Otrogen igen?

Återigen lutar du dig mer på otrevligt språk och förminskande av andra än på stadiga argument. Att jag inte gillar en sak betyder inte att den måste försvinna. Jag avskyr kyckling, men om det är vad barnen vill ha så lagar jag det, äter vad jag klarar av och glädjs år att ha gjort dem glada. Det jag inte gillar finns det andra som älskar eller kanske behöver, eller till och med bara vill ha. Jag kan leva med att inte alla vill exakt vad jag vill. Varför är det så svårt för dig?

Oerhörd:
Är du polly? Bara så folk vet vad dom diskuterar med.

Citat: Jag är alldeles fruktansvärt ärlig i båda mina relationer, och alla tillfälliga jag har utöver dem också tack. Det där med påhopp vännen... du hittar på saker som du tycker borde vara sanna för att vi inte håller med dig, inte snyggt.

Då är han inte särskilt smart helt enkelt. Det är inte svårt att radera eller dölja konversationer i mobilen. Den som inte vill bli påkommen har koll på det. Blir inte rätt många påkomna just så trots att det kan tyckas vara väl känt att partnern av misstag ser något och sen snokar vidare?

Absolut. Så länge jag vet att vi lever monogamt och inte bryter våra trohetslöften till varandra.

Jag respekterar dina åsikter och jag tror att jag i huvudsak kan förstå dina ställningstaganden.
Även om vi inte tycker precis lika i allt.

Men när det gäller löften så glöm inte att nästan alla löften är till för att brytas.
Jag har sagt det förut, alla löften,avtal och kontrakt, stora som små, kommer alltid att brytas förr eller senare, eller åtminstone riskerar att brytas.
Det gäller såväl stora globala löften, som världsfred, det gäller religiösa löften inför Gud, det gäller trohetslöften och det gäller alla våra små löften i vardagen. Det gäller helt enkelt för alla löften och det har alltid visat sig i historien. 

När tiden får verka och när omständigheter förändras så kommer löftet att brytas. Det är helt enkelt en genomgående och mänsklig egenskap och ligger  sannolikt i människans DNA.
Jag vet, det är svåra och jättetråkiga tankar, men likväl har all historia visat att det faktiskt stämmer.

Den som en gång gav löftet menade säkerligen vad han eller hon då lovade, alltså vid den tiden och vid de omständigheter som då rådde. Men när tiden har verkat och omständigheter har ändrats så kommer såväl personer som länder så småningom inte längre anse sig vara bundna av det löftet. 

Alla som inte medvetet blundar för sanningen vet att det här gäller.
Det innebär också att alla som avger ett trohetslöfte och alla som tar emot ett trohetslöfte vet att det förr eller senare kommer att brytas, eller åtminstone att det finns mycket stor risk för att det kommer att brytas.
Att ge eller att ta emot ett trohetslöfte, och välja att tro på det bokstavligen och villkorslöst är alltså att medvetet ljuga för sig själv och för den andra parten.

Om man ska vara ärlig så kan ett trohetslöfte alltså inte tolkas bokstavligen utan möjligen mera som ett uttryck till någon annan om en vilja och en strävan, och att det gäller i dag och under rådande omständigheter.

Mot denna bakgrund, hur trovärdig, hur heligt och hur viktigt, är då ett trohetslöfte överhuvudtaget? Jag tror att det möjligen är en viljeyttring av kärlek men att det aldrig går att tolka bokstavligen.

Dessutom bör man ju beakta att två parter aldrig någonsin ser lika på ett löfte eller en överenskommelse. Det betyder inte samma sak, är inte lika viktigt och tolkas inte lika av två olika parter. Även detta är ett mycket intressant ämne men jag avstår att öppna det kapitlet just nu.

Men herre gud vad denna tråden spårat ut....!!

Haha, ja det gör det alltid när vissa försöker snacka bort självklarheter... om utgångspunkten är bisarr så blir ju hela konversationen bisarr.

Jo, men varför i denna tråden försöka göra diverse oneliners till någon typ av sanning?
Förut var det, "Det man inte vet"....Nu senast.."Avtal är till för att bytas..."
Det var ju ordspråk man skojade till det med när man var yngre, eller efter några pilsner på krogen.

Man kan bryta löften... eller avtal kanske är ett bättre uttryck, på olika sätt. Ett fel sätt och ett rätt sätt.
Inom affärsvärlden finns uttrycket avtalsbrott, vilket kan vara straffbart. Men även om det inte skulle bedömas som straffbart, kan du glömma att göra affärer med den parten igen. dessutom riskera att få ett dåligt rykte och få svårt att göra affärer överhuvudtaget.
Det rätta sättet är att man talar om att man önskar bryta avtalet, men även då riskera att det får konsekvenser.

Ett avtal mellan två parter är till skillnad från vad du påstår till för att hållas under en avtalstid. Sen förlänger man eller avslutar avtalet.