Sofia95 skrev 2021-04-12 11:42:11 följande:
Väldigt fint uttryckt <3
Löparnörden skrev 2021-04-12 10:25:13 följande:
Brukar inte kommentera särskilt ofta men kan inte låta blir. Jag är mamma till en äggdonationstjej. Hon har tillkommit här i Sverige. Vi har inte betalat ett öre för att få henne (förutom läkarbesök), vår donator har heller inte fått betalt förutom en liten ersättning för inkomstbortfall, mediciner etc. Så att köpa sig ett barn handlar det verkligen inte om. I Sverige vill man också att donatorn ska ha egna barn innan de donerar så att de ska förstå den känslomässiga biten. Innan vi blev godkända för äggdonation hade vi ett obligatoriskt samtal med en kurator om hur vi såg på äggdonation, vårt eventuella barns ursprung. Att berätta för barnet om det samt om vårt kontaktnät och att berätta för dem. Så visst har vi blivit utredda om huruvida vi är lämpade som föräldrar.
Vår dotter fyller 8 i år, det var en självklarhet för oss att berätta om snälla flicka vi fick bebisägg från så hon är fullständigt medveten om hur hon kom. Har berättat att hon kan få träffa snälla flickan/donatorn när hon blir vuxen, då tittar hon frågande på mig och frågar varför skulle jag vilja det, du är min mamma. Inser självklart att hon kan komma att ändra sig och kommer givetvis fortsätta prata med henne utifrån den ålder och livsfas hon befinner sig i. Våra närmast anhöriga och vänner är också insatta i hur hon kom till så det är absolut ingen hemlighet. Sedan är det inget jag diskuterar med kreti och pleti.
Kan för mitt liv inte förstå hur någon annan än den man vuxit upp med kan vara ens förälder. Föräldraskap handlar om att finnas där i vått och tort, att ge barnet de bästa förutsättningarna i livet. Utan mig och min man hade hon inte funnits till, precis som ett barn som tillkommit på "vanligt sätt". Uppväxt, trygghet och miljö är det som utgör ens bakgrund, inte DNA och en person man aldrig träffat.
Någon pratade om förväntningar på likheter hos barnet vilket jag tycker som stenålderstänk. Vår dotter är sin egen, med sina egna egenskaper, förmågor och intressen. Skulle aldrig drömma om att överföra min identitet på henne, hon ska bli den hon vill och leva sitt liv. Så tror jag varje sund förälder resonerar.
Så med detta som bakgrund kan jag inte för mitt liv förstå vad som skulle vara oetiskt med äggdonation.
Men är du på allvar när du skriver detta? Du talar alltså om en 8-årig flicka?? Och menar på fullaste allvar att du ställer krav på att hon ska förstå vad en äd innebär.
För det första kan du inte garantera att hon inte kommer att undra senare när hon vet vad det innebär.
För det andra är det väldigt osympatiskt av dig att helt totalt Ignorera det faktum att många människor lider av att inte känna till sitt biologiska ursprung. Många, många människor gör detta dagligen. Hos adopterade råder en stor psykisk ohälsa kring detta.
De adopterade jag känner förstod inte riktigt vad detta innebär när de vad i din dotters ålder, det kom senare.
Att förutsätta från början att det ÄR så att det skulle vara oviktigt för barnet innan barnet ens fötts är väldigt okunnigt och därmed oetiskt. För att du tycker att det är oviktigt helt enkelt. Vad får dig att tro att du har tolkningsföreträde i detta?
Rötter kan man vilja söka upp oavsett hur bra relation man har med fosterföräldrar/icke-genetiska föräldrar. Det är två helt olika saker. Och att då när man känner till den här problematiken , aktivt sätta fler barn till världen som riskerar att hamna i samma problematik känns väldigt ologiskt.
Att sedan jämföra ett kuratorsamtal med en ordentlig föräldrautredning är också sjukt. Du vet lika bra som jag att du inte får någon personlig påföljd om du nu skulle undanhålla detta för henne. Eloge till dig för att du varit ärlig mot henne i alla fall.
