Otrogen igen?

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det bäst. Känner du igen det? Inpräntat i mig när jag var liten, och jag har alltid strävat efter att vara den som älskar folk ovillkorat. Märkligt poppis i min omgivning, och jag kan garantera att min inställning ger mig enormt mycket kärlek i retur. Att vara arg och dömande är väl inte eftersträvansvärda egenskaper? Varför envisas du med att vara sån? Det är mycket roligare att vara snäll!

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.

Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.

Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.

Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.

Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.

Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.

Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.

Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.

Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.
Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.
Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.
Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.
Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.
Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.
Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.
Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.
Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.
Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.
Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.
Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.
Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.
Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.
Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.
Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.
Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.

Fattar inte varför du håller på...
Öppna en egen tråd om dessa ämnen.

Jag respekterar dina åsikter och jag tror att jag i huvudsak kan förstå dina ställningstaganden.
Även om vi inte tycker precis lika i allt.

Men när det gäller löften så glöm inte att nästan alla löften är till för att brytas.
Jag har sagt det förut, alla löften,avtal och kontrakt, stora som små, kommer alltid att brytas förr eller senare, eller åtminstone riskerar att brytas.
Det gäller såväl stora globala löften, som världsfred, det gäller religiösa löften inför Gud, det gäller trohetslöften och det gäller alla våra små löften i vardagen. Det gäller helt enkelt för alla löften och det har alltid visat sig i historien. 

När tiden får verka och när omständigheter förändras så kommer löftet att brytas. Det är helt enkelt en genomgående och mänsklig egenskap och ligger  sannolikt i människans DNA.
Jag vet, det är svåra och jättetråkiga tankar, men likväl har all historia visat att det faktiskt stämmer.

Den som en gång gav löftet menade säkerligen vad han eller hon då lovade, alltså vid den tiden och vid de omständigheter som då rådde. Men när tiden har verkat och omständigheter har ändrats så kommer såväl personer som länder så småningom inte längre anse sig vara bundna av det löftet. 

Alla som inte medvetet blundar för sanningen vet att det här gäller.
Det innebär också att alla som avger ett trohetslöfte och alla som tar emot ett trohetslöfte vet att det förr eller senare kommer att brytas, eller åtminstone att det finns mycket stor risk för att det kommer att brytas.
Att ge eller att ta emot ett trohetslöfte, och välja att tro på det bokstavligen och villkorslöst är alltså att medvetet ljuga för sig själv och för den andra parten.

Om man ska vara ärlig så kan ett trohetslöfte alltså inte tolkas bokstavligen utan möjligen mera som ett uttryck till någon annan om en vilja och en strävan, och att det gäller i dag och under rådande omständigheter.

Mot denna bakgrund, hur trovärdig, hur heligt och hur viktigt, är då ett trohetslöfte överhuvudtaget? Jag tror att det möjligen är en viljeyttring av kärlek men att det aldrig går att tolka bokstavligen.

Dessutom bör man ju beakta att två parter aldrig någonsin ser lika på ett löfte eller en överenskommelse. Det betyder inte samma sak, är inte lika viktigt och tolkas inte lika av två olika parter. Även detta är ett mycket intressant ämne men jag avstår att öppna det kapitlet just nu.

Fråga dig istället varför någon blir svartsjuk i ett förhållande? Att säga att det är en anledning till otrohet visar ju bara att den som visar svartsjuketendenser hade rätt så nej din tes är fel så det slår gnistor om att

Fast grejen är att det är bara du och någon enstaka till som håller med dig om dina sk sanningar. Och så är det i varenda tråd du skriver men ändå ska du envisas med att babbla om sanningar... en normal funtad person skulle fatta att om ingen jävel håller med om vad man själv kallar sanning så är det förmodligen inte sanning... men du ska ändå tjata på... vad är syftet?

Det är ju inte att sanningen är obekväm som är problemet, problemet är snarare att du har en jävligt märklig definition av vad sanning innebär som väldigt få håller med om.

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.
Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.
Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.
Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.
Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.
Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.
Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.
Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.
Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.