Styvmamma-upproret

Jag sticker i ögonen på många. Svarar jag i en tråd om hemorrojder, så är det genast en dubbelanonym som ska hacka på att jag ser makens ungar som hemorrojder och därför ska ts inte bry sig om vad jag skriver. 

Det är så tramsigt att det blir direkt roligt att läsa grodorna som hoppar ur tangentbordet.

Men du vet, att som en duktig kvinna ska man veta sin plats och den är bakom särkullar, make och husdjur. Fy för den som vågar ställa krav och dessutom kräva att särkullarna ska behöva göra något själva och inte få den uppassning som sig bör.

Men jag tror det är deras rädsla som talar, de är skiträdda att faktiskt få läsa rakt på sak att alla inte älskar deras ungar och tom kan se dem som en pest och plåga. Det känns bättre för dem att få inbilla sig i lugn och ro att alla faller för deras curlade skitungar, fast de säkert kan se hur deras ungar kan bära sig åt ibland.

Ok, tack för att du är med och skriver. Det är verkligen förbenat svårt med ekonomin i många bonusfamiljer. Exemplet du gav med ditt ex är nog typiskt. Den ena föräldern vill skämma bort, den andre drar i nödbromsen. Det svåraste är väl när båda dom frånskilda föräldrarna curlar. Då är det ingen som sätter stopp. Jag tycker att det är bra att du vågar sätta gränser, fast jag gissar att du blir den s.k. Tråkige föräldern. Det är många frånskilda som inte pallar ha den rollen verkar det som. Själv var jag barnlös när jag träffade min man, som har barn sedan tidigare. Och så har vi ett gemensamt barn. Jag är nog den Tråkige föräldern i vårt hushåll :) Jag håller med om att curlande skadar på många sätt.

Instämmer, intressant är också att acceptera att barnen i bonussammanhang har olika ekonomiska förutsättningar - jag tror vi klarar det OK än så länge - men vi hade rejält gräl för ett tag sedan om matkontot - sambon tyckte det skulle delas lika liksom huskostnader och jag kände att nu blev det lite väl mycket subvention (hon med barn äter mera och oftare än jag med barn). Vi lyckades surt räkna fram till en sorts procent 60/40 som vi enades om. Jag hade kunnat gå med på 50/50 tills jag kom på att min kärra sambo aldrig i livet hade subventionerat mig och mina barn.

Jag gissar att man måste vara rätt tydlig och sätta rimliga gräns. Men svårt om man har väldigt olika inkomster och konsumtionsvanor..

Hade du läst tråden så hade du vetat att de redan har tagit upp problemen med sina män. Och varför får man inte diskutera sina relationsproblem i ett forum för relationsproblem..?

Var skriver man under någonstans? Äh kör på och gör livet till ett helvete för dessa curlingfarsor. Är inte i soppan själv men måste säga att dom mest efterblivna människor vi har i samhället är bland curlingföräldrar och deras ängsliga avkommor.

Finns människor som får barn med förståndshandikapp som kämpar för sina barns utveckling och för att dom ska bete sig så normalt som möjligt i sociala sammanhang. Då är det löjligt att dessa motsträvare fjantar runt med sina såkallat friska barn som man gör om till miljöskadade offer som aldrig kommer att klara sig själva ute i samhället.