Rudbeckius skrev 2020-03-17 15:42:59 följande:
Typisk skilsmässoekonomi - vi träffades unga för flera decennier sedan. Vi fick bra akademikerjobb. Jag hade en bra slant som mormor & morfar och farmor sparat ihop. För den köpte jag en lägenhet i stan och vi flyttade ihop. Vi fick barn, sålde lägenhet och köpte hus. Tog lån. Renoverade. Jag fick 2-3 arv från äldre släkt. Vi var barnlediga i olika omgångar. Pengar var lagom, vi kunde göra vad vi ville ungefär. Barnen växte, inkomsterna med. Plötsligt hörde vi till de medelålders paren med god ekonomi. Hustrun jobbade över för mycket, mobilsurfade för mycket, blev sluten och rätt sur. Äldsta barnet fick tonårsproblem. Hustrun ville skiljas. Vi delade på allt och skaffade två olika boenden. Vanlig skilsmässoekonomi med bodelning 50/50 och två nya boenden - sämre standard förstås efter skilsmässan.
Mitt jättestora jättestora misstag som ung man var att jag helt naivt trodde på livslång kärlek. Det är inte så vanligt att relationer håller livslångt. Det var superkorkat av mig att inte skydda mina pengar i äktenskapet genom äktenskapsförord vid varje arv. Äktenskapsförordet ska dessutom registreras hos tingsrätten.
Hade jag gjort det hade jag suttit gott ekonomiskt nu istället för att fått ha delat med mig med hälften av min släkts pengar till min expartner. Hade hon varit en bra snäll skild förälder som kunde samverka och stötta barnen då hade det väl gått att uthärda. Nu är hon så sur och onödigt hämndlysten ännu efter många år, trots pengarna.
Tack för ditt svar, förstår bättre nu. Jag skulle nog blivit bitter i den sitsen. Men jag tycker inte att det var korkat av dig att tro på livslång kärlek, det var fint. Det är en styrka att våga tro på relationer och investera allt man har i dom. Så känner jag själv med att jag vågade välja en man med barn sedan tidigare och gå in i det med hull och hår, det var något fint, något jag vågade tro på. Att jag sedan har blivit lite bitter på kuppen försöker jag jobba med :)
