Stödtråd för gravida efter mf/ma

Hej!
Jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag fick ma i v 13 i somras och plussade igen för ett par veckor sen. Antalet gravtest sen dess går inte att räkna på en hand och så fort jag inte sett någon skillnad från dagen innan har jag fått panik och trott det avstannat. Inte förrän idag när jag fick 3+ på veckorindikatorn kan jag känna mig lite lugnare. Paniken finns dock inom mig ändå. Jag önskar göra ett Vul för att få se att någon växer i mig. Samtidigt gjorde jag ett i förra grav i v10 eller 11 och då levde den. Så man lär vi fortsätta nojja sig ändå. 

Men jag fick ett bra tips av en vän som också fått missfall före mig och som blev gravid igen. Hennes barnmorska sa att man ska försöka tänka den nya graviditeten som en graviditet och inte som ett nytt missfall och försöka njuta av den ändå <3

jag har barn sedan tidigare relation, och då gick allt bra( flera ggr). Men nu är jag närmare
40 en 30? förra grav könde jag på mig att nåt var fel, 3 vul, fick ma i v 7. fick aldrig 3+, utan 2-3 i typ 2 veckor? ångrar mig nästan att jag testade idag så mycket innan bim. är ju vanligt med tidiga mf.
men har symptom,
och skall göra allt
för att ej testa hela tiden. först i övermorgon pånytt. har inte ens bärattat åt mannen ännu. vill liksom inte att han jonner gläjas om det skoter sig i dagarna.

Men skall försöka tänka positivt. Är ju ovanligt med två på raken. Bara jag skulle komma förbi denna vecka, så att mensen e sen, kanske då vågar tro.

Hej! 
Vilket bra initiativ, tror vi är många som dras med oro efter missfall som behöver känna att man inte är ensam om denna oro. Jag har också flertalet missfall, närmare sex stycken på raken, två ma som upptäcktes i vecka 12(dog i vecka 8), samt ett ma som upptäcktes i vecka 20(dog i vecka 17), efter dessa hade jag tre kemiska och ett där hjärtat slog i vecka 7 men slutade i vecka 8. Idag är jag gravid igen för sjunde gången och är just nu i vecka 13 med ultraljud igen på fredag. Det jag märkt efter missfallen är att det inte går att lita på kroppen riktigt och slappna av, allt kan betyda allt och ingenting på samma gång, för mig har lösningen varit att boka ultraljud vilket jag redan haft fem stycken för att lindra oron och få andas lite. Sen är det jätteviktigt att ha en barnmorska som förstår oron och tar den på allvar. Min har bokat kurator åt mig som jag ska träffa imorgon, jag tror det är toppen att hantera oron och låta den ta plats på ett "lagomt" sätt så att det inte trycks undan eller tar över helt. En skör balansgång ibland

Beklagar dina upprepade mf. Har ni fått förklaring till dem?
Hoppas denna grav går vägen för er. 

Hur tidigt har du testat dina kemiska? 

Ingen förklaring till dem tyvärr. Jag har testat positivt runt äl+11-12 ungefär när det varit kemiska. Och fått upp emot vecka 2-3 på veckoindikator och sedan inte högre.

Okej. När hr sedan missfallet skett? Vid mens? Jag fick en kemisk i sommar, pluss på bmi( men negativt dagarna innan) och sen mens nästa dag som vanligt. Gravid mpnaden efter som slutade i ma. Nu på andra försöket gravid igen. Eller ja, förra mpnaden trodde jag ja plussade igen, men fick konstiga streck på rfsu testa tidigt
när
dom torkade. men bara på testena från samma affär. köpte likadana från andra ställen så dom var blank- misstönker fel i testena( typ gammla eller nåt) gjorde säkert 10, varav 3
från denna sats av test som
alla visade svaga konstiga spökstreck. men alla andra helt neg?
Men nu håller jag tummarna på denna mini. Testet i morse var nog lite starkare en igår
och sträcket kom genast. På
sö
tänier jag berätta åt pappan( han e bortrest tills det). ??
Skall göra mitt allt att inte köpra cb digital test. testade
mig tokig med dom i ma graviditeten? Och dom är
opålitliga. fostret sog i v 7 och fick aldrig 3+

trots att det levde på vul?

Det verkar minst sagt vara väldigt individuellt hur fort HCG stiger för alla. Så det går inte att säga något generellt som bör "vara rätt" tänker jag. När jag fått kemiskt har det varit någon dag efter bim, eller en vecka efter bim.

Hej allihopa 

går med i den här konvon för att få lite stöd. Har själv gått igenom 2 MA under 2021, ena i v9 avstannat V5 och det andra i v10-11. är nu gravid för 3e gången o så rädd att ja ska va en av dem som Får tre på raken. Har aldrig haft mkt symptom som gravid dock lite lätt illamående och kan känna som ilningar o att det drar där nere ibland, i min förra gravidite så kände ja mer molvärkar så nojjar att det inte växer nu bara för att ja inte känner så mkt. Har ultraljud på måndag o livrädd att man ska få dålig besked är i 7+1 idag. ????????

Håller tummarna. Har du hållt
på och testa med grav test konstant? Det ör min svaghet?
Men, mina symtom ökar. Ekstra hög
puls vid träning( samma sist, men redan nu)?? våra vita flytningar, stramar i ljumskarna. Har
bestömt mig att nu får de gå bra.
Lycka till nu på må,
uppdatera sen!

Ja jag testade kooonstant typ varje dag fram tills jag fick 3+ på cb digital. och tills ja fick en ?dye stealer? på mina gravstickor? sen hade jag slut på test. Alltså det är så jävla svårt det där med symptom man blir galen. Låter kanske konstigt men jag hade hellre velat ligga o spy konstant på toa även om det inte heller garanterar nåt. 

jag blir typ andfådd av att va ute o gå så visst, extra kissnödig emellanåt också, mått illa till o från sånt där underliggande illamående idag hela dagen typ.. o trött nästan jämt. Men ändå så jävla rädd. Rädslan över att aldrig få barn är värst och frustrationen över att inte kunna glädjas i sin graviditet.