Nyfödd och separation

Varför skaffa barn om du inte har råd?

Fast nu är det ju en väldigt ny idé, att pappan ska vara föräldraledig överhuvudtaget. I större delen av världen skrattar man fortfarande åt pappor som drar barnvagn och sköter bebis. Det är inte DET som avgör om en pappa blir en bra pappa eller inte. Om det var så, skulle ju samtliga pappor även i Sverige, ha varit dåliga pappor under alla tider fram till 1980-talet, då detta började bli mer vanligt. Och så var det knappast, eller hur? I stället är det ju så, att fler unga idag lider av psykisk ohälsa, könsdysfori och liknande än någonsin tidigare, trots vårt materiella välstånd. 

Det som är bäst för en familj - och därmed även barnen i familjen - kan vara olika. Om pappan får göra karriär och mamman vara hemma, kan det göra att just den familjen blir lycklig - om det är så de vill ha det. Och dessutom kommer de att ha en högre materiell nivå, kunna ha sina barn i en bättre skola, bo i ett bättre område, hjälpa barnen om de skulle visa sig ha någon talang som kostar pengar att utveckla o.s.v.. Än om pappan ska göra sig omöjlig på arbetsplatsen p.g.a. sitt tjat om pappaledigt, och kanske bli arbetslös eller få ta en lägre tjänst någonstans. Högre tjänster kräver ju - hur märkligt det än må låta i dina öron - att man är på arbetet...

Det hade varit så mycket enklare för mig att stötta dig och sympatisera med dig om du istället för att slåss och kämpa för att få FL-dagar och underhåll hade jobbat för, och bett om råd, om hur du skulle tvinga fadern att ta sitt praktiska ansvar för barnet.

Visst är det lite märkligt att man ständigt läser och hör om alla dessa ändringar och funktioner hos myndigheter och socialförsäkringssystem som ämnar underlätta för alla de stackars kvinnor som tvingas försörja barn som ensamstående? 
Ogifta kvinnor får själva bestämma om de vill dela med sig av vårdnaden.
FK hjälper så gärna till att se till att kvinnan får hela barnbidraget och med att driva in underhåll, osv osv...

Vart är alla funktioner och hjälpmedel i samhället för de kvinnor som vill tvinga barnets far att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt?

Kan det vara på så vis att de tjänster och funktioner som nu finns är de som efterfrågas?
Den krassa sanningen är att inte många kvinnor strävar efter att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt, de vill vara den primära föräldern, de vill ha barnet boende hos sig på heltid.
Det de vill ha hjälp med av samhället är att tvinga barnets far fortsätta stötta ekonomiskt..... O det är därför som juridiken kring föräldraskapet fortfarande ser ut som den gör.

Det är för övrigt just detta som även är den största orsaken till de skillnader vi fortfarande ser på gruppnivå mellan kvinnor och män när det kommer till arbetslivet och privatekonomi t.ex, men det är nog rätt OT just här...

Med ditt resonemang är vi tillbaka på ruta 1 igen, de berömda "könsrollerna" cementeras. Männen gör karriär och tjänar pengar, medans kvinnorna sköter om barn och hushåll. Kvinnorna fastnar i beroendeställning till antingen mannen, eller socialförsäkringssystem och allehanda bidrag.

Hur bra detta än må uppfattas av de som frivilligt gör denna ansvarsfördelning så har det ju visat sig ganska tydligt att samtliga inblandade är förlorare på detta, på olika sätt.

Nu handlar ju även just denna tråd om föräldrar som inte lever tillsammans, då ställs allt detta på sin spets och visar sig från sin fulaste sida.

Alla inblandade vinner i slutändan på att dela föräldraskapet på ett mer likvärdigt sätt.

...och ett par föräldrar som precis separerat - förmodligen av en anleding, för det är inget man gör annars när man har en spädis eller precis ska få - kommer naturligtvis gladeligen och utan problem att kunna träffa varandra så här mycket, som krävs med den modellen? Naiv, much?

...fast nu måste man även se till hur verkligheten ser ut för många. Många människor har idag sex efter mycket kort bekantskap. Bekantskapen kan vara så kort som en kväll (OBS jag säger inte att det är något bra!). Och sedan upptäcker kvinnan att hon är gravid. Magen växer och hon bondar med bebisen i magen. Hon kommer inte ens ihåg hur den biologiske  fadern såg ut.

Hon kollar upp honom på sociala media, hos Kronofogden och i Lexbase, och hittar kanske saker som oroar henne. Alkohol, droger, vålds- eller sexualbrott, enorma skulder, begåvningshandikapp, osäker bostadssituation, en ny sambo som ser ut som en drogad bimbo... Tänk om hon då skulle vara tvungen enligt lag, att lämna över sitt lilla hjälplösa barn till den mannen!

Ditt perspektiv utgår liksom ifrån, att alla par som får barn är välanpassade 30-åriga medelklassmänniskor med var sin hyfsad lön, som är normalkompetenta på alla områden, utan ekonomiska problem, aggressionsproblematik, begåvningshandikapp eller missbruk, med ett stort stödjande nätverk av vettiga människor, och som vill både varandra och sitt barn väl...

De som är vettigt funtade inser att de behöver lägga sina egna känslor för den andra åt sidan och ta sig an detta på ett moget och vuxet sätt.

Man är helt enkelt tvingad att samarbeta på ett bra sätt med den andra föräldern eftersom det är det som är det bästa ur barnets perspektiv.

Vill man göra det som är det bästa för barnet så får man helt enkelt anpassa sig till den nya verklighet man finner sig i, och resa sig till uppgiften.
Den förälder som känner att h*n inte reder ut det bör ta sig en ordentlig funderare på om inte barnet rent av skulle ha det bättre utan dig i sitt liv.

Det sunda och vuxna sättet att närma sig detta blir att inse att man som nyseparerad förälder står inför ett val, antingen väljer du att samarbeta i frågor kring barnet på ett konstruktivt och vuxet sätt med barnets bästa som utgångspunkt, eller så väljer du att backa undan och bli en bifigur i ditt barns liv.

Det som orsakar mycket problem kring detta är att många kvinnor istället väljer ett tredje alternativ som varken är moget vuxet eller vettigt på något sätt.... genom att försöka stöta bort fadern ur barnets liv och bli den enda föräldern, samtidigt som man finner den andra föräldern helt omöjlig att samarbeta med....
Men man vill gärna ha (och anser sig ha rätt till) alla föräldradagar, hela barnbidraget, underhåll osv osv.... 

Det kanske då är hög tid att kvinnor slutar upp att ha oskyddat sex med män de inte känner? Alternativt tar sitt ansvar genom ett "dagen efter piller" om de föredrar att ha en slampig livsstil?

Kvinnor som beter sig på detta sätt får helt enkelt leva med konsekvenserna av sina handlingar, precis som männen.....

Fast det där är ju helt enkelt inte sant. Samtliga mina fyra fastrar t.ex. levde som hemmafruar till framgångsrika män, och de fostrade allihopa upp tre barn var, som också fick - så vitt jag kan se - lyckliga och harmoniska liv. Mina fastrar verkade vara utmärkt lyckliga. På vilket sätt var de "förlorare"? Ingen av dem hade något intresse av någon karriär. De hade husliga, kvinnliga intressen.

Historier som denna är ju baserade på det som var norm när det utspelade sig.

En man och en kvinna fattar tycke för varandra i 20-års åldern, de gifter sig och köper ett hus tillsammans när de är runt 25, sen får de 2-3 barn ihop och lever lyckliga tillsammans till döden skiljer dem åt....
Gör man så och respekterar varandra som jämnlikar så fungerar det hur bra som helst att komplettera varandra och ta på sig olika roller och ansvar inom äktenskapet, det blir en fungerande helhet som alla drar fördelar av och tjänar på.

Låter ovanstående som ett norm-förhållande idag?

Problemet ligger i att väldigt få idag lever sina liv som dina fastrar gjorde.