Styvmamma-upproret

Mycket träffsäkert beskrivet. Det är detta som sker i många ombildade familjer. De yngsta barnen är de som glöms bort och hamnar i skuggan av de äldsta. I mitt eget fall så är exemplen så många: min sambo skriker och skäller åt vårt minsta barn men är mild och tålmodig med de äldsta. Hsn är hård och kräver självständighet från den minsta men är slapp och servar de äldsta. Min yngste får ärvda leksaker och kläder från halvsyskonen medan de äldre får splitter nya. De äldre halvsyskonen ska med på alla familjesemestrar, övrig tid sitter vi hemma för sambon får så dåligt samvete över att åka någonstans med bara mig och vår minsting. Jag går på alla utvecklingsamtal, skolavslutningar, BVC-besök och tandläkarbesök etc ensam med vårt lilla barn, sambon går på sina äldre barns grejer men inte vår minstings. Min sambo är frånvarande den veckan vi bara är vi tre, då passar han på att jobba över och hitta på egna roliga grejer. Han är närvarande den veckan vi är styvfamilj. Högtider och födelsedagar får jag fixa helt och hållet om dom inte infaller på en vecka då vi är bonusfamilj, då hjälper sambon till. Det är helt outhärdligt att leva i detta i längden. Och jag skyller varken på ex eller styvbarn utan på min man. Jag har låtit honom hållas för att jag har velat att han ska få ha sin fina relation till sina äldsta barn och jag ha också haft bilden av att det är synd om de äldsta barnen som är skilsmässobarn. Men nu har jag nått min gräns. Nu är det fan nog! Jag och sambon går som sagt i parterapi pga detta. Har nån något tips på hur jag kan bryta dessa mönster hemma?

Mycket träffsäkert beskrivet. Det är detta som sker i många ombildade familjer. De yngsta barnen är de som glöms bort och hamnar i skuggan av de äldsta. I mitt eget fall så är exemplen så många: min sambo skriker och skäller åt vårt minsta barn men är mild och tålmodig med de äldsta. Hsn är hård och kräver självständighet från den minsta men är slapp och servar de äldsta. Min yngste får ärvda leksaker och kläder från halvsyskonen medan de äldre får splitter nya. De äldre halvsyskonen ska med på alla familjesemestrar, övrig tid sitter vi hemma för sambon får så dåligt samvete över att åka någonstans med bara mig och vår minsting. Jag går på alla utvecklingsamtal, skolavslutningar, BVC-besök och tandläkarbesök etc ensam med vårt lilla barn, sambon går på sina äldre barns grejer men inte vår minstings. Min sambo är frånvarande den veckan vi bara är vi tre, då passar han på att jobba över och hitta på egna roliga grejer. Han är närvarande den veckan vi är styvfamilj. Högtider och födelsedagar får jag fixa helt och hållet om dom inte infaller på en vecka då vi är bonusfamilj, då hjälper sambon till. Det är helt outhärdligt att leva i detta i längden. Och jag skyller varken på ex eller styvbarn utan på min man. Jag har låtit honom hållas för att jag har velat att han ska få ha sin fina relation till sina äldsta barn och jag ha också haft bilden av att det är synd om de äldsta barnen som är skilsmässobarn. Men nu har jag nått min gräns. Nu är det fan nog! Jag och sambon går som sagt i parterapi pga detta. Har nån något tips på hur jag kan bryta dessa mönster hemma?

Styvmamman kan ju ha sin viloperiod varannan vecka när pappan roddar alla barn och hemmet. De flesta styvmammor i denna tråd borde älska en sån lösning då de slipper se de äckliga, bortskämda skitungarna som exhäxan har misslyckats kapitalt med gällande uppfostran. Hon kan passa på att jobba länge, gå ut och dricka vin med sina vänner, ha sovmorgon m.m.

Win-Win för alla!

Sätt dig och skriv ner vad som händer under två veckor -ungängesveckan och ensamveckan. Visa honom svart på vitt vad det är han gör och fråga honom om han vill att er yngsta skall behandlas så olika gentemot de äldre. Svarar han att han inte ser problemet så får du ta med det i parterapin som ett stort och grundläggande problem relationen. Blir det ingen förändring får du fundera på om det här är det liv du vill att du och er gemensamma skall leva. Kan han däremot förstå att han orsakar problem med sitt agerande har ni ju något att bygga på. Fortfarande då är det viktigt att fortsätta samtalen och ta hjälp av de redskap er terapeut ger er. Om det här pågått länge och är rotat i honom behöver han jobba hårt på att förändra sitt synsätt.

Sätt dig och skriv ner vad som händer under två veckor -ungängesveckan och ensamveckan. Visa honom svart på vitt vad det är han gör och fråga honom om han vill att er yngsta skall behandlas så olika gentemot de äldre. Svarar han att han inte ser problemet så får du ta med det i parterapin som ett stort och grundläggande problem relationen. Blir det ingen förändring får du fundera på om det här är det liv du vill att du och er gemensamma skall leva. Kan han däremot förstå att han orsakar problem med sitt agerande har ni ju något att bygga på. Fortfarande då är det viktigt att fortsätta samtalen och ta hjälp av de redskap er terapeut ger er. Om det här pågått länge och är rotat i honom behöver han jobba hårt på att förändra sitt synsätt.

Det är lite humor att se hur lätt du går upp i falsett över vadå?

Jag kan bara tala för mig själv och en sak ska du ha klart för dig - du ska inte avkräva ett skit av mig när det kommer till att begära att jag ska kämpa för din sexårings (för jag börjar fatta att den här sexåringen är din egna) rätt till tid med sin egna farsa. Den biten tycker jag att en styvmamma ska lägga ner helt, det enda som jag prioriterar är att kämpa för min egen unges tid i rampljuset.

Du får kämpa för ditt eget barn helt enkelt och det är väl du som är så himla desperat att hålla dig på god fot med ditt ex, plocka honom istället för att racka ner på styvmorsan om du är så himla missnöjd. Hon bör spara energi och lägga den på de som är viktigast för henne, dvs hon gör exakt samma sak som du själv gör ändå så sluta hyckla.

Glömde: ge förslaget att han ger er lilla lika uppmärksamhet och tar ansvar för denne lika mycket under ensamveckan som han gör gentemot något av sina andra barn de andra veckorna.

...och vad gäller leksaker och kläder väntar jag bara på att V skall förklara för dig att ditt barn skall dra sitt strå till stacken för attmotverka klimatkrisen och därför inte kräva annat än ärvda grejer! ...om nu inte klimatkrisen bara var något som särkullsbarn har ansvar för i hennes ögon...

Då kommer man in på det att han kommer få dra ner på särkullarnas aktiviteter och service, för att orka med och va en bra förälder alla dagar.

Som sagt ser jag det som självklart att särkullarna får dela med sig av tiden när de är på umgänge och att de kanske får släppa en aktivitet för att föräldern ska hinna med.

För det är helt självklart att pappan är lika mycket pappa till de små även under umgänget. Jag skulle aldrig nöja mig med mindre!

Jag håller med Sean helt och hållet. Trots att jag inte har en trasig familj. Jag har en lycklig och välfungerande kärnfamilj. Kanske därför som så många i denna tråden misslyckas? Ni förstår inte det sean vill säga. Pappan är pappa till alla sina barn. Alla barn har rätt till en meningsfull fritid och föräldrar som alltid sätter hen först.

Ni lyssnar bara på andra bittra och bortglömda nya flickvänner. Då får man ju inga goda råd utan går i samma spår. I bästa fall så fallerar även ert förhållande och ni får en ny flickvän och ytterligare särkullar att slåss mot. I värsta fall sitter ni som ess om några år.

Lyssna istället på dom som är lyckliga och nöjda. Dom som har lyckats med sina familjer. Deras råd kan ju leda framåt.

Jag håller med om att det är naturligt att småsyskon ärver av de äldre. I just detta fall har jag inte tagit strid. När det är så mycket annat som lillasyskonet bara prioriteras bort i så blir dock även detta med ärvda kläder en nagel i ögat för mig. Men jag säger inget om just det, köper nytt för egna pengar bara.