Separation med villa och många barn
Jag och min sambo har sedan två veckor tillbaka gjort slut. Vi har 6 hemmaboende barn mellan 1-14 år.
Vi är båda överens om att gå skilda vägar och jag sover i egen säng på övervåningen för närvarande.
Vi har en relativt stor villa som vi båda står som delägare på.
Vi hade tänkt ha 3 barn var hemmaboende, och att vi någon gång ibland skiftar dem.
Hon vill dock inte flytta till egen lägenhet då hon påstår att hon inte kommer klara sig själv i en lägenhet.
Hon blir arg när det ens kommer på tal och säger att jag "försöker kasta ut henne". Oavsett vilka argument jag kommer med. Argument jag kör med är bland annat att det är en lång process och att vi måste åtminstone börja planera för det, ta in en mäklare osv, och att det inte betyder att hon ska flytta imorgon.
Hon säger att hon inte vill flytta förrän hon blivit ihop med någon ny som hon kan flytta in hos, då hon inte vill bo ensam.
Det är en ohållbar situation då vi fungerar mycket dåligt med varandra och barnen blir lidande och kommer i kläm.
Vad jag kunnat läsa mig till, så kan man som delägare enbart genom att gå till tingsrätten, tvinga fram en försäljning av fastigheten och då på en exekutiv auktion (eller något i den stilen) vilket dessutom inte brukar ge lika mycket i försäljningspris.
Det allra bästa är ju dock om vi kom överens om detta och trots allt fortsätter att vara vänner för barnens skull. Därför är tingsrätten något jag enbart vill använda i absoluta nödfall.
Har ni några tips på hur jag kan gå till väga?. Vad kan jag säga för att övertyga, motivera eller få henne på andra tankar?. Värt att tillägga är att hon är arbetslös, och därför inte har någon inkomst. Sannolikheten är stor att hon får leva på socialbidrag och bostadsbidrag ett bra tag framöver då hon heller aldrig jobbat i hela sitt liv trots att hon är 34 år gammal.
Hon flyttade direkt från sin pappa till mig och har aldrig haft eget boende varför detta skrämmer henne något enormt. Jag har skött allt vad gäller boendet, hyra m.m. under alla år, varför hon inte har någon koll på detta heller.
Hon har också asperger syndrom vilket gör förändringar och dylikt väldigt svårt. Hon vill gärna ha allt som hon är van vid.
För övrigt är hon extremt obenägen att söka hjälp från tex en psykolog eller kurator. När jag nämner det blir hon rasande.
