Styvmamma-upproret

Jag hade själv en hel del fördomar om styvmammor före jag själv blev en. Den största fördomen var nog att det var relativt enkelt att vara styvmamma. Jag föreställde mig att den nya styvmamman gled in i familjen sömlöst och kunde plocka godbitarna ur sina bonusrelationer. Det lättsamma och roliga. Det var vad jag såg hos styvmammor runt mig. Det var också det jag själv upplevde så länge jag bara var pappas nya barnlösa flickvän. På den tiden så såg jag hos styvmammor i min omgivning att relationen till styvbarnen var lättsam och kravfri. Nu när jag själv är styvmamma har jag förstått att man snarare kunde se relationerna som ytliga. Även efter att ha levt ihop i tio-femton år så kan man vara på en sorts artighetsnivå med sina styvbarn. Och idag ser jag inget fel med det heller, så länge alla kommer överens. Men jag hade som sagt ingen om att detta var vanligt mellan styvbarn och styvförälder före jag själv blev en. Låter det konstigt eller kanske naivt?

Komiskt att du försvarar pappan när du tjatar dig hes om att man inte ska skuldbelägga barnen och exet utan lägga ansvaret på pappan i varenda inlägg..

Visst är det så. Började tänka tillbaka på när jag flyttade ihop med sambon. Efter en hel veckas samboliv så fick jag veta att varannan helg skulle bli varannan vecka. Frågade då hur han hade tänkt lösa barnomsorgen på morgonen eftersom dagis/fritids inte öppna förrän 06.00 och han börja jobba klockan kvart i 6. Jo men se det hade han och hans ex tänkt att jag skulle se till att det fungerar. Att jag jobbar natt ibland och kom hem efter han börja jobba skulle lösas med att hans ex kom hit en timme till jag kom hem, sen skulle jag lämna på fritids innan jag gick och la mig. . När jag jobbar förmiddag så kunde exet minsann tänka sig att barnet mot betalning förstås fick vara hos henne. Tilläggas bör att hon inte jobbar utan lever på bidrag.

Vart inte nåt med det, han fick ändra sin arbetstid så han kunde lämna och hämta själv. Mamman anmälde oss till soc för jag inte tog hand om baaaaarnet.

Kämpade på i några år men både min särbo som han är nu och hans förbannade ex sabotera allt. Jag skulle ha mer ansvar både i vardagen och ekonomiskt än nån av dom biologiska föräldrarna så det var bara att slänga ut dom till slut.

Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle bli, hade jag haft den minsta aning så hade jag vänt direkt.

Jag med.

Alltså, jag tror att du vill missförstå mig medvetet, för annars fattar jag inte hur du läste inlägget. Hur menar du att jag försvarar pappan när jag säger att han har ansvaret?

Vem skall annars ta hand om de äldre barnen när de är hos sin pappa om inte han gör det? Skall de tex till en hockeyträning och behöver skjuts så kan ju inte pappan lägga över det ansvaret vare sig på sin partner eller sitt ex, så vem har ansvaret om inte det åligger pappan? Han får ju då kompensera sin partner genom att ta mer ansvar för deras lilla de veckor de äldre är hos sin mamma, så att ansvarsbördan för deras gemensamma fördelas jämt på så sätt, men han måste ju se till att det funkar kring sina äldsta barn när han har dem hos sig.

Det här med att styvmammor blir syndabockar i sina styvfamiljer är det som behöver ruckas på. Dvs myten om den Elaka styvmodern. Så klart finns det såna också, elaka styvpappor också. Men enligt mig så hör dom till undantagen. Själv så upptäckte jag att jag blev projektionsyta för medlemmarna i styvfamiljens olika obalanserade känsloliv - exets ilska och oro över kontrollförlust, styvbarnets oro och ovilja, mannens dåliga samvete och rädsla för att förlora sitt barn. Detta hände alltså först när jag blev gravid. Jag gav mig in i ett getingbo utan att fatta det själv.

Vilka idioter det finns. Hur kan båda föräldrarna tro att de ska kunna dra sig tillbaks och dumpa ansvaret på en ny sambo. 

Jadu bra fråga. Som nån skrev man vet aldrig hur det blir i en "bonus" familj. Hur en styvförälder än gör är det fel. Säger man att ungen är jobbig, så hatar man den. Vill man inte ha ansvar för ungen är man styvhäxa och hatar ungen. Tycker man att ens sambo är en slapp förälder så hatar man ungen...

Det kanske är så att det helt enkelt inte fungerar att köra runt de stora när arbetsbördan i hemmet ökar. Då får de avstå, samåka med andra eller ta sig dit för egen maskin.