Socialism - Vad är det?

Min uppfattning är att "lebensraum" (som förövrigt inte var AH's påhitt) och ett i stort sett rasrent och klasslöst stortyskland (det var den tyska befolkningen som avsågs ingå i en gemensam klasslös befolkningsgrupp) var AH's ideologiska slutmål. Han hade en föreställning om hur mycket "lebensraum" han tyckte sig behöva (eller som ett stortyskland skulle behöva), så det var ett mål med rätt så tydliga gränser.
AH avsåg inte att ta "lebensraum" varken norr- eller västerut.
Söderut ville AH gå ner till Italien, men inte ta Italien eller gå längre söderut.
"Lebensraum" var tänkt att främst skapas i redan tyskbefolkade regioner samt österut, huvudsakligen det som utgör Östeuropa. Det var de (enligt nazisterna) underlägsna slaverna som skulle släppa ifrån sig mark. De skulle antingen dödas, tvingas bort eller kuvas som en underklass för de sämsta arbetena och utan medborgerliga rättigheter i det stortyska riket.
Krig i andra riktningar och på andra platser handlade enbart om att slå motståndare så att de upphör att göra militärt motstånd eller för att säkra viktiga platser (som exempelvis hamnar) och den materieltillförsel som Tyskland behövde för att kunna föra sitt krig.
Det fanns alltså inget syfte att föra krig för något allmänt och odefinierat ändamål, enbart för krigets skull. En bonus med kriget var dock att det blev lättare att dölja processen med att samla in och utrota judar. Men den slutgiltiga planen för det var något som växte fram under kriget, den var inte helt utarbetad innan. Jag är övertygad om att ingen av de ledande nazisterna trodde sig kunna bygga ett stortyskt nazistiskt samhälle under pågående krig. På sin höjd kunde det påbörjas. Båda dessa var alldeles för resurskrävande för att kunna genomföras samtidigt.
Så jag vill hävda att målen d.v.s. "lebensraum" och stortyskland var bärande för ideologin. Bärande var också nationalism, rasism och antisemitism. Kriget och den industriella judeutrotningen var verktyg för att uppnå målen.

Det finns ett antal andra stater som byggt upp betydande krigsmakter som de inte har tvekat att använda vid en mängd olika tillfällen och på olika platser, till helt andra syften än att försvara sitt eget lands och folks självständighet och frihet. Sovjetunionen/Ryssland, Kina och USA är exempel på sådana länder.
Krigsvurmande kan också betraktas vara länder som gärna ordnar stora militära parader och vars politiska ledare gärna uppträder offentligt i militär uniform.

"Bland annat beskriver den ultraliberala anarkokapitalisten Murray Rothbard det vi diskuterar så här:Fascismen och nazismen var de högerkollektivistiska inrikespolitiska tendensernas logiska slutpunkt. Det har blivit vanligt bland libertarianer, liksom hos etablissemanget i väst, att betrakta fascismen och kommunismen som i grunden identiska. Men medan båda system onekligen var kollektivistiska skilde de sig mycket åt, sett till deras socioekonomiska innehåll. Kommunismen var en verklig revolutionär rörelse som hänsynslöst trängde undan och störtade den gamla styrande eliten medan fascismen tvärtom cementerade makten hos de gamla härskande klasserna.

Fascismen var således en kontrarevolutionär rörelse som frös fast en uppsättning monopolprivilegier i samhället; kort sagt, fascismen upphöjde den moderna statskapitalismen till gudastatus. Detta var anledningen till att fascismen var så attraktiv för stora affärsintressen i väst (vilket kommunismen förstås aldrig var) ? öppet och ogenerat så under 1920- och början på 1930-talet. (Murray Rothbard, Left and Right: The Prospects for Liberty, min översättning)"

Men Hitler var inte fascist, han var nazist. Det är inte samma sak.

Jag saknar källor på att AH ville cementera den traditionella hierakin. Bara en sådan sak att han gjorde sig själv till högste ledaren av partiet och sedan nationen, trots sin enkla bakgrund står helt i motsats till traditionell hieraki. Det fanns inga från den traditionella hierakin som gavs någon maktposition (eller ens i närheten) i den nazistiska regimen. 

Jag håller med om att AH ville bekämpa de som nazisterna ansåg vara svaga, ovärdiga och underlägsna.
Men när socialister talar om internationalism, solidaritet och "åt var och en utefter behov" så är det ändå i praktiken bara medborgaren det gäller, inte vem som helst i eller från hela världen. Dessutom rensade man ut de man ansåg som oppositionella, opålitliga och meningsmotståndare i de kommunistiska länderna.
I praktiken fanns i de kommunistiska länderna även en politisk elit som hade helt andra privilegier än den gemene medborgaren.

Att folk slavade i arbetarläger i nazityskland är inte heller något som skiljer sig från kommunistländerna. Fängelser och läger var inte privatiserade som de kunde vara i exempelvis USA.

Inte heller nationalism talar för att det rör sig om högerpolitik. I de kommunistiska länderna har odlats en stark nationalistisk tradition och kultur.

Att reformer som gynnade arbetarklassen i nazityskland blev mycket begränsade och i vissa fall även motsats till gynnande tolkar jag som att man inför kriget fokuserade på krigsproduktion och att allt annat var sekundärt just då. Det samhälle man ville skapa skulle ju skapas efter kriget.

Det saknas sakliga argument som placerar nazism långt till höger på skalan.

Skillnader mot Stalin, Castro, Mao, Kim II Sung m.fl, (förutom att de inte kallar ledaren Furer)?

Ledarskapshierakier finns även i kommunistiska/socialistiska länder.