• mson

    Separation med villa och många barn

    Jag och min sambo har sedan två veckor tillbaka gjort slut. Vi har 6 hemmaboende barn mellan 1-14 år.

    Vi är båda överens om att gå skilda vägar och jag sover i egen säng på övervåningen för närvarande.

    Vi har en relativt stor villa som vi båda står som delägare på.

    Vi hade tänkt ha 3 barn var hemmaboende, och att vi någon gång ibland skiftar dem.

    Hon vill dock inte flytta till egen lägenhet då hon påstår att hon inte kommer klara sig själv i en lägenhet.

    Hon blir arg när det ens kommer på tal och säger att jag "försöker kasta ut henne". Oavsett vilka argument jag kommer med. Argument jag kör med är bland annat att det är en lång process och att vi måste åtminstone börja planera för det, ta in en mäklare osv, och att det inte betyder att hon ska flytta imorgon.

    Hon säger att hon inte vill flytta förrän hon blivit ihop med någon ny som hon kan flytta in hos, då hon inte vill bo ensam.

    Det är en ohållbar situation då vi fungerar mycket dåligt med varandra och barnen blir lidande och kommer i kläm.

    Vad jag kunnat läsa mig till, så kan man som delägare enbart genom att gå till tingsrätten, tvinga fram en försäljning av fastigheten och då på en exekutiv auktion (eller något i den stilen) vilket dessutom inte brukar ge lika mycket i försäljningspris.

    Det allra bästa är ju dock om vi kom överens om detta och trots allt fortsätter att vara vänner för barnens skull. Därför är tingsrätten något jag enbart vill använda i absoluta nödfall.

    Har ni några tips på hur jag kan gå till väga?. Vad kan jag säga för att övertyga, motivera eller få henne på andra tankar?. Värt att tillägga är att hon är arbetslös, och därför inte har någon inkomst. Sannolikheten är stor att hon får leva på socialbidrag och bostadsbidrag ett bra tag framöver då hon heller aldrig jobbat i hela sitt liv trots att hon är 34 år gammal.

    Hon flyttade direkt från sin pappa till mig och har aldrig haft eget boende varför detta skrämmer henne något enormt. Jag har skött allt vad gäller boendet, hyra m.m. under alla år, varför hon inte har någon koll på detta heller.

    Hon har också asperger syndrom vilket gör förändringar och dylikt väldigt svårt. Hon vill gärna ha allt som hon är van vid.

    För övrigt är hon extremt obenägen att söka hjälp från tex en psykolog eller kurator. När jag nämner det blir hon rasande.

  • Svar på tråden Separation med villa och många barn
  • mson
    Anonym (...) skrev 2021-08-30 21:57:42 följande:

    Huset ska ju ingå i bodelningen. Hur kan du belåna det då? Det är ju lånet på huset som avgör hur stor del som blir era andelar.


    Bodelning görs ju på husets värde enligt värderingen. Rent tekniskt blir det som att vi säljer huset och delar på vinsten och jag sen tar ett nytt lån på lite under husets nya värde., och använder överskottet att betala hennes del av vinsten...
  • Bakabulle90

    Jag hade inte velat stressa denna process. Förstår att du är redo att gå vidare. Men jag hade tagit det lite lugnt och låtit den andra vänja sig vid tanken först, men ändå nämt de olika alternativen. Sen känns det för mig märkligt att man varit tillsammans med någon så lång tid inprincip hela sitt vuxna liv och sedan ska man gå nästan tomhänt därifrån. Hon har vad jag förmodar tagit hand om era barn och investerat tid och sitt liv i det istället för en karriär. Det borde hon få en bra summa för utöver halva huset.

  • Anonym (Blä)

    Så när boendestödet är igång så släpper du taget? Du ser inga problem med att era barn får helt olika förutsättningar och kommer att förlora sin syskonkontakt? Själv hade jag aldrig velat dela upp mina barn på det viset. Och jag hade dessutom längtat mig tokig efter de barn som jag aldrig fick bo med. På dig låter det lite som ?barn som barn??skit samma vilka tre. Är du säker på att deras mamma känner samma sak? Jag kan bara hoppas att hon egentligen är den vettiga av er två.

  • Anonym (X)

    Du skriver ju i den förra tråden att hon haft boendestöd utan att det funkat. Vad tror du är annorlunda nu?

  • Jemp
    mson skrev 2021-08-30 22:01:38 följande:

    Jag vet inte hur ni tolkat den förra tråden, men hon klarar av att ta hand om barnens behov så som byta blöjor, leka med dem, trösta dem, prata med dem, glädjas med dem, hämta och lämna på dagis o allt däremellan.

    Enda hon möjligtvis har svårt med är göra läxor med dem. Men för det erbjuder skolan läxhjälp..

    Det hon däremot har svårt med är kontakt med myndigheter, ansöka om bidrag och ringa samtal till företag och organisationer, söka jobb, sköta ekonomin i helhet, (Hon kan betala räkningar, har försökt lära henne och tror hon greppar det, men hon glömmer lätt bort och lägger åt sidan då det är så jobbigt och hon får ångest av det. Hon klarar dock inte av att göra en budget, uträkningar och "planera ekonomin".

    Hon har också svårt att organisera det dagliga hushållsarbetet, men det handlar inte om att hon inte faktiskt "kan" det, utan att hon har svårigheter att planera arbetet och på så vis hinna med det.

    Hon har faktiskt varit och handlat några gånger de senaste veckorna och verkar klara det ganska bra. Hon är kapabel till betydligt mer än jag insett, men hon behöver stor hjälp med att strukturera och organisera sina sysslor, och det är där boendestöd kommer in.

    Det är ju precis sånt de är till för. Sen får jag såklart för barnens skull ställa upp med att hjälpa henne att söka och få en lägenhet, flytta hennes saker och få igång det grundläggande där hemma innan boendestöd kan ta över hjälpen med det dagliga.


    Ja det blir allt tydligare att din historia inte går ihop...
  • Anonym (...)
    mson skrev 2021-08-30 22:06:06 följande:
    Bodelning görs ju på husets värde enligt värderingen. Rent tekniskt blir det som att vi säljer huset och delar på vinsten och jag sen tar ett nytt lån på lite under husets nya värde., och använder överskottet att betala hennes del av vinsten...
    Är hon med på detta? Var det inte så att hon inte ville flytta till en egen lägenhet överhuvudtaget?
  • Anonym (Fin)

    Ni är överens om att separera men hon vill inte flytta Vad vill hon då?

  • Anonym (xxx)

    Ta inte det här fel nu, men hur kunde du överhuvudtaget hamna med denna kvinna från början. Du verkar ju intelligent, menar jag. Och skaffa så många barn också - så många barn skulle vara jobbigt till och med för två helt normala föräldrar.

    Men hon kanske var ung och vacker när ni möttes..?

  • mson
    Anonym (Blä) skrev 2021-08-30 22:09:38 följande:

    Så när boendestödet är igång så släpper du taget? Du ser inga problem med att era barn får helt olika förutsättningar och kommer att förlora sin syskonkontakt? Själv hade jag aldrig velat dela upp mina barn på det viset. Och jag hade dessutom längtat mig tokig efter de barn som jag aldrig fick bo med. På dig låter det lite som ?barn som barn??skit samma vilka tre. Är du säker på att deras mamma känner samma sak? Jag kan bara hoppas att hon egentligen är den vettiga av er två.


    De förlorar inte syskonkontakten.   de stora barnen (3 av dem) kan tex efter skolan cykla hem till den andra föräldern och äta middag och umgås någon gång då och då o.s.v.  de mindre barnen besöker jag själv från och till.. vi skulle ju försöka lösa det som vänner allra helst.
  • mson
    Anonym (Fin) skrev 2021-08-30 23:51:56 följande:

    Ni är överens om att separera men hon vill inte flytta Vad vill hon då?


    Hon vill dejta folk, tills hon hittar någon som hon kan flytta in hos direkt.. hon lever lite i en fantasivärld och tror att allt är så enkelt. att någon bara hux flux ska ta hand om henne och 3 av barnen och försörja henne ekonomiskt på köpet.  stackars den mannen i så fall, som mest troligt kommer hamna i ett medberoende likt jag själv varit i.
Svar på tråden Separation med villa och många barn