mson

Sun 29 Aug 2021 00:53

182 svar

Separation med villa och många barn

Jag och min sambo har sedan två veckor tillbaka gjort slut. Vi har 6 hemmaboende barn mellan 1-14 år.

Vi är båda överens om att gå skilda vägar och jag sover i egen säng på övervåningen för närvarande.

Vi har en relativt stor villa som vi båda står som delägare på.

Vi hade tänkt ha 3 barn var hemmaboende, och att vi någon gång ibland skiftar dem.

Hon vill dock inte flytta till egen lägenhet då hon påstår att hon inte kommer klara sig själv i en lägenhet.

Hon blir arg när det ens kommer på tal och säger att jag "försöker kasta ut henne". Oavsett vilka argument jag kommer med. Argument jag kör med är bland annat att det är en lång process och att vi måste åtminstone börja planera för det, ta in en mäklare osv, och att det inte betyder att hon ska flytta imorgon.

Hon säger att hon inte vill flytta förrän hon blivit ihop med någon ny som hon kan flytta in hos, då hon inte vill bo ensam.

Det är en ohållbar situation då vi fungerar mycket dåligt med varandra och barnen blir lidande och kommer i kläm.

Vad jag kunnat läsa mig till, så kan man som delägare enbart genom att gå till tingsrätten, tvinga fram en försäljning av fastigheten och då på en exekutiv auktion (eller något i den stilen) vilket dessutom inte brukar ge lika mycket i försäljningspris.

Det allra bästa är ju dock om vi kom överens om detta och trots allt fortsätter att vara vänner för barnens skull. Därför är tingsrätten något jag enbart vill använda i absoluta nödfall.

Har ni några tips på hur jag kan gå till väga?. Vad kan jag säga för att övertyga, motivera eller få henne på andra tankar?. Värt att tillägga är att hon är arbetslös, och därför inte har någon inkomst. Sannolikheten är stor att hon får leva på socialbidrag och bostadsbidrag ett bra tag framöver då hon heller aldrig jobbat i hela sitt liv trots att hon är 34 år gammal.

Hon flyttade direkt från sin pappa till mig och har aldrig haft eget boende varför detta skrämmer henne något enormt. Jag har skött allt vad gäller boendet, hyra m.m. under alla år, varför hon inte har någon koll på detta heller.

Hon har också asperger syndrom vilket gör förändringar och dylikt väldigt svårt. Hon vill gärna ha allt som hon är van vid.

För övrigt är hon extremt obenägen att söka hjälp från tex en psykolog eller kurator. När jag nämner det blir hon rasande.

Törstiga tuppen

Thu 2 Sep 2021 15:06

#122

Man delar inte upp barn på det sätt du föreslår. Hur har du kommit fram till att de äldre ( enklare ) barnen ska bo hos dig. Det innebär ju att ditt ex. kommer att få en mycket större belastning, dessutom i kombination med sina svårigheter. Du förstår väl att det är skillnad på en ettåring och en 14-åring i omsorgsbehov?

Anonym (vilken)

Thu 2 Sep 2021 15:12

#123

mson skrev 2021-09-02 14:58:06 följande:

Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.

Hur menar du nu? På vilket sätt är det för barnens bästa att ingen av er vuxna klarar av att ta hand om barnen och ta ansvar för den situation ni försatt er i? Varför i hela friden har ni skaffat så många barn om ingen av er kan ta hand om dem? Hur har det ens gått till?

Om mamman är så inkapabel så måste du vara mer kapabel så att du täcker även för hennes tillkortakommanden gentemot barnens behov. Och du är ju högst delaktig i att den här situationen har uppstått iom att du sett till att alla dessa barn skulle komma till världen. Har varken du eller mamman nån förmåga till konsekvenstänk och impulskontroll?

mson

Thu 2 Sep 2021 15:14

#124

Anonym (Meghan) skrev 2021-09-02 13:25:50 följande:

Du verkar fixerad vid detta att hon kan ta hand om tre barn själv och du ska ha tre barn. Man kan inte bara dela på en familj och lämna tre barn till en person som "inte förstår vuxensaker". Det är helt sjukt, det du planerar att göra.

Du menar att hon är på en tonårings nivå. Då är hon ju förståndshandikappad ovanpå allt annat. Nää du, jag tycker du har ett visst ansvar för henne också. Jag vet att inte många håller med mig i detta, men du har som fullt fungerande vuxen man valt att sätta sex barn till världen med en handikappad person. Detta måste du ta till dig och inse. Du har haft ett större mandat i detta eftersom hon inte kan tänkas förstå vidden av att vara förälder till sex barn.

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.

Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...

Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.

Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.

Anonym (Mman)

Thu 2 Sep 2021 15:18

#125

mson skrev 2021-09-02 14:58:06 följande:

Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.

Fast är hon på en tonårings nivå i någon aspekt i livet ska hon inte ha barnen mer än nödvändigt. Det om något måste du väl ändå förstå?

Precis som alla andra föräldrar som separat så får du trolla med knäna och eftersom du valt att skaffa sex barn med en kvinna med en kunskapsnivå likställt den med en tonåring gör att du måste trolla med knäna ännu mer!!

Jag har ett barn, jag var tvungen att byta jobb, bil, flytta och ändra levnadsvanor och då har jag ETT barn.

De barn som lämnas åt henne kommer största sannolikhet att i framtiden hamna efter i skolan, socialt etc etc och att du inte ser det är skrämmande!

Anonym (Mman)

Thu 2 Sep 2021 15:24

#126

mson skrev 2021-09-02 15:14:15 följande:

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.

Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...

Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.

Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.

Ska en 14 åring som med största sannolikhet inte heller mår så bra fatta beslutet kring hur familjen ska delas?

Vad får hon mer bestämma åt familjen?

Matsedel, vilken bil som ska köpa, vilka förskolor syskonen ska gå på?

Du är den vuxna, inte 14 åringen.

Anonym (...)

Thu 2 Sep 2021 15:26

#127

mson skrev 2021-09-02 12:53:50 följande:

Hon är inte puckad. Hon är på en tonårings nivå gissningsvis. Förstår inte vuxensaker men förstår samvand

Anonym (Oj) skrev 2021-09-02 12:46:55 följande:

Får jag ts fråga dig: hur kom det sig ni skaffade sex barn? Helt ärligt. Tyckte du att hon var kapabel till att sköta allt? Hem hus barn mm. Om det stämmer hon är så hjälplös som här står.

Jag bedömer inte att hon är så hjälplös som hon ger sken av. Hon förstår samband mellan handling och konsekvens. Hon är fullt fungerande i relation till barnen m.m. hon behöver dock hjälp att hitta struktur i livet med sina åtaganden, samt motivation att vilja lära sig vuxenlivet samt en hel del social träning. Hade hon bara tagit emot hjälp från tex boendestöd hade hon nog kunnat fungera med 3 barn i en liten lägenhet

Jag syftade på att du skrev att hon inte mådde så bra psykiskt. Att du var rädd att hon skulle ta livet av sig. Hon klagar ju redan på att du vill kasta ut henne. Hon lär ju inte flytta om du inte tvingar igenom en bodelning.

mson

Thu 2 Sep 2021 15:44

#128

Anonym (...) skrev 2021-09-02 15:26:08 följande:

Jag syftade på att du skrev att hon inte mådde så bra psykiskt. Att du var rädd att hon skulle ta livet av sig. Hon klagar ju redan på att du vill kasta ut henne. Hon lär ju inte flytta om du inte tvingar igenom en bodelning.

Jag sa att hon säkert skulle ta livet av sig om man rycker alla barn ifrån henne. Då har hon ingenting kvar. Hennes föräldrar är döda, hon har inga syskon osv..

Törstiga tuppen

Thu 2 Sep 2021 15:46

#129

mson skrev 2021-09-02 15:14:15 följande:

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.

Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...

Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.

Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.

Kan du inte förklara hur du likställer en ettårings omsorgsbehov med en 14-årings?

mson

Thu 2 Sep 2021 15:48

#130

Anonym (Mman) skrev 2021-09-02 15:24:32 följande:

Ska en 14 åring som med största sannolikhet inte heller mår så bra fatta beslutet kring hur familjen ska delas?

Vad får hon mer bestämma åt familjen?

Matsedel, vilken bil som ska köpa, vilka förskolor syskonen ska gå på?

Du är den vuxna, inte 14 åringen.

Om man märker att ens barn mår psykiskt dåligt är det min skyldighet som förälder att lyssna och ta hänsyn till hennes känslor och problembeskrivning. Hon vill ha lugn och ro och mår dåligt av allt barnskrik och min sambos passivitet. Det gör knappast livet enklare för henne heller om jag skulle bli helt själv med dem allihop

Fiona M

Thu 2 Sep 2021 15:50

#131

mson skrev 2021-09-02 15:14:15 följande:

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det.

Så i 15 år har du trott det; hon har lurat dig, alternativt du har aldrig lärt känna henne så du märkt det?
Eller så är det här en efterkonstruktion för att rättfärdiga ditt tänk att dela barnen med en som inte är kapabel att ge den omsorg en vuxen ska kunna.

Separation med villa och många barn

INNEHÅLL