BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET

Hej!

Anna87a, 34 år och BF 18/12 om allt vill väl denna gång. Har gjort IVF pga manlig faktor och detta är den fjärde återföringen (fryst femdagarsembryo). Har tyvärr två missfall i bagaget så en fruktansvärd oro så här i början men det är nog gemensamt för oss alla. Har officiellt testdag imorgon men fick ett väldigt tidigt plus, idag är jag bara i v. 4+4. Vet att mycket kan hända men känner att det är bättre att vara glad så länge det varar och inte låta dåliga erfarenheter ta över för mycket.

Mina symtom är framförallt ömma bröst; avtar under natten och nästan borta när jag vaknar men sen börjar det om igen varje dag. En äcklig smak i munnen (haha aldrig upplevt det innan) och en del ilningar i magen.

Ska bli kul att följa er resa, håller tummarna för allihopa!!

Hej..

Tyvärr har jag fått missfall så har varit väldigt nere men känner ändå att det är bara att försöka igen <3

Hoppas det går bättre för er andra :)

Förresten vart bor ni någonstans? Hade ju varit kul om någon här var från samma stad/område 

Alltså dessa humörsvängningar. Haha. Idag skulle jag duscha och satt och kissa innan. Rätt som det är kommer världens gråtattack. Jag går in i duschen och bara gråter o gråter. Min sambo knackar på dörren i panik

-"Har det hänt något???!!! Har du ont någonstans???!!!"

-"Nej allt är bra, jag är bara ledsen".

-"Varför då?"

-"Jag vet inte *böl böl böl* jag bara gråter."

Jag blir klar och lägger mig bredvid honom i soffan och säger att det kanske är hormonerna som spökar. "EH..ja" svarar han då. :D

Gråter till Let's Dance som har tema idag att dansa för en speciell person i deras liv. En stund efter det läser jag en rolig grej på Facebook och får världens skrattanfall och kan inte sluta skratta. Jag var tvungen att ringa min syster och skratta vidare med henne för min sambo undra vad tusan det var frågan om. :D hahaaha.

Hej!! :) Jag plussade precis så hoppar in här, CB säger 2-3 veckor. Är i chock! Hade ett missfall i februari, hoppas det ska gå bättre denna gång.

plussade nyligen, så lägger till mig i listan ????

Livrädd för att något ska hända, men skönt att veta att jag kan bli gravid!

Hej, jag följer gärna med denna tråd ???? Jag har bf 13.12. Det tog nästan 2 år innan pluset och följande månad skulle jag börja ta Letrozol så var verkligen överraskad när det plötsligt hände!

Skall till mödrarådgivningen 10.5 och har ett tidigt ultraljud bokat fredagen före ????

I dagsläget mår jag illa urk urk urk, har provat med armband för illamående men hjälper inte...

Jag bor förresten i Finland så kan vara roligt att jämföra eventuella skillnader man kan stöta på.

Oj, blev ett långt inlägg men undrar ännu när ni tänkte berätta för andra om er graviditet? Jag har inte ännu berättat för någon.

Ha det gott!

Någon som har tips på hur man låtsas dricka? Nu när många kommer bjuda in en för ett glas rose i solen XD

Jag hoppar försiktigt in igen i den här tråden. Efter mina två MA fick jag idag se ett litet hjärta slå. Kan fortfarande inte fatta!

Fick en så fantastiskt fin och medkännande läkare och dessutom tid för ett till ultraljud om 2 veckor. Är så glad. <3

Fick ett samtal innan idag från barnmorskan som gjorde mig så himla orolig :( 

Var inne på mottagningen i fredags och tog massa blodprov, och idag ringde hon upp och sa att jag låg förhöjt på TRAK-antikroppar, ett extratest som togs på mig pga överaktiv sköldkörtel i tonåren. I min värld fanns det inte ens att jag skulle kunna ha kvar antikroppar från detta, då jag opererade bort sköldkörteln 2008. Tyvärr så kan dessa antikroppar innebär att tillväxten hämmas på fostret, att fostret får hjärtsvikt och i värsta fall fosterdöd. 

Tog samtalet mitt i ett digitalt jobbmöte och kunde inte fokusera på mötet överhuvudtaget efter det. Ringde sedan min sambo och bara grät, föreställde mig det värsta inför KUB som vi ska på i slutet av nästa vecka. Som tur är så är han lugn och lyckades lugna mig i att risken för detta nog är väldigt låg. Ska nu få en remiss till endokrinologen som ska utreda det hela lite noggrannare. 

Fy vad hemskt det var. Nu har det gått några timmar och min värsta oro har hunnit dämpa sig. Tyckte det var så himla jobbigt att ett fel hos mig skulle kunna påverka det lilla livet negativt. Så hemsk känsla bara; att man är otillräcklig. 

Dock glad att vården gör uppföljningar på detta och faktiskt tog testet, och får försöka vara trygg i att de nu antagligen kommer följa värdena noga framöver :)