Styvmamma-upproret

Om hon skiljer sig så slipper barnet en uppväxt där hen varje dag ser sig bli bortprioriterad och syskonen behandlade bättre. Grälen, skriken och mammans psykiska ohälsa är saker som kan skada ett barn ordentligt. Då är det bättre men ett lugnt hem, en mamma som orkar vara en mamma och en pappa som är närvarande när han VILL vara med sitt yngsta barn.

Mammans psykiska ohälsa? Vilken mamma pratar du om? Tänker du på de mammor som gick in i väggen under den första tiden som nyblivna mammor? Depressionen? Som jag förstår de började de säga ifrån när de hade repat sig ifrån den värsta chocken. Eller vad tänker du på?

Hon skriver att hon hade förlossningsdepression i ett år och fick sedan sjukskriva sig pga utmattning. Allt detta pga hur hennes sambo behandlar henne och hennes barn. Tror ni styvmammor verkligen att detta är normalt? Att alla kvinnor får stå ut med sånt och att barn mår bra i det?

Dessutom hade knappast min man och hans ex en bättre upplevelse av att få en bebis än vad vi hade. Dom separerade ju efter ett par år och deras kärlek dog i och med deras barns födelse. Det var nog en stor sorg för dom båda att dom misslyckades med att hålla ihop sin familj.

Mammans psykiska ohälsa? Vilken mamma pratar du om? Tänker du på de mammor som gick in i väggen under den första tiden som nyblivna mammor? Depressionen? Som jag förstår de började de säga ifrån när de hade repat sig ifrån den värsta chocken. Eller vad tänker du på?

Jag fick en förlossningsdepression när mitt första barn var nyfött. Det höll i sig i ett år ungefär. Jag fick hjälp via en kurator på vårdcentralen och av parterapi. Men vi har fortfarande problem i familjen.

Man kan kämpa men när ens egna barn bli lidande och man inte ens kan vara en bra mamma eller arbeta pga relationen så bör man bryta. Ett barn bör inte släpas genom vad som helst och ett barn som blir bortprioriterat av sin egen pappa bör åtminstone ha en mamma som ser till hens bästa.

Du är så svart-vit, kan du se det själv? Jag anar personliga erfarenheter bakom det du skriver. Vi skriver ju i den här tråden just för att ventilera våra problem och försöka lösa dom. Det är ingen här vad jag har läst som har skrivit att dom inte klarar av att vara en bra mamma eller klarar av att jobba. Bara pga att dom är styvmammor. Vem har skrivit det? Hur ser du på familjer i allmänhet, en tredjedel av alla småbarnsfamiljer skiljer sig i Sverige och hälften av alla äktenskap spricker? Är det nattsvarta trauman för barnen där med?

Hur annars kan man tolka detta?