Är en kvinna på 30+ som har sambo och två barn. Jobbar på kontor med ca 15 kollegor. För en tid sedan så va vi på AW och där råkade det spåra lite o jag hamnade i säng med en kollega. Trodde aldrig att min moral skulle tillåta mig det.
Grejen nu är att jag ångrar inget och jag vill faktiskt va med honom igen men vet inte om jag vågar, vill inte riskera min relation men ändå njuta av livet hur bör jag göra?
VET ATT JAG ÄR EN SKIT Så det behöver vi inte älta i massor nu
Ja, den som väljer att vara otrogen vet vad man gör.
Jag försökte svara på det som (man) skrev om "skit" och jag ser nu att det går att missförstå. Men jag anser fortfarande att man behöver ha en lite förutfattad mening för att missförstå...
Jag har alltid varit mycket tydlig med att man har ett eget val och att man alltid har fullt ansvar för vilket val man gör.
Den som är otrogen har givetvis alltid en möjlighet välja att avstå från att vara otrogen.
Från detta viker jag aldrig en enda millimeter!
Duger det som förklaring till var jag står? Hoppas detta mitt ställningstagande är tillräckligt tydligt för att inte kunna missförstås.
Men jag menar också att den som gör ett dåligt val, att vara otrogen, inte gör det i syfte att vara elak, eller skapa "skit" för sin partner.
(ja, visst kan det förekomma, men det är nog extremt ovanligt och inte det vi pratar om här.)
Det är självfallet helt andra saker som är drivkraften för att fatta det dåliga beslutet.
Återigen så visar vi människor gång på gång, i väldigt många olika sammanhang, att vi rätt ofta, av allehanda orsaker, väljer att fatta dåliga beslut.
Det jag tidigare skrev kan man också se i ljuset av den sanning jag ofta upprepar:
"Det man inte vet mår man inte ont av".
Det är alltså i verkligheten möjligt att vara otrogen utan att alls skada eller ens påverka sin partner på minsta lilla sätt.
Därmed alls inte sagt att jag tycker det skulle vara ett bra beslut.
Ja, den som väljer att vara otrogen vet vad man gör.
Jag försökte svara på det som (man) skrev om "skit" och jag ser nu att det går att missförstå. Men jag anser fortfarande att man behöver ha en lite förutfattad mening för att missförstå...
Jag har alltid varit mycket tydlig med att man har ett eget val och att man alltid har fullt ansvar för vilket val man gör.
Den som är otrogen har givetvis alltid en möjlighet välja att avstå från att vara otrogen.
Från detta viker jag aldrig en enda millimeter!
Duger det som förklaring till var jag står? Hoppas detta mitt ställningstagande är tillräckligt tydligt för att inte kunna missförstås.
Men jag menar också att den som gör ett dåligt val, att vara otrogen, inte gör det i syfte att vara elak, eller skapa "skit" för sin partner.
(ja, visst kan det förekomma, men det är nog extremt ovanligt och inte det vi pratar om här.)
Det är självfallet helt andra saker som är drivkraften för att fatta det dåliga beslutet.
Återigen så visar vi människor gång på gång, i väldigt många olika sammanhang, att vi rätt ofta, av allehanda orsaker, väljer att fatta dåliga beslut.
Det jag tidigare skrev kan man också se i ljuset av den sanning jag ofta upprepar:
"Det man inte vet mår man inte ont av".
Det är alltså i verkligheten möjligt att vara otrogen utan att alls skada eller ens påverka sin partner på minsta lilla sätt.
Därmed alls inte sagt att jag tycker det skulle vara ett bra beslut.
Jaha nyss var det viktigt för sig att påpeka att hon inte varit otrogen, men nu är det helt plötsligt något som inte angår någon....
Tja, det räcker med att läsa dina inlägg för att få bekräftat att det är fan inte lätt att få fram sanningen från vissa....
Jag tror det som skaver är vissas dåliga samvete
Ja, den som väljer att vara otrogen vet vad man gör.
Jag försökte svara på det som (man) skrev om "skit" och jag ser nu att det går att missförstå. Men jag anser fortfarande att man behöver ha en lite förutfattad mening för att missförstå...
Jag har alltid varit mycket tydlig med att man har ett eget val och att man alltid har fullt ansvar för vilket val man gör.
Den som är otrogen har givetvis alltid en möjlighet välja att avstå från att vara otrogen.
Från detta viker jag aldrig en enda millimeter!
Duger det som förklaring till var jag står? Hoppas detta mitt ställningstagande är tillräckligt tydligt för att inte kunna missförstås.
Men jag menar också att den som gör ett dåligt val, att vara otrogen, inte gör det i syfte att vara elak, eller skapa "skit" för sin partner.
(ja, visst kan det förekomma, men det är nog extremt ovanligt och inte det vi pratar om här.)
Det är självfallet helt andra saker som är drivkraften för att fatta det dåliga beslutet.
Återigen så visar vi människor gång på gång, i väldigt många olika sammanhang, att vi rätt ofta, av allehanda orsaker, väljer att fatta dåliga beslut.
Det jag tidigare skrev kan man också se i ljuset av den sanning jag ofta upprepar:
"Det man inte vet mår man inte ont av".
Det är alltså i verkligheten möjligt att vara otrogen utan att alls skada eller ens påverka sin partner på minsta lilla sätt.
Därmed alls inte sagt att jag tycker det skulle vara ett bra beslut.