Är träningen egentid?

Jag vet förresten ingen förälder som uppskattar just mornar när barnen ska väckas/göras i ordning/har en tid att passa eller skulle kalla just den biten kvalitetstid...

Ja, träning är egentid.
Behöver själv träna pga stillasittande job och övervikt

Om föräldern gymmar på egen hand där, är det självklart egentid.

Om föräldrarna gymmar tillsammans och barnen är med bredvid, är det inte egentid.

Att ansvara för alla lämningar är betydligt mer jobb, stress och krävande jämfört med att ta alla hämtningar! Om en person lämnar men båda hjälps åt med frukost, tandborstning, ev påklädning och blöjbyte om det är små barn, ser till att gympapåsar och annat kommer med, då är det stor skillnad jämfört med att den ena roddar allt själv framtill åkdags. Nu får jag rodda med allt själv varje morgon men det beror på att jag börjar senare och har mer flexibla tider än min man, mannen i sin tur går ner i tid och hämtar tidigare så det inte behöver bli längre än 7:30-15-30 iaf. Bra för barnen. Men hade vi haft samma starttid så hade jag inte varit nöjd om han tränat VARJE morgon när vi kunnat dela på morgonstressen och lämningar.

Att få hämta barnen är ju lite av en guldstund tycker jag:)

Ja, det skulle jag verkligen säga att det är. Jag brukar se min resa till och från arbetet som min egentid. Då hinner jag lyssna på podd, se ett avsnitt av någon serie eller ringa en kompis en stund.

Är nog olika hur man upplever det helt enkelt. Nu är mina ganska stora men om jag ser tillbaka till dagistiden så hade jag aldrig problem att få till lämningarna smidigt. 

Att hämta däremot innebär att man måste uppfinna middag 5 dagar i veckan och där har jag däremot problem. Så skulle jag välja, utifrån minsta motståndets lag, hade jag valt lämningar före hämtningar. Däremot är det trevligare att hämta och man kan ha mycket kul då med. Personligen föredrar jag en mix så man lämnar/hämtar några dagar i veckan.

Min man skulle behöva träna men har sjukt svårt att få tummen ur. För han måste det verkligen vara optimalt och precis som han tänkt sig. Det innebär extremt få träningspass och jag skulle ställa upp på att han fick träna precis när han ville bara han fick tummen ur.

Jag är tvärtom, jag tar chanserna där de dyker upp. Tränar lunch, medans barnen tränar, under kalas, springer till folk vi ska besöka (och lånar deras dusch) eller hem efteråt. Så lite extratid som möjligt från övriga familjen men där luckor dyker upp helt enkelt. Jag får ihop rätt många timmar i veckan men extremt sällan är det något som de andra måste planera efter. Det händer kanske 3-4 ggr på ett år att jag har en planerad tid i förväg som ska genomföras även om det ställer till det lite (tex ett 10 km lopp i min stad varje år)

Om det inte görs på arbetstid (friskvårdstimme)

Arbete är ju egentid i förhållande till familjen.

Ja, i och för sig. Men det brukar ju inte räknas in i det man kallar egentid. Det man brukar mena är ju fritid utanför familjen. Inte arbetstid.

Men med det sagt kan det förstås uppstå en massa problem om ena börjar jobba en himla massa också. Men det är väl en annan diakussion än den om egentid.

Just under tiden som den ena är föräldraledig kan jag däremot tänka mig att den som inte jobbar utan är hemma är i behov av mer egentid än den andre för att få träffa andra vuxna osv.

Det är jag som önskar mer egentid.

Det är jag som själv roddar både lämningar och hämtningar. Han jobbar hemifrån när han inte reser och på något magiskt sätt blir han alltid klar för dagen typ en kvart efter alla barn har lagt sig. Jag har knappt gått till ica själv senaste åren om jag inte gör det när barnen är i skolan, har inte varit ute och träffat vänner utan barnen på fler år än jag vill räkna efter.

Han tycker att om jag ska få mer egentid så ska han det också, medan jag tycker att han redan har massor. Han är ute med kompisar på lunch och middag ganska ofta, men han tycker inte det räknas eftersom de jobbar för samma företag, så han kallar det jobblunch och dyl.