Hur berätta om otrohet?

Fast nu handlar det inte om att få hjärnsläpp, det handlar om vad man gör EFTER att man fått hjärnsläpp. Berätta eller inte berätta... 

Det är en sån otroligt egoistiskt mentalitet hela vägen...

Först går man ut och knullar någon annan, men det ursäktar man såklart bort med det vanliga skitsnacket om att... man är väl bara mänsklig... alla kan få hjärnsläpp, osv och det tycker man att alla ska hålla med om, annars är man jättetaskig.

Men tydligen räcker det inte med att andra ska acceptera att folk ibland får hjärnsläpp... nejdå... sen ska alla oxå vara ok att man fortsätter förnedra sin partner genom att låta personen leva i en stor fet lögn så länge man vill... 

Och inte nog med det, man ska även vara ok med att man kallar det för att "ta ansvar" och att man bara är jättesnäll som "skonar" sin partner från den hemska sanningen..

Det verkar vara väldigt mycket folk bara ska svälja för att otrogna människor ska må bra 

Hej,
Som någon som varit den som blivit utsatt för otrohet är det några frågor du bör ställa dig.
1) är det här verkligen en avslutad historia? Om nästa gamla kärlek hör av sig, hur reagerar du då?
2) Lever du det liv du vill ha? 
3) Var det här en väckarklocka för dig, dels vad du själv är kapabel till men även i insikt i vad du har att förlora?

Om du är helt 100 % säker på att du aldrig mer kommer svika din sambo och att det är var en engångsgrej, ett symtom på hur ert förhållande var just då, då skulle inte jag vilja veta. Du måste fråga dig vad som blir vinsten av att du berättar? Du lättar på ditt samvete men insatsen är enorm, risken att förlora sambo, barn på heltid, hem, vänner, familj är hög.
Jag känner att du får bita i det sura äpplet och hantera det du gjort. Leva med det helt enkelt. Om du berättar kommer du känna dig lättare, för stunden, min din sambo kommer tvingas in i ett helvete och ett liv fullt med tvivel, hur mkt ni än vill jobba er igenom det.

Om er relation inte är som du önskar. Gå i terapi. Jobba på er kommunikation. 

Alla är mänskliga och kan göra fel. Men vad blir priset för att lätta ditt dåliga samvete?

Jag har följt tråden från början men inte läst alla inlägg. Hade jag vetat att TS skulle lägga ut detta så hade jag bestämt sagt, nej gör det inte. 

Dessa otrohetstrådar urartar väldigt snabbt till att handla om egna personliga erfarenheter och att döma, döma och döma andra.

TS har ställt en fråga men få som har svarat har kunnat hålla sig till frågan utan istället svävat ut i något helt annat obegripligt som inte har efterfrågats.  

TS mådde dåligt då hon la ut tråden men jag förmodar att hon mår mycket sämre nu. 

Jag lägger mig inte här i frågan om otrohet, om man ska berätta eller inte förutom att det kortfattat är fel att vara otrogen. Men det är så mycket mer om och kring detta. Inget försvar för otrohet men att gå så bananas varje gång detta kommer upp och att några av er speciellt dyker upp då otrohet diskuteras är väldigt tragiskt. 

Är det bitterhet eller är ni så okänsliga, när en medmänniska ber om råd som redan är i en väldigt jobbig situation, att det inte räcker med att hon redan har gått ner för räkning utan ni ska stampa upprepade gånger på henne också? 

Detta gäller även alla andra som tidigare gjort misstaget att ventilera otrohet i någon form på denna sida.

Jag är väldigt säker på att de som har varit otrogna redan vet långt in i hjärta och själ att de har gjort fel. De som inte känner det skriver inte och frågar om råd på ett forum. 

Ge andra respekt så får du respekt tillbaka