• New  Dawn

    Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?

    Anonym (om kvinnan får välja) skrev 2019-12-17 21:29:50 följande:

    Men så är det ju i allting. Den som vill minst bestämmer utfallet förutom i slaveri. Det är en naturlag. Att inte vilja är nämligen en överlevnadsstrategi och finns av en anledning. Vi ska inte tvinga oss till saker som inte känns bra. Tänk att skyffla in mat i någon som inte är hungrig?


    Så du tror inte att människor "ställer upp på sex"?

    Jag VET människor som gör det. Jag vet inte hur vanligt det är, men jag tror inte det är så ovanligt, och när det sker, så är det den med mest lust som "bestämmer", mer eller mindre tydligt. Den med mer lust ger den med mindre lust en känsla att hen borde "ställa upp" och hen gör det av olika anledningar...
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (om kvinnan får välja) skrev 2019-12-17 23:35:08 följande:

    Jo jag tror att människor ställer upp på mycket som de inte vill, tex gå till jobbet och försörja sig varje dag och även har sex.

    Detta var ett svar på fenomenet han belyste, att den som har minst lust alltid bestämmer! Där han ungefär menade att män är i underläge hos kvinnor med sin biologiskt större sexualdrift.

    Om vi då kopplar samma grej till känslor i kärlek tex är det ju alltid den som icke har känslor eller tappat dem som har övertaget. Men om vi bara tar till vårt land där vi förutsätter att majoriteten INTE blir våldtagna varje dag för att det ingår i äktenskapet, som för inte så länge sedan även i vårt land, så tror jag att både män och kvinnor ställer upp på "ofrivilligt" sex för husfriden och av kärlek och samvetskval, så länge de befinner sig frivilligt i relationen. Men om man far illa av det är det ju inte att rekommendera oavsett hur stor lust den andre har.


    Att gå till jobbet är väl inget man ställer upp på. Konstig jämförelse. Det är något man faktiskt måste, om man ska kunna försörja sig. (om man inte ärvt pengar eller liknade)

    Jag vet för många kvinnor som känner att sex är en plikt och förväntas av dem med ett visst intervall. De vet att mannen tycker att sex är viktigt, och när han börjar hångla med dem och visa vad han vill kan kvinnan ställa upp för att hon känner att det förväntas av henne som partner och kvinna. Trots att hon egentligen inte har lust just då(Nu menar jag inte våldtäkt). Jag har själv gjort det, för att det känts jobbigt att säga nej. (Nu har jag även varit den som haft mer lust stundvis och då har jag även upplevt att min tidigare man försökt ställa upp. Vilket aldrig funkat eftersom att ståndet aldrig hållt sig)

    Det finns massor av olika exempel på vem som har "övertag"i en relation. Det kan tex handla om ekonomi och praktiska detaljer som hus, och känslomässiga saker som barn, socialt nätverk mm.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 06:17:11 följande:

    Du är inge vidare på matte va eller har förmåga att ta in perspektiv från 2 håll?

    Flera som skrivet att de lever i förhållande som de enbart haft sex någon enstaka gång/år. Vem tror du det är som avgör att det blir sex den gången, den som har mer lust eller den med mindre?

    Sen behöver det ju inte alltid knullas! Ett slick eller en avsugning kan ju räcka långt.

    När det kommer till förståelse så är du helt fel ute! Den som har en hög lust förstår mycket väl att den andre inte vill. Man försöker göra allt för att tända lusten istället.


    Du fattar inte. Det är just det jag gör, dvs ser det från fler håll. Jag tror på ökad förståelse från båda, och att den förståelsen faktiskt når mottagaren.

    Jag vet inte vem som avgör om det blir sex några gånger per år. Det är nog olika. Det kanske är den med mest lust, då den med minst, kanske aldrig tar initiativ, eller så är det den med minst som gör det. Att det blir någon enstaka gång kan bero på väldigt många olika saker. Ganska intressant ändå att tänka på vilka orsaker det finns till att det sker, när det sker så sällan. Sedan kan man ju fundera på vad initiativ egentligen är? Det är ju många olika saker som leder till sex.

    Jag reagerade på att du skrev "den med mindre lust har ju sällan förståelse för den som har mer lust". Och då ville jag påpeka att det ofta är precis samma oförståelse, från båda håll. Vidare skrev du att "den med mer lust ska alltid vara den som stryker på foten" och även här anser jag att det kan lika gärna vara den med mindre lust som "stryker på foten" eftersom att det lika gärna kan vara den med mindre lust som anpassar sig.

    På samma sätt som du menar att den med mer lust har förståelse, så kan ju den med mindre lust förstå att den med mest lust vill ha sex. Jag tänker på en mer djupare förståelse. Du skriver att den med mest lust "försöker tända lusten" och det låter ju egentligen som om allt utgår från höglustpersonens behov, och den med låg lust kommer sannolikt inte uppfatta att partnern visar förståelse i sina försök att tända henne/honom

    Orsaken till att "låglustpersonen" inte tar initiativ är antagligen inte bara oförståelse. Varför runkar tex inte kvinnan sin sextörstande man? Vad tror du det är för känslor som hindrar?

    Jag tror det känns obekvämt eftersom det blir påtagligt att något brister, dvs hennes egen lust. Då är det bättre att inte konfronteras. Kanske funkar det inte ens för honom... Jag tror det finns en ovana och en osäkerhet i att bara ge. Det kräver att man löst de bakomliggande känslorna.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 06:43:23 följande:

    Eller de par jag läste om som inte haft sex på 8 år. Frågan är om vem som har mest förståelse, den som vill mer eller den som inte längre har nått sug alls.


    Jag tror det är få personer som är sexlösa, som verkligen känner förståelse för situationen.

    I det flesta av dessa fall, när sexet uteblivit så pass, tror jag nog den sexlösa relationen beror på att de bara lever ihop av andra skäl (barn, ekonomi, rädsla, bekvämlighet). Inte sällan kanske det finns annan problematik i relationen som tex otrohet.

    Jag tror egentligen inte det har något med sexlust att göra. Det är nog oftare mer omfattande relationsbrister.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 07:06:04 följande:

    Eftersom du pratar om personer som har prestationsångest måste jag också ha rätt att ta upp exempel på motsatsen, som torde vara minst lika vanligt. Varför skulle mina exempel vara mindre giltiga än dina?


    Självklart kan du ta upp exempel. Det är jag öppen och intresserad av att debattera. Det komiska var dina försök att attackera mig genom att påstår att jag "läser in" saker, medan du därefter "läser in" det som passar dig.

    Jag kommer alltid att tycka det är fel med inställningarna att någon ska "ställas till svars" för utebliven lust, eller bristfälligt sexliv, såvida någon inte gör något brottsligt.

    Du verkar inte förstå mycket av det jag skriver om. Jag tror, och vet, att många människor med hög lust mår dåligt när partner avvisar. Det kan få dem att dra sig för att försöka, och det kan få dem att känna sig otillräckliga och oönskade. Det kan skapa osäkerhet och otrygghet att prata om sex på ett bra sätt.

    Jag är inne på att man ska bryta ner murarna mellan personerna för att de ska kunna se varandra, förstå varandra och kunna mötas bättre.

    Jag får en känsla att du mest vill kritisera mig som debattör och du får gärna göra det. Jag föredrar lite mer innehållsrika inlägg, men du får ju skriva det du gillar.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 07:18:22 följande:

    Om den ena i förhållandet inte hade lust att göra hushållsarbete hade det säkert inte hävdats att den andre måste ha förståelse för det och har ansvaret för att locka fram intresset för hushållsarbete hos den andre. Men när det gäller sexlivet, som också är ett gemensamt ansvar, då är det tydligen en helt annan sak.


    ojojoj.... *tar mig för pannan*

    Detta var nog ett av det sämsta inläggen i tråden. Jag baxnar!

    Personer som ser sex som hushållsarbete, har nog väldigt svårt att förstå att andra människor inte kan utföra sex på samma mekaniska och pliktskyldiga sätt som hushållsarbete. När det gäller hushållsarbete löser det mesta sig själv. Till slut måste man ta tag i det. Det går inte att äta på samma smutsiga tallrik dag efter dag med ingrodda matrester. Jag tycker hushållsarbete är otroligt trist men jag måste göra det. Bita hop att få det gjort. Sex på de grunderna skulle däremot bli vidrigt. Lever man ihop, måste man få praktiska sysslor att funka. Lever man själv måste man också det. Man kan tom skrika åt partnern att den måste skärpa sig om hen slarvar med hushållsarbete, men det funkar inte med sex. "nu får du fanimej bli kåt"
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 09:50:39 följande:

    Jag är och kommer alltid vara en motståndare till otrohet men jag börjar någonstans förstå att det blir sånt som uppstår när ena parten i ett förhållande inte kan inse att den också gör skada på sin partner.

    Jag menar verkligen inte att någon ska ställa upp bara för att, det är ju nästan våldtäkt, men har man ett så stort problem att man gått från älskare till vän så ska man ta sitt ansvar och förmedla detta.

    Du kan inte mena att man på fullaste allvar att man ska låta sin partner leva ett liv där denne inte får leva sitt liv, där ena parten ska behöva hållas tillbaka och leva ett liv som är baserat på en lögn för att det är smidigt pga familje förhållande.


    Eller så är det tvärtom att det är otroheten som är orsaken till att sexlivet brister. Det är inget jag förespråkar, men det är ett faktum.

    Jag har levt i en kärleksrelation som blev mer som en vänskapsrelation, där vi hade sex. Det funkar inte för mig. Jag vill känna mig älskad och jag vill älska.

    Jag tycker inte att människor ska leva kvar i relationer de inte trivs med, men vissa personer lever kvar för alla möjliga skäl.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 10:15:39 följande:

    Jag kan tycka att det är högst relevant då det som allt annat i ett förhållande bygger på att man som par delar och avlastar varandra.

    Du hänger upp dig på att bli kåt varje gång. Ibland måste man inte vara kåt för sex. Det duger många gånger med beröring.

    Men som du beskriver det så ska man leva år in och år ut i ett sexlöst förhållande för att det är smidigt. Skillnaden mellan att leva med sin älskare och sin vän är just sexet och att man tänder på sin partner. Att leva med en kompis som blir sur om en ev otrohet uppstår har ju sig nästan helt själv att skylla då denna inte visat något intresse för denna.

    Läst och hört om många som blivit helt förkrossade när de separerat och sedan när man hör från andra part så visar det sig att de ofta levt ett jämställt liv utan sex och utan glöd. Inte konstigt att det blir problem med otrohets affärer som river upp familjer när ingen tycks vilja lösa problemet innan det ör försent.


    Fast du skriver ju att du tycker att skillnaden mellan en kärleksrelation och en vänskapsrelation är om man tänder på varandra.

    Menar du verkligen att det duger om man "avlastar" varandra likt man gör med hushållsarbete. Skulle det duga för dig att din partner runkade av dig 3 ggr/veckan?

    Jag tycker verkligen inte att sex är det som skiljer sig mot vänskap. Det är känslorna bakom som avgör. Att en man tänder på min kropp betyder ju absolut ingenting.

    Vad menar du ang otrohet. När får man skylla sig själv?

    Om jag levde med en man som var som en vän, men att han ändå knullade mig, skulle han få skylla sig själv om jag var otrogen. Han kanske inte kan rå för att han inte älskar mig längre

    Det är ofta väldigt jobbigt att separera. Man kan inte tvinga ens partner att älska en själv, och man kan inte be honom fejka det heller.

    Man kan inte heller tvinga sig själv att älska och åtrå någon man inte älskar eller åtrår. Det kanske inte handlar om att inte vilja. Det handlar nog ofta om att man inte kan.

    Det viktiga är att ta reda på vilka känslor som ligger bakom oviljan att ha sex. För då vet man om det går att lösa eller inte.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 11:51:32 följande:

    Jag kritiserar inte dig som person utan dina argument, precis som man brukar göra på ett diskussionsforum. Till skillnad från dig har jag aldrig hakat upp mig på enstaka ord utan försökt se helheten och då har jag fått intrycket av att du tycker att prestationsångest är standardförklaringen medan brist på skuldkänslor från partnern utan lust är sällsynta undantag och jag tror inte att den bilden stämmer. 


    Nej jag tycker inte att prestationsångest är en standardförklaring och det jag vänder mig emot var att skuldbelägga den andre för det bristande sexlivet. Det löser inget. Jag tror många får skuldkänslor när relationen brister, lusten och sexlivet inte fungerar, men tyvärr riktas skulden ofta mot den andre. Det är jag emot för det löser inget.

    Du kan omöjligt läst min mina inlägg. Dina inlägg är däremot enkelspåriga då DU lägger allt fokus, och all kritik, mot den med låg lust. Att du kallar det för helhet är nästan skrämmande.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 11:57:55 följande:

    Jag har aldrig påstått att det är exakt samma sak som hushållsarbete. Min poäng är att det är ett område som båda i relationen har ett gemensamt ansvar för. Det duger inte att den ena stoppar huvudet i sanden och inte vill samarbeta för att hitta lösningar på problemet.


    Ja, jag tycker att man måste prata om problem i relationen, men det bygger mycket mer på förståelse och känslor, så det går inte att jämföra med hushållsarbete, som man ju kan bita ihop och göra. Jag tycker exemplet blir väldigt fel, för det utelämnat det viktiga, dvs känslorna bakom. Det är en förenklande, förminskande och förlöjliganden ang sexuella problem, (tycker jag) men din åsikt och inställning är väldigt vanlig tyvärr.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 12:12:40 följande:

    Om du lever i ett förhållande som var bra från början där otrohet blev involverat så förstår jag orsaken men jag vill nog hävda att otrohet till största delen kommer in i bilden pga att förhållandet är kass av olika orsaker.

    Kvinna som man hoppar sällan i säng med andra om de har det bra på hemma plan.

    Jag står på mig och säger som tidigare att detta är ett delat ansvar att få det att funka.

    Jag ser det lite som så här:

    Blir man bjuden på fest av sina vänner men du tackar alltid nej så blir man snart inte längre tillfrågad att komma och då festar de utan dig.

    Har du då rätten att bli sur om du då alltid tackar nej?

    Tillslut så kommer inte heller dina vänner vilja komma till dig när du ska ha fest då du aldrig är där för dem.

    Svårare än så är det inte.

    Ge och ta.


    Det kan ju lika gärna vara den med minst lust i relationen som är otrogen. Har du lika stor förståelse då, och ser det som att otroheten sker pga att förhållandet är kasst?

    Det är ett delat ansvar att få relationen att funka, så om du är missnöjd måste du berätta det och vara tydlig med, tex att du inte vill leva kvar i en relation med för lite sex.

    Jag fattar inte fokuset på att tacka nej. Sex räddar ju inga relationer om det är känslorna som brister. Inte hjälper det mig att en man tänder på min kropp. Vad är det för märkvärdigt med det? Det är ju kärleken bakom sexet som är det viktiga. Kärlek syns ju på så många andra sätt än genom sex. Sex kan man ju ha bara för att man är kåt.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (Man 58 år) skrev 2019-12-18 07:21:01 följande:

    OK, ska vi testa ett cyniskt/realistiskt resonemang?

    Jag är singel igen efter två äktenskap där jag har varit både den klassiska mannen (saknat sex) och den klassiska kvinnan (skött hemmet i stort sett själv) på samma gång.

    Så nu är jag för tillfället inte i nån relation, men det är inte svårt att finna kvinnor som är intresserade, och jag har dejtat lite men inte tagit det vidare än så länge. Jag vill gärna träffa och umgås med och ha sex med en kvinna, men jag är alltså inte den typen av man som samtidigt letar efter en hushållerska, så jag behöver i fortsättningen inte flytta ihop. Jag tänker mig att jag etablerar ett förhållande med en kvinna men förblir särbo. På dejtingsidor har jag sett att det finns en inte oansenlig andel kvinnor som också vill vara särbo. Antagligen har de dålig erfarenhet av män som har flyttat in och låtit sig passas upp, så det vill de inte råka utför igen. Omvänt så vill jag inte bli en fastighetsskötare eller bilmekaniker åt en kvinna igen. Så det är en win-win.

    Då kan man träffas för att ha kul tillsammans och det kan vara allt från att gå ut och göra nåt kul till att ha sex. Risken att förhållandet förpestas av vardagstrivialiteter är mindre. Och ifall även den här kvinnan skulle falla in i den sexuella dvalan så är det relativt smärtfritt och rent praktiskt enkelt att avsluta relationen. Har man inte bott ihop så har man inte blandat ihop bohag, kanske bara tandborstar och lite kläder.

    Så kan jag dejta igen och finna en ny kvinna som iaf under en tid, kanske några år, är lite intresserad av sex. Så kan jag hålla på tills även mina hormoner säger upp sig och inte heller jag är intresserad av sex. Antingen förblir jag singel till min död eller så hittar jag nån kvinna som jag kan leva i avhållsamhet tillsammans med till livets slut.


    Ja, då är det bara att vara tydlig med att du vill vara särbo.

    Man är ju olika. Vi levde som särbos ett tag, men det blev mer som att ha två bostäder. Visst var det lite mer "mitt" på ena stället, och lite mer "hans" på andra stället, men vi var aldrig var för sig. Vi vill ju äta middagar ihop, se på serier ihop, och vi vill sova ihop, och den stora fördelen är ju att man aldrig behöver onanera, och så får man ju väldigt mycket njutning som man aldrig kan få när man är själv. (typ massage och smekningar) Vi har lite uppdelat i hemmet och vi gör mycket tillsammans. Jag tar mer ansvar för matlagningen och jag gillar det. Han tar mer ansvar för fastighetsskötsel och bil och han gör gärna det. Vissa saker gör vi tillsammans . Jag ser mig inte som hushållerska och han ser sig inte som bilmekaniker/fastighetsskötare. Låter trist att se det så.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 14:44:00 följande:

    Jag har upprepade gånger skrivit att det är bådas ansvar att sexlivet fungerar, så jag förstår inte hur du kan få det till att jag bara lägger all fokus på den med låg lust. Jag håller dock med dem som skriver att man i sådana här trådar ofta får intrycket att det alltid är den med högre lust som gör fel.


    Ja, du har skrivit att det är bådas ansvar, liksom jag har, men du fokuserar på att kritisera den med mindre lust. Om du glömt vad du själv skrivit så läs om dina egna inlägg. Du får ju lägga fokus på det om du vill, men jag ser inte hur det kan kallas helhet att göra det.

    I många trådar skriver personer med högre lust och klagar över sin partner som har låg lust. När man ger råd till dessa personer måste man utgå från vad den personen (som skriver) själv kan göra. Då ligger fokuset, naturligt, på saker som den med hög lust kan tänka på och göra. Den med låg lust finns ofta inte där. Det är ju dessutom något som ofta är angeläget för den med hög lust att ändra på om det går.

    Jag tror det är viktigt att ta reda på vilka känslor som är orsaken till den bristande lusten. Det är mitt främsta fokus.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn

    [


    blueblue skrev 2019-12-18 14:45:55 följande:

    Är inte din partner din bästa vän menar du?

    Jag tycker att min partner är min absolut bästa vän och även vid en separation så skulle det inte ändras.

    Jag ser inte min partner som ett köttstycke som jag knullar! Jag ser en person med en egen vilja som jag respekterar och jag veta att det är besvarat på samma sätt.

    Du resonerar ju helt galet när du säger att det är jobbigt att separera samtidigt som du säger att tänder man inte så ska den andra bara respektera dennes åsikt.

    Vad fan gör du i relationen om du inte har stake nog att gå där ifrån om du inte vill vara där!?

    Jävligt fegt och elakt att hålla sig kvar bara för att det är bekvämt!

    Finns inte glöden och vill man inte jobba på det så är lämna det ända rätta!

    Från mitt egna perspektiv så kan jag säga att vi jobbar på det och det går i vågor, men skulle jag inte längre tända på min partner så skulle jag absolut inte klamra mig fast och ingjuta falska förhoppningar tills något bättre kom. Bara fegisar som gör så.


    Min partner är mycket mer än en vän.

    Du skrev ju att du förstod att folk var otrogna om de inte fick sex hemma,( även om du var mot otrohet)

    I dessa fall, och kanske vid ONS, kan man ju tända på någon på ett ganska ytligt sätt, alltså helt utan kärlek, utan mer på det fysiska. På samma sätt kan ju kåthet komma i en relation. Jag kan ibland bli kåt "av mig själv", liksom av driften inuti mig. I min förra relation levde vi mer som vänner i många år, men vi hade sex ändå, pga att både hade driften. Det betyder inte att vi såg varandra som köttstycken, men kärleken och den andra närheten hade svalnat, så med tiden dog relationen ut. Det handlade inte om att jag, eller han, inte hade stake. Det handlade om att det trots allt var mycket positivt med våra liv, men till slut ökade tomhetskänslorna, sexet allt mer mekaniskt.Vi skilde oss, men mitt ex tyckte att vi kunde bo ihop ändå för barnens skull. Vi bodde ihop rätt länge efter att vi hade bestämt oss för att skiljas, och tom efter själva skilsmässan bodde vi ihop. Vi kunde fortsätta vara vänner, men med tiden kände även min dåvarande man att det kändes för "dött". Ändå var vi trevliga mot varandra, men det uppstod nästan en känsla av artighet som ersatte den värme som kärlek ger. Det var inte av elakhet som vi levde kvar med varandra ,och det var ingens fel att det blev som det blev. Nu träffas vi då och då och det funkar jättebra även när min nuvarande man är med. Vi är någon typ av vänner fortfarande, men eftersom vi träffas sällan och pratar för sällan för att vara vänner, så kanske man inte kan kalla oss vänner.

    Du är dock fri att tycka att vi är fegisar, att vi inte hade stake som inte dundrade ifrån varandra så fort vi kände att kärleken svalnade.

    Trots att vi var väldigt redo var det jobbigt att skiljas. Jobbigt att rensa ut saker, minnen osv...Jobbigt med barnen Tungt, tungt, så jag förstår att folk väntar och skjuter upp det.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 15:29:03 följande:

    Kul att du helt svängt i denna tråd då jag ganska tidigt skrev att det är ett delat ansvar och du då vred och vände på detta att det är så mycket mer än så.


    Du behöver nog fräscha upp minnet. Jag har varit tydlig med att sex är ett GEMENSAMT ansvar. Jag var negativ mot snacket om att "ta ansvar för sin egen orgasm" . Du tyckte tex att jag inte tog tillräckligt ansvar för att jag inte satte mig på mitt ex ansikte och på så vis tog ansvar för min njutning. Jag beskrev att jag saknade hans engagemang. Du skrev att du brukade dra din kvinnas hår och för henne mot din kuk.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    KlantSmurfen skrev 2019-12-18 15:13:41 följande:

    "Skillnaden mellan att leva med sin älskare och sin vän är just sexet och att man tänder på sin partner"Det råkar ju vara så att vissa också har kärlekskänslor för sin partner så du får prata för dej själv. Har dina partners varit medvetna om att det är så du ser på det eller låtsas du ha känslor?

    "Att leva med en kompis som blir sur om en ev otrohet uppstår har ju sig nästan helt själv att skylla då denna inte visat något intresse för denna."

    Ser du din partner som din kompis och det inte är ömsesidigt får du skylla dej själv om det inte blir något sex. Man har alltid alternativet att göra slut och ser man partnern som en kompis kan det inte vara så svårt, otrohet i den situationen blir bara en patetisk ursäkt för den som vill äta kakan och ha den kvar.


    Håller med
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 20:42:18 följande:

    Jag som många andra skrev i tråden att ansvaret är gemensamt men också att varje individ bör ett ansvar att förmedla till sin partner vad som faktiskt funkar. Du kom ju från start in med en attityd på att det snarare var partners ansvar att veta, vilket för mig är en gåta hur man kan lägga över ett ansvar för någons njutning utan att förmedla via någon form av kommunikation??

    Som jag minns det så härjade du bestämt att du och ditt ex var ?Living proof? för detta och att allt annat som nämndes lögn, för det är så du typ Vinklar alla andra invändningar här.

    Sen till otrohet så är jag emot det.

    Det jag skev var att jag ?börjar förstå? inte att man ska göra det!

    Och det grundar jag på att du prompt hävdar att den med mer lust ska underkasta sig den med mindre.

    I min värld gör dessa redan det!

    Ta mig som ett bra exempel:

    Skulle jag få som jag ville så skulle jag vilja ha sex 3ggr i veckan (tänder direkt när jag ser min partner, snygg som synden, 10:a alla dagar i veckan dygnet runt) vilket skulle innebära ca 150-160 ligg/året.

    Faktum är snarare runt 20-25 ligg/år

    Frågan är mer komplex och du ser bara detta ur din vinkel. Den med stor lust får ju också lida och blir sällan mött med någon förståelse av parten som bara säger nej.

    Jag vill absolut inte ha något medlidande ligg utan problematiken är ju att man som par inte pratar om problemet som leder till denna situation som uppstår.

    Skulle de som tappar den sexuella attraktionen öppna sig tidigare så skulle antagligen detta inte vara ett så stort problem i många förhållanden.


    Ja, jag tycker att människor ska förmedla vad de känner, men det gäller ju båda. Jag har aldrig sagt att någon ska "lista ut något" , men om man har en partner som inte pratar är det ju det enda man kan göra, att försöka förstå. Att närma sig den andre med en vilja att förstå. När man har en partner som drar sig undan, måste den andre ta steget att prata och föröka förstå. Så är det bara. Om den med mindre lust hade berättat, hade det inte funnits någon ovisshet. Då hade du fått veta. Det bästa vore ju om den med mindre lust hade pratat, men då hade vi haft en annan utgångspunkt. Kanske skiljsmässa mycket snabbare.

    Jag misstänker att det är svårt att prata om sex därför att det är så känsligt och då drar människor sig ofta undan. När man lever i längre relationer där sex minskat med tiden är det jättesvårt. Jag tror inte så ofta det handlar om att man inte tar ansvar för njutning osv i det läget, utan det är massa bakomliggande känslor som gör att sexet och lusten inte funkar. Ibland kanske sexet varit lite halvtaskigt redan från början och då blir det svårt att plötsligt säga att tex samlag egentligen inte ger så mycket njutning. Kanske var det tillräckligt i början.

    Oftast tror jag dock att det är KÄNSLOR som inte räcker och det är jätte, jättesvårt att säga. Ibland är det svårt att säga varför man inte blir kåt...och i alla dessa samtal sätts relationen och framtiden på sin spets... Inte konstigt att man drar sig. Det är otäcka saker.

    Min och mitt ex relation är absolut inget typiskt exempel eftersom att vi ha fortsatte ha sex. Det jag vill förmedla (och som jag även har erfarenhet av) är hur känslor kan förändras och hur oerhört svårt det är att prata om det.

    Du vill ha sex 3 ggr/vecka men för övrigt då. Har du delat din uppfattning hur ni ska göra när bara en har lust. Har du delat din uppfattning om din uppfattning kring ickesexuell närhet? Har du varit tydlig med vad du vill och vad dina minimumkrav är? Om hon hade veta det kanske hon hade lämnat dig. Du kan lämna henne om du inte är nöjd.

    Jag säger detta lite provokativt, för att visa på att det inte är varken lätt eller naturligt att prata om. Dessutom tar du bara upp just sex. Det är ju bara en del av relationen. En relation ändras väldigt mycket genom åren och man ändras mot varandra.

    För dig krävs bara att se din kvinna (Nu kan ju det bero på att du är svältfödd på sex. Det är inte säkert att du skulle tända lika lätt om ni verkligen hade sex så ofta i många år)

    För många uppstår inte lust och kåthet lika lätt efter flera år och det är inget man kan "förklara". Min nuvarande partner blir inte lika lätg kåt av att se mig naken bara. Ska jag be om en "förklaring".De första åren blev jag nästan alltid kåt av kyssar, men nu är det ingen säker effekt. Min man kan bli kåt av att se mig naken och jag kan bli kåt av kyssar men inte alls lika lätt. Det kan ingen av oss "förklara". För den dig är sex tydligen något som är väldigt enkelt och för dig är det självklart, då kan det vara svårt att förstå att sex har en koppling till flera andra saker och känslor.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-19 06:30:38 följande:

    Det är just detta som måste lyftas och det är lika viktigt att partnern uppmärksammar detta. Jag tror att många gånger så skulle det kunna vara annorlunda om någon nämner nått för att man som par inte ska hamna där.

    Gemensamt ansvar, kallar jag detta.

    Det är liksom inte envägs kommunikation på sådant heller i ett förhållande.

    Lika viktigt att fråga om sex som hur dagen har varit eller något annat som rör hushållet.

    Det kanske är en sak man sällan pratar om och det kommer nog från ens uppväxt.


    Fast då ska man vara lika tydlig med annan närhet. Många, även män, minskar uppmärksamhet och närhet efter flera år i relationen. Det är jättevanligt att den närhet man har, har med sex att göra och inte så mycket mellan detta. Närheten ändrar ofta karaktär. Sättet att se på varandra, visa intresse och uppskattning ändras ofta också.

    Om vi ska prata så tydligt om sex måste vi också tala lika tydligt om annan närhet. Tex

    "Jag känner inte lika mycket intresse av att lyssna på dig som jag gjorde i början.. Så du vet"

    "Jag längtar inte lika mycket efter dig längre"

    "Jag tycker det är tråkigt att smeka dig när du inte blir kåt"
    Anyone can hate. It costs to love.
Svar på tråden Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?