• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Anonym (Vilken dålig pappa!)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-18 12:02:51 följande:

    Därför kämpar man för att förändra dessa saker. 


    Man kan kämpa men när ens egna barn bli lidande och man inte ens kan vara en bra mamma eller arbeta pga relationen så bör man bryta. Ett barn bör inte släpas genom vad som helst och ett barn som blir bortprioriterat av sin egen pappa bör åtminstone ha en mamma som ser till hens bästa.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 11:13:40 följande:
    En bra pappa sätter alla sina barn före flickvänner. Kärleken kan visst räcka till alla men som er män visat så måste man prioritera tid och pengar. När tid och pengar är begränsat så bör det läggas på alla barn innan det läggs på nya flickvänner. .Ditt barn blev välkomnat av dig men inte av sin pappa och syskon verkar det som. Livet är inte svart och vitt men det du beskriver är en nattsvart barndom och bebistid. Du ser kanske inte det då du inte vet hur det är i välfungerande familjer?
    Det där är ju inte direkt en lämplig formulering. Inga är inte en flickvän på det sättet du formulerar dig, det handlar inte om att slänga diamanter, rosor och middagar. De har ett liv tillsammans, jag vet inte exakt hur det ser ut för dom men det skulle kunna handla om amorteringar, utgifter för det gemensamma barnet, etc. 
    Sen är det i andra avseenden inte en lämplig formulering. Den säger mer om dig och dina värderingar än att den går att applicera på verkligheten. Jag föreslår att du försöker tänka dig in i hur det är att leva i bonuskonstellationen i stället för att försöka sätta upp regler för något du inte förstår dig på. 
  • Anonym (Vilken dålig pappa!)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-18 11:54:13 följande:

    Jag läste i en annan tråd, en lärare tror jag att det var, som tyckte sig kunna se på ett barn om det hade skilda föräldrar. Denna person sa att det märktes på att de hade andra förväntningar om att det gick att rucka på regler på ett helt annat sätt än andra barn. Har inte den exakta ordalydelsen men det var ungefär så hen uttryckte sig. Jag håller med om att det är intressant, det skulle vara intressant att höra vad du tycker dig se. 


    Jag vet med säkerhet att nästan alla barn som kommer till mig har separerade föräldrar. Men om barnen mår dåligt pga separationen och styvfamiljen är inte säkert. Det är ju så att somliga grupper i samhället skiljer sig ofta medan det är mycket ovanligt med skilsmässa i andra grupper. Unga föräldrar, lågutbildade, missbrukare, låginkomsttagare, lågbegåvade och människor med npfdiagnoser är kraftigt överrepresenterade i skilsmässostatistiken. Detta gör att deras barn ofta har en ärftlig och social svårighet redan från start. Flera separationer och otrygghet i familjen gör barnen dubbelt sårbara.

    Det föds barn med problematik även i lyckliga, välutbildade kärnfamiljer. Men då finns det en trygghet, lika regler och genuin kärlek från alla vuxna som bor med barnet. Det gör att problematiken ofta inte blir så tydlig eller svår.
  • LukeStairwalker
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-18 12:01:49 följande:
    Din historia är också intressant. Det visar att om en man blir tillsammans med en kvinna som från början tror att hon inte vill ha barn och är "nöjd med dina" senare kan komma att ändra sig. Särskilt som många barn inte ens är planerade utan råkar komma till så är det ju verkligen något att tänka på, inte minst från din sida, att vill man inte ha fler barn och väljer någon som inte har barn så är det mycket som kan komma att ändra sig. 

    Jag vet inte om du har berättat om du har någon ny idag? Men när/om du letar efter kärleken, tänker du då på om det är någon som har barn eller inte? 
    Vis av erfarenheten så tänker jag i största möjliga mån undvika någon utan barn. I alla fall om jag skulle vilja satsa seriöst längre fram.
    Jag träffar idag en kvinna i samma situation. Vi ses när det passar och vi inte har barnen. 
    Det är skön avslappnad tillvaro. 
    Innan var man stressad över att inte vilja slösa någons fertila tid. 
    Själv har jag barnen, karriären och mina intressen. Och ingen som tycker att jag spenderar för mycket tid  eller pengar på det ena eller andra. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-18 10:59:47 följande:
    Ja, håller med om att det är ett lustigt resonemang. Som om kärleken i en familj inte räcker till för flera. Som sagt så fungerar ju många bonusfamiljer faktiskt, och då känner sig ju alla älskade och inkluderade och prioriterade, även om det inte fungerar som i en kärnfamilj att alla älskar alla villkorslöst. Jag hade för övrigt också en spänd och förväntansfull släkt på mannens sida för dom trodde inte att dom skulle få några fler barnbarn och var besvikna på det, tills jag blev gravid. Så på det sättet så blev jag och mitt barn mycket välkomnade. Allt är inte svart eller vitt. Något som folk som inte lever i denna konstellation verkar ha svårt att förstå :)
    Det är verkligen en konstig sak att påstå, att man måste gå in i en sån relation och inse att man kommer på plats 2-3. Man delar inte ens på samma kärlek. Det är viktigt att vårda den vuxna relationen i bonuskonstellationen, precis som det är viktigt att vårda den i kärnfamiljen. 
  • Anonym (Karin)
    LukeStairwalker skrev 2020-03-18 12:24:41 följande:
    Vis av erfarenheten så tänker jag i största möjliga mån undvika någon utan barn. I alla fall om jag skulle vilja satsa seriöst längre fram.
    Jag träffar idag en kvinna i samma situation. Vi ses när det passar och vi inte har barnen. 
    Det är skön avslappnad tillvaro. 
    Innan var man stressad över att inte vilja slösa någons fertila tid. 
    Själv har jag barnen, karriären och mina intressen. Och ingen som tycker att jag spenderar för mycket tid  eller pengar på det ena eller andra. 
    Skulle jag skilja mig idag så skulle jag också leta efter någon som redan har barn. Jag tycker det är sunt att du kände dig stressad över att slösa hennes fertila tid, det visar att du inte tagit för givet att hon är nöjd med att vara barnlös. 

    Tycker du att din förra flickvän hade åsikter om hur du spenderade din tid och dina pengar? 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 12:11:30 följande:
    Man kan kämpa men när ens egna barn bli lidande och man inte ens kan vara en bra mamma eller arbeta pga relationen så bör man bryta. Ett barn bör inte släpas genom vad som helst och ett barn som blir bortprioriterat av sin egen pappa bör åtminstone ha en mamma som ser till hens bästa.
    Alternativet att skiljas kanske inte ter sig som det bästa heller under omständigheterna, om du tänker på att det gemensamma barnet i dagsläget prioriteras ned av pappan. 
  • Anonym (V)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-18 10:59:47 följande:

    Ja, håller med om att det är ett lustigt resonemang. Som om kärleken i en familj inte räcker till för flera. Som sagt så fungerar ju många bonusfamiljer faktiskt, och då känner sig ju alla älskade och inkluderade och prioriterade, även om det inte fungerar som i en kärnfamilj att alla älskar alla villkorslöst. Jag hade för övrigt också en spänd och förväntansfull släkt på mannens sida för dom trodde inte att dom skulle få några fler barnbarn och var besvikna på det, tills jag blev gravid. Så på det sättet så blev jag och mitt barn mycket välkomnade. Allt är inte svart eller vitt. Något som folk som inte lever i denna konstellation verkar ha svårt att förstå :)


    Jag tror inte att de hade gått in och saboterat så mycket om det inte vore för att han var så kär i mig o för att bebisen var så himla efterlängtad. Men den här infallsvinkeln vill folk inte kännas vid. Det ska hela tiden kommenteras att första barnet är lilla Jesusbarnet o de barn har får med nya kvinnan är inte i närheten lika värdefulla för honom. Så här pubertalt pratar inte folk om barn som föds in i kärnfamiljer. Lyser så mycket svartsjuka så blir nästan lite fulligarv.
  • Anonym (Vilken dålig pappa!)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-18 12:37:01 följande:

    Alternativet att skiljas kanske inte ter sig som det bästa heller under omständigheterna, om du tänker på att det gemensamma barnet i dagsläget prioriteras ned av pappan. 


    Om hon skiljer sig så slipper barnet en uppväxt där hen varje dag ser sig bli bortprioriterad och syskonen behandlade bättre. Grälen, skriken och mammans psykiska ohälsa är saker som kan skada ett barn ordentligt. Då är det bättre men ett lugnt hem, en mamma som orkar vara en mamma och en pappa som är närvarande när han VILL vara med sitt yngsta barn.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 12:57:30 följande:

    Om hon skiljer sig så slipper barnet en uppväxt där hen varje dag ser sig bli bortprioriterad och syskonen behandlade bättre. Grälen, skriken och mammans psykiska ohälsa är saker som kan skada ett barn ordentligt. Då är det bättre men ett lugnt hem, en mamma som orkar vara en mamma och en pappa som är närvarande när han VILL vara med sitt yngsta barn.


    Mammans psykiska ohälsa? Vilken mamma pratar du om? Tänker du på de mammor som gick in i väggen under den första tiden som nyblivna mammor? Depressionen? Som jag förstår de började de säga ifrån när de hade repat sig ifrån den värsta chocken. Eller vad tänker du på?
Svar på tråden Styvmamma-upproret