Är det verkligen värst av allt? Känns tvärtom som att empati är rätt långt ner på din lista...
Och du kan slappna av. Jag har varit överviktig och/eller fet i hela mitt liv, äter mycket och onyttigt, och har ett blodtryck som en elitidrottare. Dessutom har jag betalat in en sjuhelvetes mängd skattepengar i matmoms. Jag har förresten inte alls gett upp eller känner mig fången i min kropp; tvärtom motionerar jag rätt mycket och unnar mig det jag vill i matväg. Hellre det än människor som ska oja sig över att de äter EN kaka på en tillställning, och aldrig har en avslappnad inställning till sin kropp oavsett hur bra de sköter den.
Anonym (Självkritik är svårt för kvinnor) skrev 2020-06-21 18:18:14 följande:
Om jag går ett varv på stan ser jag ca 200 kvinnor +100 kr och de är max 170 cm men klär sig som om de vägde 65 kg. Det enda jag ser är människor som gett upp och som kommer kosta mig och alla andra skattebetalare massor i ökande sjukvårdskostnader. Dessutom röker unga kvinnor mer och mer vilket också blir en vårdkostnad. Lägger man sedan till antidepp och övrig medicinering på det. Värst av allt är nog lidandet att vara fånge i sin egen kropp.
