Otrogen igen?

Jag tar inte allt som personlig förnedring,
Jag har bara svårt att förstå hur en del kan klara av att lösa problem i sina förhållanden utan att vara otrogna,medans andra inte klarar av det.
Det är kanske en fråga om personlighet.

Det finns oändliga rader av om och men, och en hel massa faktorer utöver dem du här räknar upp.
Om detta är vi helt överens.

Men i mitt fall så är förutsättningarna bl a att:
- Det jag inte vet mår jag inte ont av.
- Man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen.
- Jag vill inte veta.

Mina förutsättningar ställer alla dina faktorer på kant.
Jag förstår att du vill resonera utifrån dina egna förutsättningar och känslor men om du ska citera mitt inlägg, diskutera och argumentera med mig på ett seriöst sätt, så måste du åtminstone försöka ta till dig de förutsättningar som gäller.

Jag förstår att du och andra på ett personligt plan tycker att sanningen är väldigt obekväm.
Det vet jag eftersom även jag själv tidigare i livet tyckte som du och ni, eller låg närmare er i tankesättet. Bl a så var jag en i viss mån svartsjuk och avundsjuk person.
Senare i livet har jag lärt mig acceptera den uppenbara sanningen och jag har med glädje i sinnet lärt mig själv se positivt på tillvaron och förhålla mig till det i livet och i vår kärleksrelation.
Efter denna förändring mår jag mycket bättre och lever ett väldigt mycket lyckligare liv. Även min partner, och många andra personer i min närhet, får då chansen må bättre och leva lyckligare i livet.

M.a.o....Skit i allt..?

Olika personlighet, olika relationer, olika erfarenheter, olika situationer, olika problem. Tror inte att det finns ett enda svar. Att du har svårt att förstå att människor är olika och inte har samma förutsättningar ser jag snarare som en brist hos dig än hos någon som inte lever precis som du.

Eller hur, jag tycker snarare att det är du som har svårt att fatta att man kan förstå att människor är olika men ändå tycka det är fel att bete sig som ett svin och att våra olikheter inte på´något sätt är en ursäkt för att bete sig som ett svin.

Vi tycker inte sanningen är obekväm, det är därför vi anser att sanningen ska fram... det är snarare du som använder sanningens obekvämlighet som en dålig ursäkt för att begrava den med hjälp av lögner. Vem är mest rädd för sanningen, den som vill att den ska fram eller den som vill dölja den?

Det handlar inte om svartsjuka, det handlar om varje individs rätt att kunna göra sina egna val och slippa bli manipulerad att stanna i ett förhållande med hjälp av lögner.

Det är nästan lite komiskt hur du slingrar dig som en ål och försöker få att ljuga och manipulera  som rätt och humant och att förespråka ärlighet som svartsjuka eller rädsla för sanningen. Tror du på allvar att någon kommer tro på det där skitsnacket?

Jag inser att folk är olika. Det var därför jag skrev att det kanske har att göra med personligheter.

Fel? Dumt tycker jag absolut att det är, men jag tänker inte vara med dig och bestämma att det är fel att vara otrogen, eller kalla personer som fattar dumma beslut för fula saker, eller ens se ner på dem. De har antagligen sina skäl och gör säkert så gott de kan.

Ja det är helt förkastligt att säga fula ord men helt ok att vara otrogen, gäller ju att prioritera, eller hur Oerhörd? 

Ja men självklart är det ju helt ok att bete sig som ett svin mot andra bara man har en anledning.... så det ju