Styvmamma-upproret

Jag tror att i grunden handlar det mest om att föräldrarna har ett uselt eller inget samarbete alls. Inte ovanligt att den ena föräldern då står och hejar på sitt barn att det ska välja bort den andra. Då hamnar den föräldern i ett läge där det är vidöppet för utpressning.

De som skriver, ja. Men som jag har sagt tidigare, om det leder till att en enda kvinna LÄSER det här och förstår att hon inte är ensam, då är jag nöjd. 

Modern hjälte.

Alla fattar väl att det finns fler som delar de känslor man känner över något.

Nej men självklart gör alla det som passar i deras familj. Det jag menade med det var mer att om man är öppen för det, alla parter. Så kan livet se ut på ett annat sätt än det som TS stör sig på, och det kanske man ska vara klar med innan man går in i en relation och sätter nya barn till världen. Självklart kan saker förändras men känns som att folk behöver kommunicera lite mer och vara lite vänligare mot nya eller gamla partners.

Nej men nu sa jag inte att allt är pappas nya tjejs fel och hon är den enda som ska visa respekt.

Fast alla barnen är ju fortfarande lika mycket hans. Jag tycker att det är konstigt hur man kan hamna i lojalitetskonflikt och särbehandla sina egna barn.

Jag har mött precis det jag möter på nätet i verkligheten. Tonen är inte densamma men åsikterna och föreställningarna om att man hatar barn ifall man så bara nämnder att det finns problem. Att tonen inte finns där i verkligheten är för att de håller fasaden uppe i verkligheten men ger den full frihet på nätet.

Vad man kallas är väl fullt väsentligt, men inte en diskussion vi behöver ha i den här tråden. Jag blir däremot trött på att vissa envisas med att kalla en för bonusmamma, och därmed också vill säga att jag ska minsann inte kalla mig för bonusmamma för att jag varken är en bonus eller en mamma, och då säger jag att nej, jag brukar inte heller kalla mig för bonusmamma. Då blir det väsentligt. 

Och nej, det är inte ett sätt för barnen att enkelt benämna sin nya familjemedlem. Jag skulle vilja gå in på hur mycket fel det fanns där i en och samma mening men jag lämnar den diskussionen tills vidare. 

Du säger att personligen hade du aldrig flyttat ihop eller skapat familj med någon som inte velat vara en del av mina barns liv. Där har du redan skapat dina förväntningar på hur du tycker att det ska se ut när en man och kvinna skapar ett liv ihop när den ena har barn. "Vara en del av mina barns liv", vad betyder det? Att vara med på dina barns aktiviteter? Att lämna och hämta? Att natta? Vilken föreställning har du av hur det "ska" vara? Dessutom säger du "någon som INTE vill velat vara en del av mina barns liv". Vad innebär det? När tolkar du att någon INTE vill vara en del av dina barns liv? Kommer du att bli provocerad ifall din partner inte vill hänga med på ditt barns aktiviteter? Kommer du att bli stött ifall din partner hellre ägnar sig åt sina intressen den veckan ditt barn bor hos er? Det går att läsa in så mycket och ingenting i den lilla mening du yttrade där.

Den där njutningen du beskriver. Jag har sett den i många år. Jag har sett kvinnor som ängsligt startar en tråd om problem de har i styvfamiljen och som direkt lockar till sig folk som verkar njuta av att tala om att hon borde flytta, att hon inte ska komma där och förstöra deras familj, till och med de som tycker att hon ska göra abort ifall hon är gravid. Det finns folk som njuter av att ge sig på "styvmammor". Vad kommer det sig, tror du? 

Ja och även om det ser ut att fungera på ytan så vet många inte hur mycket bonusmamman lider i tysthet.