Anonym (Inga)

Äldre 7 Mar 18:23

1048 svar

Styvmamma-upproret

Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

Anonym (Vilken dålig pappa!)

Äldre 19 Mar 11:51

#870

Anonym (Inga) skrev 2020-03-19 11:45:30 följande:

Och där kom biomammorna igen :)

Ja jag är biomamma som lever med mina barns biopappa. Utan styvsyskon eller exfruar/exmän.

Du skrev själv :

?I mitt eget fall så är exemplen så många: min sambo skriker och skäller åt vårt minsta barn men är mild och tålmodig med de äldsta. Hsn är hård och kräver självständighet från den minsta men är slapp och servar de äldsta. Min yngste får ärvda leksaker och kläder från halvsyskonen medan de äldre får splitter nya. De äldre halvsyskonen ska med på alla familjesemestrar, övrig tid sitter vi hemma för sambon får så dåligt samvete över att åka någonstans med bara mig och vår minsting. Jag går på alla utvecklingsamtal, skolavslutningar, BVC-besök och tandläkarbesök etc ensam med vårt lilla barn, sambon går på sina äldre barns grejer men inte vår minstings. Min sambo är frånvarande den veckan vi bara är vi tre, då passar han på att jobba över och hitta på egna roliga grejer. Han är närvarande den veckan vi är styvfamilj. Högtider och födelsedagar får jag fixa helt och hållet om dom inte infaller på en vecka då vi är bonusfamilj, då hjälper sambon till. Det är helt outhärdligt att leva i detta i längden. Och jag skyller varken på ex eller styvbarn utan på min man. Jag har låtit honom hållas för att jag har velat att han ska få ha sin fina relation till sina äldsta barn och jag ha också haft bilden av att det är synd om de äldsta barnen som är skilsmässobarn. Men nu har jag nått min gräns. Nu är det fan nog! Jag och sambon går som sagt i parterapi pga detta. Har nån något tips på hur jag kan bryta dessa mönster hemma??

Vilket låter som en man som har svårt att knyta an till den yngsta och som aktivt tar distans från yngsta barnet.

Det är klart att man undrar hur du definierar en nära relation till sitt barn. Anser du att hans beteende tyder på att han har en nära relation till ditt barns? Du skriver också att han har en fin relation till sina äldre barn?

(Antar att hans barn är tvillingar?)

Anonym (***)

Äldre 19 Mar 11:55

#871

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-19 11:51:39 följande:

Ja jag är biomamma som lever med mina barns biopappa. Utan styvsyskon eller exfruar/exmän.

Du skrev själv :

?I mitt eget fall så är exemplen så många: min sambo skriker och skäller åt vårt minsta barn men är mild och tålmodig med de äldsta. Hsn är hård och kräver självständighet från den minsta men är slapp och servar de äldsta. Min yngste får ärvda leksaker och kläder från halvsyskonen medan de äldre får splitter nya. De äldre halvsyskonen ska med på alla familjesemestrar, övrig tid sitter vi hemma för sambon får så dåligt samvete över att åka någonstans med bara mig och vår minsting. Jag går på alla utvecklingsamtal, skolavslutningar, BVC-besök och tandläkarbesök etc ensam med vårt lilla barn, sambon går på sina äldre barns grejer men inte vår minstings. Min sambo är frånvarande den veckan vi bara är vi tre, då passar han på att jobba över och hitta på egna roliga grejer. Han är närvarande den veckan vi är styvfamilj. Högtider och födelsedagar får jag fixa helt och hållet om dom inte infaller på en vecka då vi är bonusfamilj, då hjälper sambon till. Det är helt outhärdligt att leva i detta i längden. Och jag skyller varken på ex eller styvbarn utan på min man. Jag har låtit honom hållas för att jag har velat att han ska få ha sin fina relation till sina äldsta barn och jag ha också haft bilden av att det är synd om de äldsta barnen som är skilsmässobarn. Men nu har jag nått min gräns. Nu är det fan nog! Jag och sambon går som sagt i parterapi pga detta. Har nån något tips på hur jag kan bryta dessa mönster hemma??

Vilket låter som en man som har svårt att knyta an till den yngsta och som aktivt tar distans från yngsta barnet.

Det är klart att man undrar hur du definierar en nära relation till sitt barn. Anser du att hans beteende tyder på att han har en nära relation till ditt barns? Du skriver också att han har en fin relation till sina äldre barn?

(Antar att hans barn är tvillingar?)

Mycket som haltar i TS inlägg.

Känns som att hon måste försvara hans beteende, eftersom hon väljer att leva med honom.

LukeStairwalker

Äldre 19 Mar 12:00

#872

Anonym (Inga) skrev 2020-03-19 11:45:30 följande:

Och där kom biomammorna igen :)

Det kan väl ändå inte vara ett problem med biomammorna? De kan ju också vara en del av er styvmammors liv och när ni ändå pratar i tråden om hur knasiga biomammorna är så är det väl jättebra att de är här så ni kan reda ut saker?

Annars sitter ju bara styvmammorna här och alla tycker likadant och inget blir utrett.

Nu har ni chansen, styvmammor!

smulpaj01

Äldre 19 Mar 12:01

#873

Anonym (Inga) skrev 2020-03-19 11:45:30 följande:

Och där kom biomammorna igen :)

Är inte du också biomamma?

Anonym (V)

Äldre 19 Mar 12:04

#874

smulpaj01 skrev 2020-03-19 10:55:32 följande:

Min bror lever sedan många år med en kvinna och hennes barn. De första åren gick allt väldigt bra och han blev verkligen en bonus förälder till barnet.

Men först fick biopappan ett fängelse straff och var borta länge, under denna tid hände något i relationen mellan barnet och min bror. Förmodligen för att barnet saknade sin pappa. När han kommit ut och de hade varannan vecka igen blev det något bättre. Men kort därpå blev pappan väldigt allvarligt sjuk så barnet fick bo på heltid hos mamma igen under väldigt lång tid.

Det blev då sämre och sämre i hemmiljön. Men nu när de äntligen fått gemensamt barn (försökt i flera år med IVF) ville de kämpa på.

Men efter allt jag sett och hört så har jag sagt flera gånger att det vore bättre för alla om de separerade.

Idag är barnet vuxen och flyttade hemifrån ett par månader, tyvärr blev han vräkt och fick flytta hem igen.

Min bror och barnet fullkomligt hatar varandra nu, brorsan tycker att det är " världens mest bortskämda skitunge som bor nästan gratis på lyxhotell hos dem". Barnet har högre lön än de vuxna har tillsammans men har inte råd att betala mer i hemmet anser mamman.

Jag tycker hela situationen är hemsk och tror att en separation för flera år sedan hade varit ett bättre alternativ.

Själv har jag ingen styvmamma till mitt barn och kommer aldrig ha det, så någon bitter och svartsjuk biomamma är jag inte som flera verkar tro. Struntar fullkomligt i vem exet träffar. Fast när relationer fungerar så illa i bonusfamiljen så tycker jag man ska fundera på att kasta in handduken istället för att barnen ska bli lidande som man ofta läser om i dessa styvfamilj trådar på fl.

Fast här tycker jag också att resonemanget att skilja sig måste nå ett bäst före datum också när det kommer till vuxna barn. Jag blev osams med min mammas man en gång för längesen när jag var 20 nånting, pratade inte med nån av dem på ett halvår. Nu är det glömt o över men det hade varit hemskt ifall min mamma skulle skilt sig då bara för att han o jag hade en konflikt?

För där får man börja tänka till lite själv även fast man är styvbarn och vuxen. Själv flyr man ju boet o kommer inte vara den som sitter o håller pappa o mamma i handen, man behöver inte älska deras man eller kvinna men ändå respektera att det är deras livspartner.

Anonym (Karin)

Äldre 19 Mar 12:26

#875

LukeStairwalker skrev 2020-03-19 11:47:32 följande:

Förmodligen kallar mannens föräldrar den nya barnet för sladdis efter det kom några år efter de äldre barnen. För mig är en sladdis ett barn som har ett eller flera klart äldre syskon.

En sladdis kan väl få en lillebror eller lillasyster och slutar då vara sladdis. Alltså.. är detta en intressant diskussion eller vad?

Ni får fråga släktingarna varför de kallar era barn sladdisar :D

Verkar som att du tycker den är intressant eftersom du fortsätter att prata om det.

Min man har aldrig benämnt vårt barn som sladdis. Det kanske är så att det inte är den känslan som kommer när det handlar om barn med olika mammor.

Och som nån sa, svärföräldrarna och mina föräldrar hade flera barnbarn och såg knappast mitt barn som sladdis. Det jag diskuterade var att omgivningen lätt glömmer att se mig som förstagångsförälder. Det finns andra sätt att göra det på än att prata om sladdisar.

Men hade någon benämnt mitt barn som sladdis så hade det helt klart varit absurt.

Anonym (Karin)

Äldre 19 Mar 12:31

#876

Anonym (***) skrev 2020-03-19 11:55:44 följande:

Mycket som haltar i TS inlägg.

Känns som att hon måste försvara hans beteende, eftersom hon väljer att leva med honom.

Eller så är livet inte svart eller vitt. Det är ju snarare konstigt att man ska lämna innan man har försökt allt. Vad jag förstod går de i parterapi.

LukeStairwalker

Äldre 19 Mar 12:37

#877

Anonym (Karin) skrev 2020-03-19 12:26:25 följande:

Verkar som att du tycker den är intressant eftersom du fortsätter att prata om det.

Min man har aldrig benämnt vårt barn som sladdis. Det kanske är så att det inte är den känslan som kommer när det handlar om barn med olika mammor.

Och som nån sa, svärföräldrarna och mina föräldrar hade flera barnbarn och såg knappast mitt barn som sladdis. Det jag diskuterade var att omgivningen lätt glömmer att se mig som förstagångsförälder. Det finns andra sätt att göra det på än att prata om sladdisar.

Men hade någon benämnt mitt barn som sladdis så hade det helt klart varit absurt.

Nja det var ett svar Ess men jag tröttnade halvvägs eftersom det känns oviktigt.

Anonym (Karin)

Äldre 19 Mar 12:53

#878

LukeStairwalker skrev 2020-03-19 12:37:33 följande:

Nja det var ett svar Ess men jag tröttnade halvvägs eftersom det känns oviktigt.

Ja, vad var det som var svårt att förstå? Bekanta som kom med knäppa kommentarer. Diskussionen handlade om omgivningens kommentarer. Jag kan önska att jag inte var så hänsynsfull som lät folk undra över styvbarnet när jag faktiskt skulle få mitt första barn. I så fall hade det varit mer intressant om nån hade frågat om jag var orolig och hur jag tänkte med hans tidigare barn. Inte att jag skulle svara på vad styvbarnet tyckte om att få ett syskon. Det finns hur många andra frågor som helst som hade varit bättre att få.

Anonym (Vilken dålig pappa!)

Äldre 19 Mar 12:54

#879

Anonym (Karin) skrev 2020-03-19 12:31:10 följande:

Eller så är livet inte svart eller vitt. Det är ju snarare konstigt att man ska lämna innan man har försökt allt. Vad jag förstod går de i parterapi.

Men här påstår inga att han har en bättre relation till den yngsta trots att hon innan skrivit om hur han beter sig på motsatt sätt! Det är ju inga som är svart eller vit, beskriver en pappa som beter sig som en skitpappa till yngsta och samtidigt påstår att dom ha en närmre relation.

Det kan ju vara så att styvmammor som lever i dåliga familjer inte har grepp om vad som är normalt. Dom normaliserar ett beteende som andra skulle se dom skadligt eftersom att dom inte vet annat. Kan också vara att dom stannar för länge i en vilja att lyckas bättre än exfrun? Inga beskriver många saker som är skadliga men vill samtidigt påstå att han är en bättre pappa nu än till sina tvillingar. Att normalisera en dålig relation är vanligt och fullt normalt med det gör också att mammor utsätter sina barn för saker som barn bör skyddas från.

Styvmamma-upproret

INNEHÅLL