Nyfödd och separation

Jag skulle ha gjort så. 

som jag skrivit innan. Ta kontakt med familjerätten. Dom kan hjälpa er att skriva ett kontrakt. där kan ni tex komma fram till hur umgänget ska se ut. Hur och när ni ska vara föräldraledig första året. Kanske kan du vara föräldraledig första tiden för att sedan låta pappa vara föräldraledig månaderna innan barnet fyller ett år och det är dags att börja i förskolan? 

skulle pappan sedan inte uppfylla kontraktet och visa sig vara ett rövhål som ska jävlas, så har du ju faktiskt ett kontrakt på det ni skulle göra. och skulle du då driva det mot domstol har du den fördelen, kontraktet.

jag tror också, det är viktigt att låta pappan ta ansvar. så han lär sig att ta ansvar och växa i papparollen. Han kanske gör det jättebra.

jag Tyckte att mötena med familjerätten som jag och mitt ex hade var väldigt bra. Vi kunde prata utan att bråka och faktiskt lägga upp en plan som funkade för oss båda och som var bäst för barnet. Vi började med korta umgängen och övernattningar för att sedan utöka detta och nu har vi varannan vecka trots att barnet inte ens fyllt två år. Inget jag önskade då jag läst att det bästa för barn under tre år är att ha ett stadigvarande boende med få övernattningar hos tex pappan. Han ville inte det och då fick jag ge mig. det funkar bra men nu senaste tiden märker jag att dotter. Är orolig på bytesdagen. Då jag hämtar Henne från pappan eller dagis har hon varit väldigt mammig och lite grinig. Om det bara är en fas vet jag inte, eller om det beror på att vi har för långa veckor hon är i från oss. Men annars verkar hon må bra och är en glad unge som är nöjd.

Skitsnack! All nutida forskning på ämnet visar att även de allra minsta barnen har fördelar av att knyta an likvärdigt till båda sina föräldrar.

Det man behöver ta hänsyn till när det gäller yngre barn är att det måste vara relativt tätt mellan byten.
1vecka i sträck hos vardera förälder är på inget sätt lämpligt för ett barn under 1-2år, men det finns andra sätt att dela boendet på, 2-2-3 som nämndes tidigare är ett vanligt sätt.

Bra kommentar. När det snackas om diskriminering i arbetslivet så är det välkänt att det förekommer gentemot kvinnor i fertil ålder. Men vääääldigt många vill inte heller ha ansvarstagande pappor och jobbar aktivt för att motarbeta detta. Detta pratas det inte om lika mycket. Jag har tex upplevt det starkt i svenska ägarledda företag och i större utlandsägda företag. Krävs civilkurage att stå emot. Är glad att jag hade det när barnen var små.

Då jag googlar på om arbetsgivaren kan neka föräldrapenning kommer detta upp: 

Om anmälan skett med för kort varsel, önskemålet rör en felaktig period, om inget samråd skett eller om det kan medföra påtaglig störning i verksamheten kan arbetsgivaren ändå ha rätt att neka föräldraledighet, även om arbetstagarens rätt till ledighet väger väldigt tungt.

Finns hos familjensjurist.se

visst är det upp till arbetsgivaren att utöka kompetens hos dom anställda och hitta vikarier. Och jag vet att mitt ex inte trycker på nog hårt med sina rättigheter. Men det är hans ansvar och han som gör det valet. Själv tycker jag det är självklart att jobba deltid för att få mer tid med mitt barn, eller vara ledig några extra veckor på året för att ge min dotter mer tid med mig. Och det är där jag kan tycka att föräldrarna själva Skulle kunna bestämma själv över alla föräldradagar. i vårt fall har jag mer intresse att vara föräldraledig än Pappan. Och jag vet att då våran dotter fyller fyra år kommer pappans dagar (hur många återstår att se) att brinna inne. Tänk då om jag hade kunnat använda dom att vara med vårt barn.

Se till att hushålla med dina dagar istället för att utgå ifrån att de endast kommer räcka i 9 månader.
De flesta tar inte ut 7 dagar i veckan det första året. 
Utgå ifrån att du ska få dina dagar att räcka i ett år istället. 
Ta ut så få dagar som möjligt innan ni separerat - kanske 2-3 dagar i veckan(?) istället och utgå ifrån att du kanske kommer behöva jobba några procent (helger eller kortdagar?) och att pappan kommer ta hand om barnet då.
Om du planerar  utifrån dina egna dagar så har inte mannen möjlighet att "sabotera". Ta ifrån honom möjligheten.

Detta borde på något vis införas som obligatoriskt för föräldrar som separerar.

Per automatik när ett barns föräldrar separerar kommer en kallelse att infinna sig hos familjerätten för att fastställa en plan för barnens boende och omhändertagande. Där får föräldrarna professionellt stöd att på ett rationellt sätt resonera ur ett barnperspektiv, lägga sina egna känslor och behov åt sidan, för att landa i beslut som faktiskt är det bästa för barnet.

Det ska då givetvis inte vara frivilligt att varken delta i dessa samtal, eller att följa de beslut som tas. Familjerätten ska även givetsvis ha mandat att bestämma när båda parter bara sätter sig på tvären och inte lyckas fatta beslut i samförstånd, inte som nu bara rycka på axlarna och hänvisa till advokater och tingsrätten.

Om det då t.ex bestäms att barnet skall bo hos modern första 8-9månaderna och under den tiden ha regelbunden och tätt kontakt/umgänge med fadern, för att sedan övergå till att fadern får barnet boende hos sig och modern istället har tät och regelbunden kontakt/umgänge. Det ställer ju då krav på att modern är föräldraledig första 8-9månaderna och sen är fadern det.
De får då pussla ihop det så att de täcker upp omhändertagandet om barnet fram tills augusti året efter barnet kommit över 12månader (när det oftast är lätt att få fsk-plats)...
Detta regleras då i ett juridiskt bindande avtal som familjerätten godkänner om de anser att det är förenligt med vad som är bäst ur ett barnperspektiv.

Om någon part sen inte lever upp till sin del i detta så har familjerätten mandat att mycket snabbt föra över föräldradagar, barnets boende, barnbidrag, den juridiska vårdnaden och allt annat till den förälder som bevisat att de klarar av att axla sitt del av ansvaret.

Så anser jag att det borde fungera, som själv åkt hela karusellen hela vägen till hovrätten.

Ditt råd är alltså att leva på mindre pengar per månad. Då får vi hoppas på fred i Ukraina och en mild blåsig vinter.

Eller att föräldern har en stabil ekonomi med en buffert som gör det möjligt att få livet att flyta på en kortare period med lite lägre inkomst?

Allt för många lever sina liv "månad för månad" och det blir direkt minus i kalkylen så fort det försvinner några tusenlappar från inkomsten. Man lever hela tiden med "kniven mot strupen", pengarna måste in varje månad. Blir det några dagar vab eller karens så måste det direkt dras ner på någon utgift, eller kompensera med typ sms-lån för att få det hela att gå runt.....

Detta har blivit så pass vanligt förekomande att många anser det normalt.

Point taken..
Jag hoppas på fred i Ukraina i alla fall.