Anonvm skrev 2022-07-16 16:15:08 följande:
Det hade varit så mycket enklare för mig att stötta dig och sympatisera med dig om du istället för att slåss och kämpa för att få FL-dagar och underhåll hade jobbat för, och bett om råd, om hur du skulle tvinga fadern att ta sitt praktiska ansvar för barnet.
Visst är det lite märkligt att man ständigt läser och hör om alla dessa ändringar och funktioner hos myndigheter och socialförsäkringssystem som ämnar underlätta för alla de stackars kvinnor som tvingas försörja barn som ensamstående?
Ogifta kvinnor får själva bestämma om de vill dela med sig av vårdnaden.
FK hjälper så gärna till att se till att kvinnan får hela barnbidraget och med att driva in underhåll, osv osv...
Vart är alla funktioner och hjälpmedel i samhället för de kvinnor som vill tvinga barnets far att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt?
Kan det vara på så vis att de tjänster och funktioner som nu finns är de som efterfrågas?
Den krassa sanningen är att inte många kvinnor strävar efter att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt, de vill vara den primära föräldern, de vill ha barnet boende hos sig på heltid.
Det de vill ha hjälp med av samhället är att tvinga barnets far fortsätta stötta ekonomiskt..... O det är därför som juridiken kring föräldraskapet fortfarande ser ut som den gör.
Det är för övrigt just detta som även är den största orsaken till de skillnader vi fortfarande ser på gruppnivå mellan kvinnor och män när det kommer till arbetslivet och privatekonomi t.ex, men det är nog rätt OT just här...
Såhär var det för mig. Jag och mitt ex separerade. Fram tills dottern skulle börja förskolan skulle hon bo hos mig på heltid. Jag sa till pappan att han fick ha dottern hur mycket han ville under dessa 8 månader. han fick höra av sig varje söndag så vi Kunde lägga upp ett schema. Han valde att träffa henne varannan vecka då han redan har ett barn varannan vecka sen en tidigare relation och vill ha sina barnfria veckor. Han valde också att ha våran dotter 3 gånger i veckan va 2 h per tillfälle. Aldrig på en helg, förutom en helg då hans andra dotter fyllde år det var kalas. Ändå bara tre gånger per vecka.. om dottern skulle sova på dagen kunde han aldrig hämta henne innan sovning, alltid efter. Vilket gjorde att umgänget blev mindre. Veckan vår dotter fyllde ett år VALDE pappan att inte ha henne på hennes födelsedag fast han fick välja precis som han ville. Han valde bort dagen innan hennes födelsedag för att hans andra dotter skulle på bamsegympa. Ville inte ha henne under helgen heller? INGET kalas planerades för VÅR dotter. På hennes 1 årsdag. Han kom inte ens ihåg vilken dag hon var född?
mitt x är en sån person som man inte kan tvinga på saker för då blir han tvär. Man måste stryka han medhårs om man ens ska kunna ha en fungerade relation. Visst hade jag kunnat göra mycket annorlunda.. tex om jag hade fått gå tillbaks i tiden hade jag tvingat honom att vara föräldraledig 4 månader tills barnet började förskolan. Men jag var för snäll!! Han hade ju inte råd. Men köpa nya motorfordon det hade han råd till.
jag hade också kollat upp alla rättigheter jag hade som ensamstående mamma med vårt barn heltid. Och jag hade lagt upp ett fast schema varje vecka med umgänge.
det är inte så jävla magiskt att vara ensamstående utan hjälp från vänner och familj med en bebis under 1 år. Varje dag, varje kväll och natt. Jag fick alltså va 12 h i månaden som egentid. Vad hann jag under den tiden? Hoppa i duschen, dra dammsugaren poff, var egentiden slut. Nog hade jag varit tacksam om pappan velat varit mer delaktig och kanske t.o.m. avslastat mig med någon övernattning i veckan. Men han ville inte! skulle jag istället tvingat honom? Ja, det skulle jag förmodligen gjort. Men vill jag att mitt barn ska vara med en pappa som inte vill vara med henne? Nej.
jag har gråtit så mycket över att pappan inte ville vara mer delaktig i hennes första år och varit så ledsen för mitt barns skull. Jag hade så önskat att han visat mer intresse, men det fanns inte. Små barn är inge kul, som han en gång sa. Man kan inte göra nåt med dom. Nu har vi som sagt varannan vecka och pappan får sköta sitt och jag mitt. Pappan har dock farmor involverad lika mycket som sig själv pg a dåliga arbetstider. Så vår dotter flänger nu mellan tre hem. vilket jag kan tycka är dåligt då hon är så pass liten. Hade hellre sett han hon bodde hos mig tills hon var tre år. Och hade rätt umgänge med pappan och övernattning 2 dagar i veckan. Men det går han inte med på. Så för hans bästa har vi varannan vecka. Han skulle aldrig se det till barnet bästa och jag måste tyvärr vika mig för att vi ens ska kunna ha en fungerade relation.
