Oetiskt med äggdonation

Varför är det  en risk att vilja träffa donatorn?

Vad går hela hennes barndom?

Du är liksom många andra väldigt otrevlig. Varför? 

Brukar inte kommentera särskilt ofta men kan inte låta blir. Jag är mamma till en äggdonationstjej. Hon har tillkommit här i Sverige. Vi har inte betalat ett öre för att få henne (förutom läkarbesök), vår donator har heller inte fått betalt förutom en liten ersättning för inkomstbortfall, mediciner etc. Så att köpa sig ett barn handlar det verkligen inte om. I Sverige vill man också att donatorn ska ha egna barn innan de donerar så att de ska förstå den känslomässiga biten. Innan vi blev godkända för äggdonation hade vi ett obligatoriskt samtal med en kurator om hur vi såg på äggdonation, vårt eventuella barns ursprung. Att berätta för barnet om det samt om vårt kontaktnät och att berätta för dem. Så visst har vi blivit utredda om huruvida vi är lämpade som föräldrar. 

Vår dotter fyller 8 i år, det var en självklarhet för oss att berätta om snälla flicka vi fick bebisägg från så hon är fullständigt medveten om hur hon kom. Har berättat att hon kan få träffa snälla flickan/donatorn när hon blir vuxen, då tittar hon frågande på mig och frågar varför skulle jag vilja det, du är min mamma. Inser självklart att hon kan komma att ändra sig och kommer givetvis fortsätta prata med henne utifrån den ålder och livsfas hon befinner sig i. Våra närmast anhöriga och vänner är också insatta i hur hon kom till så det är absolut ingen hemlighet. Sedan är det inget jag diskuterar med kreti och pleti. 

Kan för mitt liv inte förstå hur någon annan än den man vuxit upp med kan vara ens förälder. Föräldraskap handlar om att finnas där i vått och tort, att ge barnet de bästa förutsättningarna i livet. Utan mig och min man hade hon inte funnits till, precis som ett barn som tillkommit på "vanligt sätt". Uppväxt, trygghet och miljö är det som utgör ens bakgrund, inte DNA och en person man aldrig träffat. 

Någon pratade om förväntningar på likheter hos barnet vilket jag tycker som stenålderstänk. Vår dotter är sin egen, med sina egna egenskaper, förmågor och intressen. Skulle aldrig drömma om att överföra min identitet på henne, hon ska bli den hon vill och leva sitt liv. Så tror jag varje sund förälder resonerar. 

Så med detta som bakgrund kan jag inte för mitt liv förstå vad som skulle vara oetiskt med äggdonation. 

Betala för såna här saker är inte ens ett problem för mammor och pappor som anser det är nått och lägga pengar på, inte ens om det innebär flera länder.

 

Om man gör barn på traditionelltvis, eller med hjälp.

Avgör aldrig någonsin om man är en bra förälder.

Och de som gör barn genom sex, är i bra större utsträckning dåliga föräldrar.

Du för ett falskt argument, som glömmer det mesta.

Och med det säger du inget.

Gener är ändå inte viktigt för mig. Det är bara att respektera det.

Du och många andra har en ful attityd och det tycker jag är onödigt.

Det där med surrogatmamma som du skrev var ju så dumt.

Om du och andra inte kan diskutera det här utan att vara otrevliga, sätt er på händerna hellre.

Jag tror att TS tänker att det är oetiskt då ett barn kan komma att må dåligt. Att barnet undrar över sitt ursprung gällande donatorn.

- Har jag syskon? - Vem är jag lik? - Vem har jag ärvt mina egenskaper från? Sjukdomar ?

TS menar att många barn som kommer från donator kan komma till att må dåligt.

Jag säger varken bu eller bä, men jag förstår väl ändå vad TS menar. Även om jag anser att det är oetiskt eller inte så spelar inte det någon roll för huvudsaken är vad barnet känner.

De trollas inte bort. Men mina gener påverkar.

Biologisk förälder ja.