• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Anonym (Inga)
    LukeStairwalker skrev 2020-03-19 12:37:33 följande:
    Nja det var ett svar Ess men jag tröttnade halvvägs eftersom det känns oviktigt.
    Det verkar som om du bara hänger i tråden för att få din egen verklighet bekräftad. Att du släppte din stora kärlek av en anledning. Här diskuterar vi i detalj olika aspekter av styvfamiljslivet och många styvmammor som har fått gemensamma barn är lyckliga i sina relationer. Det verkar svårt för dig att acceptera, och jag undrar varför.
  • Rudbeckius
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-19 10:18:48 följande:
    Jag tycker att man måste tillåta sig att känna känslorna, om man känner den där stora sorgen, om man känner sig förrådd, eller som någon som kunde ersättas så lätt, eller vad man nu kan gå igenom. Prata om det. Även exen måste få tillåtas att berätta utan att bli dömda som "bittra". Jag tror det är många ex som går igenom något, vad det än är, när det där barnet är ett faktum och som i stället börjar hänga upp sina känslor på att exmannen inte är tillräcklig för deras gemensamma, hittar på nya regler, ger uttryck för de där känslorna på ett sätt som skadar. 
    Instämmer att man ska ha respekt för sina känslor, släppa ut dem och berabeta dem så att de kan klaras av. Det tar tid.

    Det man inte ska göra av omsorg om andra och sin värdighet är att låta barnen höra de obehagliga vusenkänslorna, eller att stolt deklarera och uttrycka de rätt ogina känslorna för exet och den gravida. Där måste man hålla sin vuxengräns så att man inte på riktigt blir den bittra, hatiska och onödigt gränslösa exföräldern som skadar för sig själv och andra pga oförmåga att behärska sig.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-19 12:31:10 följande:
    Eller så är livet inte svart eller vitt. Det är ju snarare konstigt att man ska lämna innan man har försökt allt. Vad jag förstod går de i parterapi.
    Ja precis, det verkar svårt att förstå att livet inte är svart eller vitt. Är det så svårt att förstå att jag och min man blev otroligt kära för flera år sedan och hade flera underbara år före vi fick barn? Att vi sedan fick barn och har haft några kämpiga år i styvfamilj? Att vi nu går i parterapi och försöker reparera? Att jag är väldigt kär i min man och därför försöker förlåta? Att jag har startat den här tråden just för att kunna bearbeta mina erfarenheter med andra och komma vidare? Bland annat. 
  • Anonym (Inga)

    Det är väldigt intressant att diskutera att man upplever att styvbarnen curlas och förfördelas på olika sätt, men att pappan ändå står närmre de små, gemensamma barnen. Varför agerar han på ett så flat och ansträngt sätt mot sina äldsta? Som en generad avlägsen släkting nästan. 

  • Jw83
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-19 13:14:33 följande:

    Det är väldigt intressant att diskutera att man upplever att styvbarnen curlas och förfördelas på olika sätt, men att pappan ändå står närmre de små, gemensamma barnen. Varför agerar han på ett så flat och ansträngt sätt mot sina äldsta? Som en generad avlägsen släkting nästan. 


    Varför håller han sig borta från hemmet när bonusarna inte är hemma? Varför vill han inte spendera tid med den yngsta? Varför följer han aldrig med på saker som gäller den minsta? Varför skriker han på den minsta men är tålmodig och snäll mot dom äldsta?

    Har han svårt att knyta an till den minsta?
  • LukeStairwalker
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-19 13:03:41 följande:

    Det verkar som om du bara hänger i tråden för att få din egen verklighet bekräftad. Att du släppte din stora kärlek av en anledning. Här diskuterar vi i detalj olika aspekter av styvfamiljslivet och många styvmammor som har fått gemensamma barn är lyckliga i sina relationer. Det verkar svårt för dig att acceptera, och jag undrar varför.


    Om du tittar lite längre upp så ser du att jag skrivit att jag tror det finns många bonusfamiljer som fungerar bra. Jag har några i min umgängeskrets.

    Ifall du tycker jag har svårt att acceptera att det finns lyckliga bonusfamiljer så får du gärna utveckla vad du grundar det på. Är det något jag skrivit eller bara ett antagande från din sida?

    Tidigare så ville du göra klart att tråden handlar om problemen styvmödrar upplever i sina bonusfamiljer (enligt din uppdaterade TS) men nu är det aspekter av bonusfamiljen och att många är lyckliga.

    Jag tycker det är en bra förändring av tråden. Det går åt rätt håll.

    Du har även gått från att ha varit förlossningsdeprimerad i ett år till nu endast en månad. Det är också bra (Jag bortser från att du skarvat för att få effekt i tråden) och en positiv utveckling.

    Fortsätter det så här så är det snart en tråd som handlar om hur lyckliga ni är i era bonusfamiljer och att allt fungerar bra.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-19 12:54:02 följande:
    Men här påstår inga att han har en bättre relation till den yngsta trots att hon innan skrivit om hur han beter sig på motsatt sätt! Det är ju inga som är svart eller vit, beskriver en pappa som beter sig som en skitpappa till yngsta och samtidigt påstår att dom ha en närmre relation.

    Det kan ju vara så att styvmammor som lever i dåliga familjer inte har grepp om vad som är normalt. Dom normaliserar ett beteende som andra skulle se dom skadligt eftersom att dom inte vet annat. Kan också vara att dom stannar för länge i en vilja att lyckas bättre än exfrun? Inga beskriver många saker som är skadliga men vill samtidigt påstå att han är en bättre pappa nu än till sina tvillingar. Att normalisera en dålig relation är vanligt och fullt normalt med det gör också att mammor utsätter sina barn för saker som barn bör skyddas från.
    Men det finns väl ingen människa som "vet" nåt annat? Skulle vi vara en lägre stående människor som förstår mindre på nåt sätt? 

    Problemet att leva i styvfamilj är att det inte finns något "normalt". Vi får inte veta att det är normalt att exen kan börja bete sig konstigt när vi väl skaffar barn, annars hade man ju kunnat vara beredd på det och hanterat det annorlunda. Hade min man hört vår barnmorska redan innan exet började härja så hade han kunnat vara mer förberedd på att det kunde hända och funnit sig snabbare. Nu blev det något vi fick veta när det väl hade hänt och när vi väl berättade för vår barnmorska, då först fick vi veta att det där var så vanligt. 

    Jag tror däremot inte att det är unikt att kämpa på för att inte skilja sig. I en relation där den ena redan är skild med barn kanske man också kämpar på lite mer, just för att man vet hur det faktiskt kan bli. 
  • Anonym (Vilken dålig pappa!)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-19 13:23:44 följande:

    Men det finns väl ingen människa som "vet" nåt annat? Skulle vi vara en lägre stående människor som förstår mindre på nåt sätt?


    Självklart inte. Poängen är att ni aldrig upplevt hur en välfungerande familj med barn fungerar. Redan från början har det funnit konflikter, bråk, illojalitet ( eller som i ts fall skrik, depression och utmattning osv) Detta gör att ni efterhand acceptera mer och mer. Det är så en normalisering fungerar. För 10-15 år sedan trodde ts säkert aldrig att hon skulle låta sitt framtida barn bli behandlat så här av sin pappa. Men nu sitter hon ändå här. Hon normaliserar och ser därför inte vad hennes barn utsätts för.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-19 13:33:06 följande:

    Självklart inte. Poängen är att ni aldrig upplevt hur en välfungerande familj med barn fungerar. Redan från början har det funnit konflikter, bråk, illojalitet ( eller som i ts fall skrik, depression och utmattning osv) Detta gör att ni efterhand acceptera mer och mer. Det är så en normalisering fungerar. För 10-15 år sedan trodde ts säkert aldrig att hon skulle låta sitt framtida barn bli behandlat så här av sin pappa. Men nu sitter hon ändå här. Hon normaliserar och ser därför inte vad hennes barn utsätts för.


    Varannan vecka upplever jag åtminstone hur en välfungerande familj fungerar.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-19 13:33:06 följande:

    Självklart inte. Poängen är att ni aldrig upplevt hur en välfungerande familj med barn fungerar. Redan från början har det funnit konflikter, bråk, illojalitet ( eller som i ts fall skrik, depression och utmattning osv) Detta gör att ni efterhand acceptera mer och mer. Det är så en normalisering fungerar. För 10-15 år sedan trodde ts säkert aldrig att hon skulle låta sitt framtida barn bli behandlat så här av sin pappa. Men nu sitter hon ändå här. Hon normaliserar och ser därför inte vad hennes barn utsätts för.


    Eh, jo det har vi. Du börjar mer och mer låta som en bitter biomamma.
Svar på tråden Styvmamma-upproret