• Anonym (Motivation)

    Otrogen igen?

    Är en kvinna på 30+ som har sambo och två barn. Jobbar på kontor med ca 15 kollegor. För en tid sedan så va vi på AW och där råkade det spåra lite o jag hamnade i säng med en kollega. Trodde aldrig att min moral skulle tillåta mig det.

    Grejen nu är att jag ångrar inget och jag vill faktiskt va med honom igen men vet inte om jag vågar, vill inte riskera min relation men ändå njuta av livet hur bör jag göra?

    VET ATT JAG ÄR EN SKIT Så det behöver vi inte älta i massor nu

  • Svar på tråden Otrogen igen?
  • Anonym (Egen erfarenhet)
    Anonym (FYI) skrev 2020-03-09 17:09:40 följande:
    Tycker du och jag har avhandlat just den diskussionen om det man inte vet...
    färdigt.
    Nä, så länge som du inte erkänner att uttrycket är sant så kommer den diskussionen aldrig att bli färdig.
    Om du eller någon annan dessutom försöker felaktigt klistra någon etikett på mig, som t ex påstå att jag skulle stödja otrohet, så kommer jag fortsätta upprepa min ståndpunkt och att diskutera den saken.

    Jag har egna erfarenheter av otrohet och i de fall jag finner tid och intresse är jag beredd fortsätta dela med mig av mina egna erfarenheter, fortsätta svara på frågeställningar i otrohetstrådar och även att fortsätta diskutera otrohet.

    För mig får du gärna fortsätta diskutera.
    Hoppas också att du klarar acceptera att jag fortsätter diskutera.
  • Oerhörd
    Anonym (FYI) skrev 2020-03-09 13:38:56 följande:

    Tror i.o.f inte du får fram någon sanning om du snackar med folk i verkliga livet.

    Ingen vill bli ansedd som svartsjuk och kontrollerande. Allra minst öga mot öga. Tror inte ens man får fram sanningen i ett anonymt forum som detta av samma anledning.


    Jaså, tolkar du er som svartsjuka och kontrollerande till den grad att det vore jobbigt att stå för öga mot öga? Synnerligen intressant att det ska vara svårt att stå för den höga moral ni förespråkar så varmt. Skaver den kanske lite när ni tittar ut i verkligheten? ;)
  • Oerhörd
    Anonym (man) skrev 2020-03-09 13:51:34 följande:

    Japp, men det betyder inte att hon inte varit det utan bara att hon inte SAGT det, Sen har hon blivit tillfrågad några ggr men inte svarat på det, hur ska man tolka hennes tystnad?


    Tolka det som att det inte angår dig :)
  • Oerhörd
    Anonym (man) skrev 2020-03-09 14:00:43 följande:

    Haha, eller hur... för att vara någon som anklagar andra för att se vad de vill se verkar du vara väldigt selektiv själv. Svek och lögner är inte accepterat någonstans varken av de som själva drabbats, de som inte drabbats och inte ens de som själva utsätter andra för det vill själva bli utsatta för det (de verkar bara tycka att det är ok att göra så mot andra).

    De flesta normala människor är som tur kapabla att stå för sina handlingar, sen har vi tyvärr en drös fega små stackare som tydligen inte lärt sig det som barn och ska hitta alla möjliga ursäkter för att slippa stå för sina handlingar. Lösningen är såklart INTE att alla andra ska lära sig acceptera svek,lögner och feghet bara så att dessa stackare ska känna sig bättre. Lösningen är snarare att dessa fega små stackare ska växa upp och lära stå för sina handlingar.


    Det är stort att göra rätt, men det största vi kan göra är att förlåta. Nej, det är ingen som tycker att svek och lögner är bra, men det är en del av livet för de allra flesta. Skit händer, ingen gör allt rätt, alltid. Det enda vi verkligen kan påverka är hur vi väljer att reagera, jag väljer att reagera med kärlek, välvilja och förståelse, du väljer ilska. Det låter inte som att det är särskilt roligt att vara du, med allt det där föraktet du bär för andra människor.
  • Anonym (Eh?)
    Anonym (FYI) skrev 2020-03-09 15:32:47 följande:
    Ta det inte som en kritik eller påhopp. Blev som sagt förvånad/intresserad, i sammanhanget, att du är så öppen med den otroheten du själv drabbades av...
    Det har gett mig uppfattningen att du har nolltolerans mot allt som kan hänvisa till otrohet. Vad jag förstått tar du också avstånd till uttalandet "Det man inte vet, har man inte ont av..."

    Därav min fundering...

    Jag är bara intresserad av jämförelsen och att du skrev som du gjorde i det inlägget jag hänvisade till.

    Nja, tycker egentligen skillnaden är marginell. Ts i den tråden har gått några steg närmre gränsen, men insett felet och är på väg tillbaka. (Om man får tro henne) 
    Att tillåta sig att känna attraktion och pirr, är ju samma hos dig och ts i tråden.

    De två i andra tråden är kollegor. Kan vara svårt att undvika varandra på jobbet
    då dom var engagerade i samma projekt (Bara dom två). Sen gick dom längre, inget uttalat, men med fantasieggande spellistor, träff/frukost utanför arbetsplatsen, instasnack. Men det började med att den ts kände attraktion och pirr...
    Grejen är...dom lät det (om vi fått sanningen) stanna där...inget fysiskt, inget uttalat dom emellan...Bara hennes känsla hon berättar om.
    Hans vet vi inget om säkert. Bara antaganden. Även om dom är välgrundade. 

    Det finns trådar här där ts frågar om dom är otrogna när dom känner attraktion till någon.
    Osäkerheten är stor och åsikterna är många. Så min fundering är ju inte konstig, eller?
    Om man tycker att det är otrohet att attraheras av andra anser jag att man har en rätt obehaglig syn på människor som någon slags robotar som ska kunna programmeras så att de inte riskerar att känna något som skulle kunna bli problematiskt. Jag skulle vilja påstå att de flesta klarar av att avhålla sig från att agera på attraktionen, precis som de flesta klarar av att inte vräka ur sig hot mot personer de är asförbannade på.
  • Anonym (Eh?)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 11:44:05 följande:
    Well, om åtta av tio har varit otrogna och det utöver det finns en skara människor som inte varit otrogna men ändå inte tycker att det är så jävla farligt så blir ni en förfärligt liten skara i slutändan som är helt rabiata över lite sex vid sidan av. Högljudda och otrevliga är ni så det räcker förstås, det är liksom inte så många som orkar lyssna på er, än mindre protestera när ni förkunnar er sanning. Jag har inte bara läst otrohetstrådar, jag pratar med människor i verkliga livet för jämnan också, och där är de som stenhårt biter sig fast i åsikter som din mindre vanligt. De allra flesta är kapabla att sätta även mindre bra handlingar i större perspektiv. Tack och lov. Om alla var som du skulle vi väl hugga händer av snattare och stena otrogna. Det finns platser i världen där din sorts moral är lag. Känns de verkligen som goda och mysiga alternativ?
    Var får du siffran åtta av tio från?
  • molly50
    Anonym (FYI) skrev 2020-03-09 15:32:47 följande:
    Ta det inte som en kritik eller påhopp. Blev som sagt förvånad/intresserad, i sammanhanget, att du är så öppen med den otroheten du själv drabbades av...
    Det har gett mig uppfattningen att du har nolltolerans mot allt som kan hänvisa till otrohet. Vad jag förstått tar du också avstånd till uttalandet "Det man inte vet, har man inte ont av..."

    Därav min fundering...

    Jag är bara intresserad av jämförelsen och att du skrev som du gjorde i det inlägget jag hänvisade till.

    Nja, tycker egentligen skillnaden är marginell. Ts i den tråden har gått några steg närmre gränsen, men insett felet och är på väg tillbaka. (Om man får tro henne) 
    Att tillåta sig att känna attraktion och pirr, är ju samma hos dig och ts i tråden.

    De två i andra tråden är kollegor. Kan vara svårt att undvika varandra på jobbet
    då dom var engagerade i samma projekt (Bara dom två). Sen gick dom längre, inget uttalat, men med fantasieggande spellistor, träff/frukost utanför arbetsplatsen, instasnack. Men det började med att den ts kände attraktion och pirr...
    Grejen är...dom lät det (om vi fått sanningen) stanna där...inget fysiskt, inget uttalat dom emellan...Bara hennes känsla hon berättar om.
    Hans vet vi inget om säkert. Bara antaganden. Även om dom är välgrundade. 

    Det finns trådar här där ts frågar om dom är otrogna när dom känner attraktion till någon.
    Osäkerheten är stor och åsikterna är många. Så min fundering är ju inte konstig, eller?
    Nej,jag tycker inte att din fundering är konstig. Tvärtom så kan jag förstå den.
    Men när det gäller känslor så kan man inte rå för det. 
    Om man börjar känna attraktion och pirr för någon annan så är det ju inget man tillåtit sig utan det bara uppstår.
    Men om man sen väljer att agera på de känslorna så har man ju gått längre.
    Det är då man har tillåtit sig att känna det man gör.
    Och då tycker jag att det är otrohet.
    Det är ju vad man väljer att göra av sina känslor som är det viktiga,tycker jag.
    Min man och jag pratar med varandra om allt så jag undanhåller inget för honom.
    Och inte han för mig heller.
    Det där med "de man inte vet..." har jag inte så mycket till övers för.
    Av egen erfarenhet så vet jag att man kan känna att något inte stämmer. Att något pågår bakom ens rygg.
    Och när man försöker ta reda på sanningen så blir man mer eller mindre idiotförklarad och får bara förnekanden till svar.
    Och den oroskänslan man bär på kan man må dåligt av.
    Så jag tycker mest att det känns som ett dåligt argument för att försöka skydda sig själv.
  • Anonym (man)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:26:28 följande:
    Tolka det som att det inte angår dig :)
    Jaha nyss var det viktigt för sig att påpeka att hon inte varit otrogen, men nu är det helt plötsligt något som inte angår någon....Drömmer
  • Anonym (man)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:25:38 följande:
    Jaså, tolkar du er som svartsjuka och kontrollerande till den grad att det vore jobbigt att stå för öga mot öga? Synnerligen intressant att det ska vara svårt att stå för den höga moral ni förespråkar så varmt. Skaver den kanske lite när ni tittar ut i verkligheten? ;)
    Tja, det räcker med att läsa dina inlägg för att få bekräftat att det är fan inte lätt att få fram sanningen från vissa.... 

    Jag tror det som skaver är vissas dåliga samvete 
  • Anonym (man)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:34:07 följande:
    Det är stort att göra rätt, men det största vi kan göra är att förlåta. Nej, det är ingen som tycker att svek och lögner är bra, men det är en del av livet för de allra flesta. Skit händer, ingen gör allt rätt, alltid. Det enda vi verkligen kan påverka är hur vi väljer att reagera, jag väljer att reagera med kärlek, välvilja och förståelse, du väljer ilska. Det låter inte som att det är särskilt roligt att vara du, med allt det där föraktet du bär för andra människor.
    Haha, ok så nu är det stort att göra rätt, annars tycker jag du mest suttit och hånat alla som förespråkar att göra rätt.

    Nej det är inte alls större att förlåta, förlåtelse är något man gör sig förtjänt av inte något man bara får serverat på silverfat, det är snarare idiotiskt att förlåta människor som inte gjort sig förtjänt av det. Kan man själv inte visa respekt och empati mot andra så förtjänar man inte att få det tillbaka eller bli förlåten. 

    Nej, skit händer inte bara av sig självt, skit händer för att vissa människor vill det och ser till att det händer.

    Jag kan absolut förstå att egoister och människor med skev moral väldigt gärna vill kunna göra som de vill och allt bara ska förlåtas genom att hänvisa till förståelse, välvilja och kärlek... men riktigt så fungerar inte verkligheten för som sagt, kan man själv inte visa andra välvilja, förståelse och kärlek utan väljer istället att svika, såra och förnedra så förtjänar man inte välvilja tillbaka.

    Jag bär inget förakt för alla människor jag gillar faktiskt människor som behandlar andra väl, jag föraktar däremot människor som medvetet väljer att svika, såra och förnedra andra människor.

    Det låter inte så kul att vara du heller för dina löjliga argument får ju alltid samma bemötande i tråd efter tråd och de enda du får medhåll av är människor med dåligt samvete. Måste vara jobbigt att ha snea moraliska värderingar och aldrig bli "förstådd"
Svar på tråden Otrogen igen?