• Kaninbunny

    Oetiskt med äggdonation

    Hej FL. Jag skulle vilja starta den allmän debatt om det här med äggdonation.

    Det är väldigt många som har svårt att få barn på egen hand och tar till ivf bland annat.

    När det kommer till spermie-och/eller äggdonation får det mig att må väldigt dåligt. Som jag har förstått det har inte barnet ifråga alltid rätten på sin sida att få reda på sitt ursprung, alltså vem som är donator.

    Känt är ju att adopterade barn ofta mår dåligt när de känner sig rotlösa och inte lyckas hitta sina rötter, även om de ser sina adoptivföräldrar som sina föräldrar naturligtvis. Det har gjort att de löper större risk för psykisk ohälsa.

    Inte heller är det etiskt rätt att köpa njurar av folk, och jag förstår inte varför det skulle vara okej att köpa ägg eller sperma av folk då det dessutom går ut över ett oskyldig barn. Jag kan förstå att man vill ha barn, men kan inte förstå hur man kan vara beredd att gå över lik för detta. Hade personligen aldrig klarat av att köpa ägg eller sperma av en okänd person utomlands just av den anledningen. Varför gör man det? Hur kan man tycka att det är okej? Och vad har barnet för rättigheter i detta?

  • Svar på tråden Oetiskt med äggdonation
  • Anonym (Maja)
    Drottningen1970 skrev 2021-04-10 19:39:17 följande:

    Jag har också påpekat att det är relationen som är det viktiga. Den relationen skulle en dag efter att barnet fötts finnas med barnet som legat i min mage i 9 månader, inte med barnet jag fått med mig hem i en dag. Var gränsen går innan relationen med det födda barnet utvecklats är ju olika. Anknytning sker i olika takt. Men när man börjar snacka om att man skulle vilja lämna tillbaks ett barn så länge barnet var under ett år, således kanske 6 månader, 8 månader eller kanske 11, 5 månader.. tja då kan jag inte se nån annan förklaring än att man är känslomässigt skev på något vis.


    Men varför? Du har fått hem en bebis som du har fått mysa med något dygn, ammat, bytt kläder på, varför byta tillbaka? Gener spelar ju noll och ingen roll? Det spelar väl ingen roll att barnet du fått hem inte är ditt genetiskt..?
  • Drottningen1970
    Embla twopointoh skrev 2021-04-10 19:37:11 följande:

    Jag har inte argumenterat emot dina känslor, utan dina påståenden. Det är ju nämligen totalt meningslöst att argumentera emot någons känsla, speciellt om denna känsla bara bygger på det, känsla, och inte har någon som helst rationell förankring.

    Vilken härskarteknik har jag använt? Var har jag förlöjligat dig? Konkreta exempel, tack, och med det menar jag mer än ett citat, det måste motiveras varför det är en härskarteknik/förlöjligande.


    Nej, du kommer inte att få mig att jaga halmgubbar. Du vet vad du skrivit. Om du mot förmodan inte själv ser att det är förminskande, så kommer du inte att ändra inställning även om jag ger dig citat. Och helt ärligt så är det inte heller särskilt viktigt för mig att övertyga dig och det påverkar inte det jag skriver eller diskuterar. Däremot är det en princip att påtala när jag blir bemött på det viset för att påtala att jag ser det.

    Sen ger jag mig aldrig in i någon bevisstrid, då det är en kamp man aldrig kan vinna.

    När det gäller saker som relationer, så är det enligt mig rationellare att vara känslostyrd än att vara vad du skulle beskriva som saklig. Det är den ,möjligtvis, irrationella kärlek som man har till sina barn som gör att vi älskar dom villkorslöst oavsett, och som gör att vi spar våra barn som kanske föds med olika defekter istället för att lämna dom i skogen och istället satsa på ett bättre exemplar nästa gång..och när jag talar om våra barn så menar jag de barn som vi tagit till oss känslomässigt, inte e som nödvändigtvis delar våra gener.
  • Drottningen1970
    Anonym (Maja) skrev 2021-04-10 19:44:43 följande:

    Men varför? Du har fått hem en bebis som du har fått mysa med något dygn, ammat, bytt kläder på, varför byta tillbaka? Gener spelar ju noll och ingen roll? Det spelar väl ingen roll att barnet du fått hem inte är ditt genetiskt..?


    Generna har inte ett smack med relationen att göra. Normalt sett så bygger man en relation med barnet i magen som efter 9 månader antagligen väger tyngre än 1 dag utanför magen.
  • Anna 428
    Drottningen1970 skrev 2021-04-10 19:39:17 följande:
    Jag har också påpekat att det är relationen som är det viktiga. Den relationen skulle en dag efter att barnet fötts finnas med barnet som legat i min mage i 9 månader, inte med barnet jag fått med mig hem i en dag. Var gränsen går innan relationen med det födda barnet utvecklats är ju olika. Anknytning sker i olika takt. Men när man börjar snacka om att man skulle vilja lämna tillbaks ett barn så länge barnet var under ett år, således kanske 6 månader, 8 månader eller kanske 11, 5 månader.. tja då kan jag inte se nån annan förklaring än att man är känslomässigt skev på något vis.
    Enligt dig är familjhemsföräldrar är störda. För de ibland får ta hand om nyfödda barn som är inte deras biologiska barn och knyter an till de under flera år. Men en dag kommer biologiska föräldrar och tar tillbaka sina barn. Man måste skilja på känslor och handlingar.
  • Embla twopointoh
    Drottningen1970 skrev 2021-04-10 19:51:17 följande:
    Nej, du kommer inte att få mig att jaga halmgubbar. Du vet vad du skrivit. Om du mot förmodan inte själv ser att det är förminskande, så kommer du inte att ändra inställning även om jag ger dig citat. Och helt ärligt så är det inte heller särskilt viktigt för mig att övertyga dig och det påverkar inte det jag skriver eller diskuterar. Däremot är det en princip att påtala när jag blir bemött på det viset för att påtala att jag ser det.

    Sen ger jag mig aldrig in i någon bevisstrid, då det är en kamp man aldrig kan vinna.

    När det gäller saker som relationer, så är det enligt mig rationellare att vara känslostyrd än att vara vad du skulle beskriva som saklig. Det är den ,möjligtvis, irrationella kärlek som man har till sina barn som gör att vi älskar dom villkorslöst oavsett, och som gör att vi spar våra barn som kanske föds med olika defekter istället för att lämna dom i skogen och istället satsa på ett bättre exemplar nästa gång..och när jag talar om våra barn så menar jag de barn som vi tagit till oss känslomässigt, inte e som nödvändigtvis delar våra gener.
    Om du inte vill, eller kan, motivera, så är dina påståenden totalt meningslösa. Att slänga ur sig den typen av anklagelse och sedan ducka undan när man begär en förklaring är dålig debatteknik, förutom att det rent ut sagt är oärligt och fegt. Att du ursäktar din ovilja att motivera med att jag inte kommer att ändra inställning, det är ju, faktiskt, förminskande av mig. Oh, the irony...

    Du har upprepade gånger i denna tråd förminskat och demoniserat mig och andra som resonerar annorlunda än vad du själv gör. Du har försökt avfärda mig för att jag "inte verkar ha några problem med TS irrationella svador", men när jag förklarade för dig hur jag tänkte, det totalt ignorerade du och börjar istället indirekt säga att jag saknar moderskärlek, att jag hellre skulle låta mitt barn traumatiseras än av avstå från min egen känsla/vilja. Du etiketterar de med andra åsikter än du själv som havande "känslomässig störning", du säger nedlåtande att jag "tillskriver dig själv oerhörd vikt". Med mera.

    Och du har mage att anklaga mig för att förminska och använda härskartekniker?
  • Drottningen1970
    Anna 428 skrev 2021-04-10 20:06:36 följande:

    Enligt dig är familjhemsföräldrar är störda. För de ibland får ta hand om nyfödda barn som är inte deras biologiska barn och knyter an till de under flera år. Men en dag kommer biologiska föräldrar och tar tillbaka sina barn. Man måste skilja på känslor och handlingar.


    Tja. Det är tur att de finns. Såna uppbrott som du beskriver kan vara oerhört plågsamma för både barn och familjehemsföräldrar. Ibland har man nog inte riktigt förstått vad man gett sig in i när man tagit sig an uppdraget. Samtidigt är det ju skillnad på att ta in ett barn som man faktiskt VET att man ska lämna ifrån sig en dag. Då håller erfarna familjehem en viss känslomässig distans, även om man naturligtvis inte kan värja sig helt från att bli känslomässig involverad. Om ett familjehem som haft ett barn placerad i många år inte bli känslomässigt berörda över att lämna tillbaks barnet så skulle jag definitivt påstå att de är känslomässigt störda. Skulle personligen aldrig ta mig an ett sådant uppdrag eftesom jag vet att jag skulle knyta an till barnet rätt fort och skulle må skitdåligt över att lämna ifrån mig barnet. Men som sagt, det är tur att det finns de som klarar av det.
  • Drottningen1970
    Embla twopointoh skrev 2021-04-10 20:07:54 följande:

    Om du inte vill, eller kan, motivera, så är dina påståenden totalt meningslösa. Att slänga ur sig den typen av anklagelse och sedan ducka undan när man begär en förklaring är dålig debatteknik, förutom att det rent ut sagt är oärligt och fegt. Att du ursäktar din ovilja att motivera med att jag inte kommer att ändra inställning, det är ju, faktiskt, förminskande av mig. Oh, the irony...

    Du har upprepade gånger i denna tråd förminskat och demoniserat mig och andra som resonerar annorlunda än vad du själv gör. Du har försökt avfärda mig för att jag "inte verkar ha några problem med TS irrationella svador", men när jag förklarade för dig hur jag tänkte, det totalt ignorerade du och börjar istället indirekt säga att jag saknar moderskärlek, att jag hellre skulle låta mitt barn traumatiseras än av avstå från min egen känsla/vilja. Du etiketterar de med andra åsikter än du själv som havande "känslomässig störning", du säger nedlåtande att jag "tillskriver dig själv oerhörd vikt". Med mera.

    Och du har mage att anklaga mig för att förminska och använda härskartekniker?


    Ja. Som man ropar får man svar. Deal.
  • Drottningen1970

    Känner att jag tappat intresset för denna tråd så jag tackar för mig och tar bort den från favoritlistan.

    Få se om jag tittar in framöver, men just nu känns det bra såhär. Mår lite dåligt över diskussionen och tankarna det väcker. Så jag tar en paus, eftersom det kostar mer än det smakar.

  • Embla twopointoh
    Drottningen1970 skrev 2021-04-10 22:01:31 följande:
    Ja. Som man ropar får man svar. Deal.
    Fortfarande inga motiveringar eller konkreta exempel på anklagelserna, utan bara ett försök att skjuta ifrån sig skulden. Så otroligt låg argumentationsnivå.
  • NKmamma

    En reflektion från mig som ÄD-mamma.
    För mig har gener aldrig varit viktiga, vilket jag anser är förutsättningen för att ta emot donerat ägg.
    Jag är biologisk mamma och donatorn är just en donator som donerar en cell som kan bli ett potentiellt liv
    Att berätta för min dotter om hur hon blivit till har alltid varit prio ett.
    Vi har pratat om det med henne sen hon var ett och ett halv år och det har blivit en vetskap på ett naturligt sätt för henne.
    Hon har rätt till sitt ursprung, och om hon vill träffa donatorn så ska hon göra det.

    Här på ÄD-forumet har det varit stora motsättningar mellan mammor som med flit valt tex Ryssland för att göra ÄD så att barnet aldrig får veta vem donatorn är och de mammor inklusive mig som tänker tvärtom.
    De barn som kom till utomlands kommer på ett eller annat sätt få veta hur det ligger till, och dessa barn kommer att hamna i en livs/identitetskris av stora mått.
    Det är inte okay och jag fördömer detta tankesätt.

    Läs gärna lite om epigenetik.

Svar på tråden Oetiskt med äggdonation