Jag tycker TS bör hålla detta för sig själv, inte säga något alls.
Givetvis under förutsättning att det var ett engångsmisstag och att det aldrig händer igen och att inga känslor vaknade till liv eller finns där och spökar i bakgrunden.
Det TS gjort är givetvis dåligt och inte alls bra i en monogam relation, men det är ju faktiskt så att det inte är första eller sista gången något sådant här händer. Det händer dagligen, och kommer fortsätta göra det också. Att fela är mänskligt, och här får TS ta ett sitt ansvar.
Om TS väljer att berätta, så bör hon göra det väldigt snart, ju längre tid som går, ju värre blir sveket på något sätt. Berättar man får man även bära huvudhuvudet inför familjen, släkten, vänner och alla andra som får höra om det. Det kan sluta i en splittrad familj, där både TS och hennes sambo ser sina barn varannan vecka, må dåligt, sen sina barn må dåligt, vara i sorg över relationen, men även sorgen över att barnen faktiskt mister sin trygghet i hemmet, man kanske får flytta från nuvarande hushåll till ett mindre, bli "fattig" då man då skall bära ett helt hushålls kostnader själv. Detta gäller inte bara TS utan även hennes sambo.
Om TS inte berättar, så får hon faktiskt ta ansvar för sitt snedsteg, och bära denna hemlighet själv, och då framförallt för att skydda familjen och barnen. Att bära hemligheten själv är ett mycket större ansvar än att berätta. Det kräver att man tar denna hemlighet i beaktning i allt som rör familjen och sambon. Hon får helt enkelt vara trevligare, mer kärvänlig, visa mer uppskattning och framförallt komma ihåg vad som höll på att rinna henne ur händerna.
Med tiden kommer säkerligen ångesten finnas där, men inte bli lika påtaglig och tillslut lägga sig.
Hoppas verkligen det löser sig för TS, oavsett val hon gör. Personligen hade jag tigit och låtsas som om allt var som vanligt. TS måste se till sina barn, sin sambo och sig själv och får på grund av sitt misstag bära hemligheten för att inte skada resterande familj.
/RodisDoris
