Hur berätta om otrohet?

Men oj va moget 

Nej, Det är tyvärr inget nytt att jag och "Jaha" blivit anklagade för att vara samma person av er som är pro otrohet. Tror det var "Ditt ansvar" som startade den diskussionen under ett annat nic.
Nu har det underliga hänt att "Jaha och jag har lagt in ett inlägg samtidigt...
#647 och #648
Undrar hur det gick till...?
Tycker den diskussionen borde vara avslutad, det är bara dumheter.

Men det där har jag svarat på för två månader sedan. Du upprepar dig hela tiden. Du kommer inte med något annat. Du har fastnat i hissen och kan inte ta dig ur.

Det är väl klar att jag upprepar mig när du hela tiden slingrar dig?

Hur många ggr har jag bett dig svara på frågan nu? Och ditt svar är hela tiden en massa luddiga hänvisningar.. varför inte svara på frågan? Så jävla svår är den väl inte?

Haha, ja han är ett unikum, kör med alla fula trix som finns... bla anklaga andra för saker som han själv gör.

Men å andra sidan, kan man förvänta sig något annat av någon som propagerar för att det är ok att svika, ljuga och manipulera?

Men till vilken nytta?

Nej, men det behövs för att sätta diagnoser på folk.

Vad jag tycker om otrohet?
Det svarar jag på när du svarat på min fråga.

Okej,

Alla gör som de vill...

Men jag vill bara säga att jag blev bedragen i mitt första samboförhållande, och trots att min dåvarande höll tyst om det i närmare tre (3) år, så hade jag känt på mig att något inte stod rätt till.

Jag trodde verkligen inte att han hade varit otrogen, jag litade ju på honom och vi hade pratat "öppet" om sådant (han hade ljugit mig rakt i ansiktet). Till slut kunde han inte leva med lögnerna och berättade självmant för mig om allting. Jag hade svårt att tro honom!! Först. Men när jag funderade på allting de kommande månaderna så fick alla konstiga gamla minnen och känslor en logisk förklaring.

Hans oärlighet hade jag upplevt som någon slags kyla, men jag hade misstolkat den. Hade aldrig tvivlat på hans ord eller trohet. Utan trodde bara att han inte älskade mig, att den "kylan" jag upplevde berodde på mig. Att jag gjorde något fel...

Så alla ni som tycker att man ska bita ihop och hålla tyst om otrohet kan fundera på detta! Mycket kommer fram ändå, i kroppsspråk eller andra förnimmelser...

Dessutom förlät jag honom till slut. Och vårat sexliv fick ett otroligt uppsving, eftersom jag kände mig tänd av tanken på att han hade knullat en annan och dessutom ärad över att han berättade sanningen för mig. Jag kände mig mer värd som fick dela allt det med honom.

Vårt förhållande tog sedan slut av andra orsaker, bl.a. att han inte kunde hålla sig till sanningen i fortsättningen heller...

Jasså, menar du att det är normal att tycka att det är ok att svika, ljuga, förnedra manipulera personer?  Är inte det ganska karakteristiska drag för människor med personlighetsstörningar som tex narcissism, empatistörningar, etc?

Om manipulativt beteende (vilket att lura sin partner att vara kvar i förhållandet med hjälp av lögner och undanhållande faktiskt är) är karakteristiskt för människor med personlighetsstörningar så är det väl rimligt att utgå ifrån att människor som förespråkar just det beteendet kan lida av samma störningar?

Jag har redan svara på din fråga... det är inte normalt att tycka att det är ok att svika, ljuga, förnedra och manipulera människor men som tur är så är det få människor tycker så på riktigt, däremot verkar det vara väldigt poppis att göra saker man själv tycker är fel vilket inte är riktigt samma sak. Det är alltså skillnad på "vanlig" egoism/dubbelmoral, dvs man tycker man har rätt att göra saker som man vet är fel och att på riktigt anse att det är rätt att göra så.

www.psychologytoday.com/us/blog/fulfillment-any-age/201204/it-s-fine-line-between-narcissism-and-egocentrism

Så kan du svara på min fråga nu?

Tycker du själv det är normal att tycka att svika, ljuga, förnedra och manipulera andra?

Det är klart att vardagen blir påverkad. Det finns en teori som upprepas här i tråden med regelbunden periodicitet, att otrohet påverkar absolut ingenting i vardagslivet så länge det inte upptäcks. Så vitt jag vet, det finns mentala kompartmentalisering mekanismer hos seriemördare men ordinarie människor lär inte besitta dessa. Så länge man bryr sig ett dugg om sitt förhållande ger otrohet starka skuldkänslor som påverkar måendet, tankar och oundvikligt beteendet.