• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Anonym (V)
    Ess skrev 2020-03-15 14:30:16 följande:

    Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle bli, hade jag haft den minsta aning så hade jag vänt direkt.


    Inte jag heller! Som sagt så började det blixtra o dundra den dagen som barnen o exet förstod att det skulle komma in ett till barn som skulle komma o ta plats i hans liv. Det var först då de började spåra ut.

    Hade dessa sjukliga beteenden (borde skriva en bok om incidenter som hände) visat sig på den tiden som jag bara var pappas flickvän så hade jag dragit fortare än kvickt. Det fattar liksom inte några som sitter i den här tråden och orerar om sina fördomar om elaka styvmödrar som de tror har gett sig in i en fin familj med man o barn bara för att förstöra idyllen.
  • Anonym (V)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-15 15:11:28 följande:

    Klassiker. Jag flyttade också in hos min sambo som hade sina barn varannan helg. Direkt ändrade han och exet till varannan vecka istället. För nu hade de ju en kvinna som kom in och hjälpte till med hushållet och baaaarnen :)


    Och här tyckte mannens ex att vi skulle ha deras barn på heltid första tiden så att vi kunde boooonda som en familj som det så fint hette.

    Givetvis med dagliga samtal från henne till där hon försökte sätta upp reglerna hemma hos oss och ville ha krismöte med honom om hur bekymrad hon var över att deras snart vuxna unge inte klarade av att han ens höll i bebisen. De var så svartsjuka och gjorde allt för att blocka mig o bebisen från honom, en man med kulor hade löst det där men de saknade han helt.
  • Anonym (Karin)
    Ess skrev 2020-03-15 14:30:16 följande:
    Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle bli, hade jag haft den minsta aning så hade jag vänt direkt.
    Hans barn ville ju till och med ha syskon. Jag trodde att det enda problem man kunde få var om hans tidigare barn var svartsjuka. Kunde inte för mitt liv föreställa mig allt annat som hände. 

    Hur har det varit för dig när det gäller att prata med andra om det här? Har du alltid känt att du kunnat berätta hur det är, även till de som finns i din närhet? Som vänner, släkt och bekanta? 
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 15:38:09 följande:

    Jag hade väl en fördel mad att ha 3 halvvuxna barn med mig en bodde hos mig på heltid, en hos sin pappa och en flytta till eget. Så jag var helt på det klara med att återigen börja med hämta / lämna på fritids och allt sånt var helt uteslutet. Och jag är ganska principfast av mig eller envis kanske är ett bättre ord.


    Stor fördel, ja. Om vi separerar nu så kommer jag aldrig att gå igenom bonusfamilj igen, skulle jag träffa en ny man så skulle jag propsa på att vara särbos. Låter som om du ordnat det bra för dig :) Men du testade ändå att bo ihop med honom och hans barn en period eller?
  • Anonym (Sean)
    Ess skrev 2020-03-15 15:09:57 följande:

    Det kanske är så att det helt enkelt inte fungerar att köra runt de stora när arbetsbördan i hemmet ökar. Då får de avstå, samåka med andra eller ta sig dit för egen maskin.


    Ja, eller så får den lilla sitta med i bilen. Så löser ju ofta sammanboende föräldrar logistiken. Om inte partnern kan/vill ta hand om barnet under tiden så får pappan kanske helt enkelt ta hand om alla sina barn. De äldre slutar ju inte vara hans ansvar för att han får fler.
  • Anonym (Sean)
    Miss Skywalker skrev 2020-03-15 15:33:42 följande:

    Nu är det ju snarare du som vill missförstå för det var ju inte riktigt att skjutsa barnen till hockey vi pratade om.

    Inlägget jag svarade på handlade om en pappor som blev hispiga och inte ens vågar visa glädje över sitt yngsta barn av lojalitetskonflikt.

    Dina svar på mina inlägg om det var att det inte är något konstigt att han har det och ?så vad ska han göra då?? Som att det inte fanns några alternativ.


    Ok, missade det ledet. Ursäkta.

    Vidhåller dock fortfarande att han har ansvar både för att hantera känslor och alla sina barn.
  • Anonym (Polly)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-15 16:31:44 följande:

    Stor fördel, ja. Om vi separerar nu så kommer jag aldrig att gå igenom bonusfamilj igen, skulle jag träffa en ny man så skulle jag propsa på att vara särbos. Låter som om du ordnat det bra för dig :) Men du testade ändå att bo ihop med honom och hans barn en period eller?


    Jo vi bodde ihop i flera år. Trodde det skulle bli bättre när ungen vart större men det vart tvärtom. Både för min särbo är en curlingförälder uti fingerspetsarna och för att hans ex inte gav upp med sitt evinnerliga tjat om allt. Nu bor vi hos mig när han inte har umgängesvecka. Och det funkar bra, men jag ska väl inte sticka under stolen med att det är surt att det inte gick att bo tillsammans.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 17:03:45 följande:

    Jo vi bodde ihop i flera år. Trodde det skulle bli bättre när ungen vart större men det vart tvärtom. Både för min särbo är en curlingförälder uti fingerspetsarna och för att hans ex inte gav upp med sitt evinnerliga tjat om allt. Nu bor vi hos mig när han inte har umgängesvecka. Och det funkar bra, men jag ska väl inte sticka under stolen med att det är surt att det inte gick att bo tillsammans.


    Att det blir värre med tiden när barn blir curlade har jag hört från flera. Jag har också trott att barnen ska växa upp i sinom tid och lära sig basala saker som att skala sin egen potatis, sova i egen säng, hälsa och svara på tilltal, klara av att ta bussen själv istället för att bli skjutsad ett kvarter etc. Men har hört om sjuttonåringar som beter sig exakt likadant.
  • Ess
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-15 16:54:13 följande:
    Ja, eller så får den lilla sitta med i bilen. Så löser ju ofta sammanboende föräldrar logistiken. Om inte partnern kan/vill ta hand om barnet under tiden så får pappan kanske helt enkelt ta hand om alla sina barn. De äldre slutar ju inte vara hans ansvar för att han får fler.
    jag ser ingen anledning till en nyfödd ska sitta i bilen, antingen får de avstå eller så får de träna när det går.
    Sammanboende föräldrar har oftast inte så stor skillnad i ålder mellan barnen. 
  • Anonym (Polly)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-15 17:34:12 följande:

    Att det blir värre med tiden när barn blir curlade har jag hört från flera. Jag har också trott att barnen ska växa upp i sinom tid och lära sig basala saker som att skala sin egen potatis, sova i egen säng, hälsa och svara på tilltal, klara av att ta bussen själv istället för att bli skjutsad ett kvarter etc. Men har hört om sjuttonåringar som beter sig exakt likadant.


    Jo men så är det, som det sägs små barn små bekymmer, stora barn större bekymmer. Och är man då första klassens curlingförälder så blir det nästan bisarrt till slut.
Svar på tråden Styvmamma-upproret