffat någon som skulle ha varit ok med att jag också låg med andra. 

Det här! Precis det hände när jag var monogam, jag behövde sluta känna, och det gick inte att sluta känna enbart lust till andra, all lust stängdes av för att jag skulle vara trogen. Det var jag i tjugo år. Det var hemskt, jag ville ju ha lust (till min man) men inget funkade!

Min man tröttnade på ett liv med oengagerat sex och föreslog ett öppet förhållande. Jag var helt förstörd över att inte duga, var fostrad till seriemonogami i ett samhälle där kvinnors sexualitet skammas hårt, jag hade ganska exakt samma känslor som alla motståndare till sex vid sidan av känner, uttryckte mig faktiskt ganska precis som du skriver. Jag trodde inte alls att ett öppet förhållande skulle vara en bra lösning annat än för honom. Men vi tenderar lösa problem och jag provar hellre än börjar dela upp barn och hushållsartiklar. Visade sig att han vill ha sex ibland, gärna med mig men om jag inte vill så går det bra med någon annan också, och jag är polyamorös. Nu när jag får känna allt jag känner utan skam har jag lust till min man också igen.